Att checka ut/ta avstånd från samhället

Jag skulle vilja höra era erfarenheter och tankar kring detta, att "checka ut" eller ta avstånd från samhället. Med detta menas inte att sluta jobba, flytta ut i skogen, bo i husvagn eller något annat tydligt avvikande, utan snarare att checka ut från samhället mentalt.

T.ex.
- Sluta följa mainstream-media (innehåller endast vinklad och lögnaktig nyhetsrapportering och uppmaningar till dekadens, otrohet, ateism, drogmissbruk osv).
- Sluta följa politik (alla "demokratiska" politiker ljuger, vänder kappan efter vinden och tycker i princip likadant i alla samhällsförvandlande frågor. Sossarna går med i NATO, V stödjer Israel och utesluter medlemmar för israelkritik, SD stoppar inte invandringen, M driver igenom könsbyteslagen osv)
- Sluta följa normer för hur "man ska" bete sig, t.ex sluta fika med kollegorna på arbetsplatsen, sluta instämma i "the current thing" i diskussioner såsom att hata Trump eftersom Alex Schulman på DN gör det.
- Tala sanning och stå för vad man tycker även när gruppen/kollegorna ljuger, har fel och tycker annat.
- Inte godhetssignalera.
- Inte anpassa sitt språkbruk efter omgivningen.

Ni som har erfarenhet av detta får gärna svara, också om det finns andra tydliga exempel på avståndstagande än de jag listade. Hur har det förändrat era liv, trivs ni bättre idag än innan, vilka positiva respektive negativa konsekvenser har det fått? Majoriteten av människorna är ju rätt småsinta och tål inte sådant som inte överensstämmer med deras egna värderingar och sätt att göra saker på.

PS. Om tråden passar bättre någon annanstans får mod gärna flytta den.

Jag skulle vilja höra era erfarenheter och tankar kring detta, att "checka ut" eller ta avstånd från samhället. Med detta menas inte att sluta jobba, flytta ut i skogen, bo i husvagn eller något annat tydligt avvikande, utan snarare att checka ut från samhället mentalt.

T.ex.
- Sluta följa mainstream-media (innehåller endast vinklad och lögnaktig nyhetsrapportering och uppmaningar till dekadens, otrohet, ateism, drogmissbruk osv).
- Sluta följa politik (alla "demokratiska" politiker ljuger, vänder kappan efter vinden och tycker i princip likadant i alla samhällsförvandlande frågor. Sossarna går med i NATO, V stödjer Israel och utesluter medlemmar för israelkritik, SD stoppar inte invandringen, M driver igenom könsbyteslagen osv)
- Sluta följa normer för hur "man ska" bete sig, t.ex sluta fika med kollegorna på arbetsplatsen, sluta instämma i "the current thing" i diskussioner såsom att hata Trump eftersom Alex Schulman på DN gör det.
- Tala sanning och stå för vad man tycker även när gruppen/kollegorna ljuger, har fel och tycker annat.
- Inte godhetssignalera.
- Inte anpassa sitt språkbruk efter omgivningen.

Ni som har erfarenhet av detta får gärna svara, också om det finns andra tydliga exempel på avståndstagande än de jag listade. Hur har det förändrat era liv, trivs ni bättre idag än innan, vilka positiva respektive negativa konsekvenser har det fått? Majoriteten av människorna är ju rätt småsinta och tål inte sådant som inte överensstämmer med deras egna värderingar och sätt att göra saker på.

PS. Om tråden passar bättre någon annanstans får mod gärna flytta den.

Jag skulle vilja höra era erfarenheter och tankar kring detta, att "checka ut" eller ta avstånd från samhället. Med detta menas inte att sluta jobba, flytta ut i skogen, bo i husvagn eller något annat tydligt avvikande, utan snarare att checka ut från samhället mentalt.

T.ex.
- Sluta följa mainstream-media (innehåller endast vinklad och lögnaktig nyhetsrapportering och uppmaningar till dekadens, otrohet, ateism, drogmissbruk osv).
- Sluta följa politik (alla "demokratiska" politiker ljuger, vänder kappan efter vinden och tycker i princip likadant i alla samhällsförvandlande frågor. Sossarna går med i NATO, V stödjer Israel och utesluter medlemmar för israelkritik, SD stoppar inte invandringen, M driver igenom könsbyteslagen osv)
- Sluta följa normer för hur "man ska" bete sig, t.ex sluta fika med kollegorna på arbetsplatsen, sluta instämma i "the current thing" i diskussioner såsom att hata Trump eftersom Alex Schulman på DN gör det.
- Tala sanning och stå för vad man tycker även när gruppen/kollegorna ljuger, har fel och tycker annat.
- Inte godhetssignalera.
- Inte anpassa sitt språkbruk efter omgivningen.

Ni som har erfarenhet av detta får gärna svara, också om det finns andra tydliga exempel på avståndstagande än de jag listade. Hur har det förändrat era liv, trivs ni bättre idag än innan, vilka positiva respektive negativa konsekvenser har det fått? Majoriteten av människorna är ju rätt småsinta och tål inte sådant som inte överensstämmer med deras egna värderingar och sätt att göra saker på.

PS. Om tråden passar bättre någon annanstans får mod gärna flytta den.

Jag instämmer i det mesta men har synpunkter på det fetade. Även om man ska stå för sina åsikter gäller det att ha tillräcklig social fingertoppskänsla att kunna välja sina strider. Man bör kunna veta när ens åsikt är som alla andras åsikter, dvs bara personligt tyckande. Att gå i konflikt över något som inte för ens liv framåt är att skjuta sig själv i foten med dubbla pipor. Om man inte gillar vad andra säger är det bara att sluta umgås med dem.

