Att checka ut/ta avstånd från samhället

Förr i tiden kallades detta "counter-culture" och det kommer säkerligen bli poppis igen med LSD och frireligiösa rörelser som poppar upp överallt...

Bara alla kan raka bort den där fula jävla äckliga mustaschen som sitter på var o varannan person idag så kanske det lossnar till slut.... va tror du

Jag och damen slängde ut tvn för sisådär 8 år sedan, vi har aldrig på radion på annat än musik, vi har inga konton på nyhetstidningar eller streamingtjänster utöver Spotify, vi använder enbart Facebook och då väldigt sparsamt för att kunna hålla kontakten med de vi har oss närmast. Hon är lektor på högskolan och spenderar mestadels av tiden med att forska hemifrån och jag är robotoperatör på en fabrik där jargongen är som den var i början på 90talet. Vi är oss själva mest hela tiden och undviker aktivt trender och normer.

vi köpte oss en stuga i skogen 30min från vårat boende i stan för snart två år sedan och spenderar all vår lediga tid där (solpaneler, djupborrad brunn och äger all mark). Naturen och allt som kommer med ett enkelt boende är fantastiskt för både fysisk och mental hälsa och är det bästa köp vi någonsin gjort.

Jag har växt upp halva livet utan teknik och den andra med väldigt mycket teknik (arbetat med PC-support, varit en datornörd länge, robotoperatör på senare dar) och är väldigt nöjd idag med att begränsa mig och leva mer som jag gjorde på 80-90talet.

Har inte gjort sånt här själv, men har sett åtskilliga göra liknande. Det går åt h-e, kort sagt.

Du säger t.ex. 'Människor är småsinta och tål inte sånt som inte stämmer med deras egna värderingar o vanor', vilket är en bra beskrivning av dig själv, hur du tänker, och skälen varför du tänker frivilligt gå in i social dysfunktionalitet. Dvs du är småsint, tål inte sånt som inte överensstämmer med dina värderingar och vanor, och då kan alla som inte tycker som dig fara åt h-e.

Att avsäga sig samhället och social filtrering kan framstå teoretiskt som en befrielse, särskilt om man länge känt sig alienerad eller sviken. Men det leder inte till faktisk frihet, utan till isolering, kognitiv stagnering, och minskad emotionell kontakt med både andra och sig själv. I värsta fall riskerar man att cementera en fientlig, bitter världsbild som förvärrar lidande snarare än lindrar det.

Det kommer leda till stark friktion mot omvärlden. Du kommer upplevas som kall, oempatisk, svår, narcissistisk, cynisk och arrogant. I praktiken leder det till få möjligheter i livet, dåliga relationer med de flesta människor, en känsla av förföljelse eller alienation, paradoxalt nog leder det till ett djupare beroende av det samhälle man avsagt sig, eftersom man blir alltmer ensam och maktlös i sin stolta eremit-tillvaro.

Du blir socialt isolerad, leder till ensamhet, och du själv tvingas att förbittrat intala dig själv att det är självvalt (självförljugenhet), du kommer få lämna arbetsplatsen tämligen snart eftersom du inte är en teamplayer och ingen litar på dig längre, vet var dom har dig. Arbetsmöjligheterna och karriärmöjligheterna kommer sjunka dramatiskt, och därför också din ekonomi. Du kommer bli en fattig person. Har du ingen lojalitet till andra, kommer ingen anlita dig för förtroendeuppdrag.

Att helt sluta ta del av samhällets händelser och utveckling leder till kognitiv isolering och i långa loppet till kognitiv stagnation. Risken finns att man bygger en egen tankebubbla istället, 'en konceptuell eko-kammare som enbart bekräftar ens egna föreställningar, vilket tydligt får intellektuella förmågan och flexibiliteten att sjunka. Varpå man blir ännu mer isolerad, bitter, cynism och desillusionerad.

Att leva med en "jag mot världen" mentalitet, förstärker känslor av bitterhet, hopplöshet, cynism. Omvärlden kommer inte anpassa sig, vilket kommer leda till ständiga mikrokonflikter och frustrationer överallt i tillvaron. Blir lätt situationer som om någon kapar en parkeringsplats 5 sekunder innan dig, och du minsann inte tänker tillämpa godhetsprinciper eller behärska ditt språk, och så dyker polisen upp, vad gör du då? Om du inser att om du fortsätter visa ondhetsprinciper och inte tänker anpassa ditt språkbruk eller beteende, så kommer du få straff. Vad gör du då? Bara fortsätter på samma sätt?

I långa loppet finns risker för personlighetsförändringar mot dysfunktionalism. Dom delvis paranoida och narcissistiska drag som hela den här idén vilar på, kommer att förstärkas, samt att du långsamt glider över i en existentiell avstängdhet där meningsfullhet och empati trängs undan.

En psykolog skulle se på det här som klara tecken på sociala svårigheter. Dels på grund av hur man upplever tillvaron, men även hur just denna oförmåga sen tillämpas för att skapa ett psykologiskt botemedel för ens egna sociala svårigheter. Det bär tecken på hög grad av paranoia, narcissistiska drag, undvikande- och/eller depressiva drag, och emotionell idealism som övergått i cynism. Det lurar självskadebeteende eller självmord i slutet av den här resan. Du kan bli en försupen fet, bitter person som älskar TVn/Datorn och sitta i fåtöljen osv.

Skiter du i alla andra, så skiter alla andra i dig. Den kampen vinner alla andra, aldrig den enskilde.

Jösses vad provocerad du verkar bli av det här, att du till och med försöker sjukdomsförklara mig. Inse bara att du inte är så intressant att lyssna på i fikarummet med ditt hjärndöda papegojabeteende. För i övrigt har vi anställningsskydd i Sverige så att jag skulle få gå från mitt jobb är ren illusion från din sida.

Funkar inte så i praktiken. Den som upplevs disruptiv på arbetsplatsen får gå, förr eller senare. Man hittar skäl för det, helt enkelt, som är giltiga.
Men att du skulle tänka "Såhär säger lagen, och då är det så. Punkt slut!", det är inte förvånande.
Se det inte som provokation, se det som omtanke.

Det är exakt så det fungerar i praktiken. Det finns nämligen någonting som heter Arbetsdomstolen. Att du inte förstår att lagbrott får konsekvenser, även för en arbetsgivare, är inte förvånande.

På engelska finns det en term - cookiecutter, det vill säga kakformen och termen syftar till personer som alla är likadana. Stöpta i samma form ungefär.

"Cookiecutters" har jag alltid haft svårt för, personer som man märker bara har en fasad där de säger och beter sig på ett sådant vis de tror att alla vill att de ska bete sig på. Säljartypen/personligheten är en typisk cookiecutter i min bok.

Att vara PK på fikarasten på jobbet bara för att få social validering i gruppen är med ett typiskt cookiecutter beteende. När man anammar/är något man egentligen inte är till förmån för den större gruppen/samhällets tyckande. Att prata om "Mello" eller Idolfinalen bara för man tror att alla kollar på dessa och man då är "inne".

Att slaviskt följa mode, måste ha en viss typ av kläder, säga och tycka rätt och så vidare är så fånigt, särskilt när män över typ 25 år ägnar sig åt detta. Det är så jävla osäkert och omanligt för karlar att hålla på och bry sig om vad omgivningen tycker och tänker. Riktigt töntigt.

Kvinnor är ofta konformister/cookiecutters av naturen. De är inte jättemånga kvinnor som sticker ut på samma sätt som en del män gör när det kommer till beteenden, åsikter, utseende och så vidare. Kvinnan är ganska så homogen till sin respektive subkulturella grupp/klass/stil. Jag tycker det är tråkigt

För övrigt så såg jag någon tråd där en användare tyckte det var pinsamt att blanda märken, typ att ha Adidas sockar till Nike skor - Extremt stor cookiecutter varning på sådant beteende.

Jag gillar personer som skiter i andra och gör vad fan dem vill. Jag strävar och tror jag själv är en bra bit på väg till att bli en sådan person. En "Non Cookiecutter". .

Folk har vid ett fåtal tillfällen beskrivit mig som en som skiter i vad andra tycker och tänker. Det tar jag som en av de finaste komplimangerna man kan få.

Du låter tyvärr som att du tror att trådstarten är en isolerad företeelse och därför antyder du att bara dåliga saker kommer att ske som resultat. Faktum är att du låter som en klockren bubbeltänkare, som om andra alternativ är helt otänkbara? Du framstår inte som ett dugg empatisk trots att du säkert tror att du är det.

Jag har anammat det mesta ur ts, förutom de delar jag besvarat och jag har inte blivit ett dugg isolerad. Tvärtom har mitt sociala umgänge blivit bättre eftersom det finns så många andra som också vill ut ur tvångsbubblan och söker likasinnade att prata med. Garantin för att slippa utsättas för monoton kulsprutepropaganda som inlägget här ovan verkar vara mer lockande än du kan föreställa dig.

Ett tips: Sluta babbla och börja lyssna. Livet är inte lång radda strider som måste vinnas till varje pris.

Från min sida sett är det vara en vänlig rekommendation. Gör inte det här, för dels går det illa på många fler sätt än man kan tro, plus att han inte kommer uppnå det försvar som han försöker bygga upp genom det här.

Mig eller omgivningen kommer det inte störa, utom möjligen hans familj då. Så det är mer bara vänligt tips.

Jag menar, bara att ta avstånd ifrån det samhälle man själv är beroende av, men som inte är beroende en själv .. det krävs inte mycket för att förstå det här, tycker jag.

Du får gärna beskriva vilka fördelar TS kan uppnå genom det han beskriver i TS, som inte taxeras av långt fler och värre nackdelar, vilket då förtar hela syftet. Så kommer du nog se själv hur det blir.

När någon antyder tack, men nej tack är det dags att förstå att ens ”vänliga rekommendationer” inte är önskvärda. Allt är inte svart eller vitt, bara för att man väljer bort Aftonbladet betyder det inte att man ska flytta in i en håla under marken och äta sin mat med folien på. Man kan ”ta avstånd från samhället” utan att förvandlas till en isolerad galning, förstår du? Man tar bara avstånd från narrativet och dess toxiska bihang.

Ja, sista raden var avsedd för dig som en vänlig rekommendation att det är dags att sluta babbla. Du är inte den livscoach du tror du är.

Det stör dig så pass mycket att du försöker förklara mig som personlighetsstörd, påstå att jag skulle bli av med mitt jobb och hamna i psykisk sjukdom. Skärp dig

Att checka ut bara för sakens skull är inget jag rekommenderar. Ingen kommer bry sig om varför du checkar ut och den enda som drabbas av det är du.

Om man däremot har de ekonomiska möjligheterna att checka ut rekommenderar jag det definitivt eftersom ingen mår bra av att arbeta och slita ihjäl sig under vårt korta jordeliv. Mycket lidande är förknippat med arbete och det är just för att kunna behålla ett arbete många förställer sig, håller inne med vad de verkligen tycker och kanske låter bli att slå den uppkäftige cyklisten på käften som nyss körde på dig. För kommer det fram till arbetsgivaren att du slog en cyklist på käften blir du av med jobbet. Kanske blir du av med vänner och familj också. Om arbete, vänner och familj är viktigt hindras man ofta från att säga vad man vill och göra som man vill. Man är ofri helt enkelt.