Jag har m.a.o. anpassat mitt språkbruk genom att inte trigga idioter och deras förutsägbara käpphästar, jag förstår att jag inte förändrar världen genom att "sätta en blåhårig aktivistdåre på plats". Jag slutar bara att prata med en sådan och förändrar därmed min närmiljö till det bättre. Man behöver inte isolera sig, bara avlägnsa sig från ohyran medan man fortsättera att uppskatta det positiva.

Att vara närvarande men mentalt utloggad inför dagsaktuellt tyckande har höjt min livskvalitet avsevärt. Testa det.

Jag skulle vilja höra era erfarenheter och tankar kring detta, att "checka ut" eller ta avstånd från samhället. Med detta menas inte att sluta jobba, flytta ut i skogen, bo i husvagn eller något annat tydligt avvikande, utan snarare att checka ut från samhället mentalt.

T.ex.
- Sluta följa mainstream-media (innehåller endast vinklad och lögnaktig nyhetsrapportering och uppmaningar till dekadens, otrohet, ateism, drogmissbruk osv).
- Sluta följa politik (alla "demokratiska" politiker ljuger, vänder kappan efter vinden och tycker i princip likadant i alla samhällsförvandlande frågor. Sossarna går med i NATO, V stödjer Israel och utesluter medlemmar för israelkritik, SD stoppar inte invandringen, M driver igenom könsbyteslagen osv)
- Sluta följa normer för hur "man ska" bete sig, t.ex sluta fika med kollegorna på arbetsplatsen, sluta instämma i "the current thing" i diskussioner såsom att hata Trump eftersom Alex Schulman på DN gör det.
- Tala sanning och stå för vad man tycker även när gruppen/kollegorna ljuger, har fel och tycker annat.
- Inte godhetssignalera.
- Inte anpassa sitt språkbruk efter omgivningen.

Ni som har erfarenhet av detta får gärna svara, också om det finns andra tydliga exempel på avståndstagande än de jag listade. Hur har det förändrat era liv, trivs ni bättre idag än innan, vilka positiva respektive negativa konsekvenser har det fått? Majoriteten av människorna är ju rätt småsinta och tål inte sådant som inte överensstämmer med deras egna värderingar och sätt att göra saker på.

PS. Om tråden passar bättre någon annanstans får mod gärna flytta den.

Jag skulle vilja höra era erfarenheter och tankar kring detta, att "checka ut" eller ta avstånd från samhället. Med detta menas inte att sluta jobba, flytta ut i skogen, bo i husvagn eller något annat tydligt avvikande, utan snarare att checka ut från samhället mentalt.

T.ex.
- Sluta följa mainstream-media (innehåller endast vinklad och lögnaktig nyhetsrapportering och uppmaningar till dekadens, otrohet, ateism, drogmissbruk osv).
- Sluta följa politik (alla "demokratiska" politiker ljuger, vänder kappan efter vinden och tycker i princip likadant i alla samhällsförvandlande frågor. Sossarna går med i NATO, V stödjer Israel och utesluter medlemmar för israelkritik, SD stoppar inte invandringen, M driver igenom könsbyteslagen osv)
- Sluta följa normer för hur "man ska" bete sig, t.ex sluta fika med kollegorna på arbetsplatsen, sluta instämma i "the current thing" i diskussioner såsom att hata Trump eftersom Alex Schulman på DN gör det.
- Tala sanning och stå för vad man tycker även när gruppen/kollegorna ljuger, har fel och tycker annat.
- Inte godhetssignalera.
- Inte anpassa sitt språkbruk efter omgivningen.

Ni som har erfarenhet av detta får gärna svara, också om det finns andra tydliga exempel på avståndstagande än de jag listade. Hur har det förändrat era liv, trivs ni bättre idag än innan, vilka positiva respektive negativa konsekvenser har det fått? Majoriteten av människorna är ju rätt småsinta och tål inte sådant som inte överensstämmer med deras egna värderingar och sätt att göra saker på.

PS. Om tråden passar bättre någon annanstans får mod gärna flytta den.

Jag har till stor del gjort just detta, framförallt senaste fem åren. Covid var väl strået som knäckte min rygg. Det jag fick se från samhället, mina medmänniskor och de myndigheter som vi fått lära oss vill vårt bästa fick det att vändas i magen på mig. Så jag började tappa intresset för politiken, tappa intresset för sociala konventioner och sluta intressera mig för ”hur det ska gå”. Skitsamma. Orka bry sig om invandring, försvar, pensioner, aktiemarknaden och skit. Kommer tid kommer råd och om tid inte kommer så oroade man sig i onödan. Jag är helt ointresserad av samhället i stort och döljer inte mina åsikter även om det blir på bekostnad av vänner. För vem bryr sig? Vänner är ändå bara ytliga bekantskaper som i nöden oftare sviker än inte. Det såg vi under Covid. ”Riktiga vänner” är sällsynta. Det andra slöddret som hängt runt omkring genom åren har ofta kommit och gått. Jag har raderat mina sociala medier från mitt eget namn. Jag har inte ens Facebook längre. Resten av mitt liv tänker jag leva för mig, inte för er. Samhället kan ta sig i röven.

Jag har sedan några år tillbaka tillämpat samtliga dina punkter. Dessutom har jag inte längre sociala medier. Jag känner mig befriad. Jag har inte längre koll på alla nya artister och författare, men läser desto fler riktiga klassiker, exempelvis från det ryska 1800-talet. Världen känns större, ja livet också, själva existensen. Ibland råkar jag sänka blicken tillbaka till nutidsträsket och skymta någon rubrik på DN. Genast slås jag av hur futtig samtiden känns.

Nackdelen är att jag förlorat alla mina vänner.