Borderline eller psykopat?

Har du någon att prata med om detta, gärna professionell? När du läser en teori, en bok, hör något här å där så tar du in väldigt mycket. Stannar du upp och reflekterar eller går du bara vidare och läser nästa bok, nästa teori?

När du tagit del av en teori och vill applicera den på dig så är det bra om du kan ha någon annan att prata med om det som är utanför dig och ser dig på ett annat sätt än hur du själv ser på dig.

Det som ditt ex har sagt kanske rör någon sanning, men andra som skulle se dig och ditt ex kanske inte håller med i exakt det ditt ex säger.

Ja, det finns människor som är på ett visst sätt. Men när man vet mer om hjärnan kommer man gruppera saker annorlunda.

Tror du verkligen att man kan jobba fram empati?! Det tror faktiskt inte jag. Visst, du kanske kan lära dig att spela empatisk och så att andra går på det (för att inte verka tappad) eller att förstärka redan existerande empati. Dock tror jag inte att du kan lära dig att känna verklig empati, från ingenstans.

Precis som att du kan förstå och föreställa dig att andra känner någon känsla, t.ex smärta när man slår i tån (för det gör ont och slå sig). Men för att verkligen kunna känna smärtan med personen som slår i tån, behöver du själv veta hur det känns.

Kanske man inte kan, men väldigt få har ingen empati alls, så som du säger att man kan utveckla den lilla man har, och gå från en person som utnyttjar andra och behandlar dem illa, till att bli mer prosocial.

Problemet i sådana här situationer är ju mitt minne. Jag är ung men ändå huvud som en hönshjärna. Jag har lätt för att läsa men glömmer det jag läst efter 30 minuter. Skulle behöva sitta och plugga in varenda sida i en bok. Men jag lär mig inte genom att läsa heller. Jag lär mig bäst i praktiken. Men är samtidigt en väldigt nyfiken människa som alltid vill lära mig mer och mer, så ja, jag har lätt att hoppa till nästa.

Har gått till professionella både privat och öppenvård. Testat en massa olika. Problemet är ju att komma ihåg alla händelser. Jag kan ha en skitvecka med en massa saker som hänt varje dag, men när jag sätter mig i stolen så är det blankt. Kommer inte ihåg något. Och när jag väl har strategier att jobba med, är dom så jäkla svåra att komma ihåg. Hade behövt one note eller post it lapp funktionen i min egen hjärna.

Grejen är den att jag inte kommer ihåg vad jag ens säger och inte. Frågar någon mig "varför sa du såhär för 1 vecka sedan". Har jag sagt det? Det minns inte jag. Låter som världens sämsta bortförklaring, men det är ingen bortförklaring, jag minns fan inte.

Jag är smart egentligen, men glömsk som satan. Så det känns som waste of potential. Och rörig skalle har jag också. Märks nog på mig när jag skriver

Det här får du allt utveckla. Väldigt abstrakt svarat.

Som du såg om du läste artikeln pratar de om vilka beteenden som syns i hjärnan och var. Det som är så djupt i hårdvaran är troligen i en annan kategori än något mer temporärt.

Redan nu räknar man psykopati informellt som NPF istället för personlighetsstörning.

Läste inte artikeln. Ja, alltså det är väl klart man kan byta etiketter, men hört folk som dragit resonemang som att inga personlighetsstörningar existerar utan att det bara skulle vara normala beteenden och fungerande som man patologiserat kulturellt. Vilket alla som faktiskt varit offer för en gravt personlighetsstörd (ex sadistisk narcissist) person i det civila skulle byta byta åsikt om så fort de faktiskt möter det.

Byta etiketter gör ganska mycket. Vi var flera hundra som över en dag plötsligt inte hade en personlighetsstörning längre, vi hade NPF. Det var väldigt skönt att de på psyk fattade att vi inte var uppmärksamhetssökande eller antisociala, vad de nu målat på oss som vi inte tyckte vi var, och att de kunde sluta trigga oss genom att inte se hur vi var på riktigt. De hade lärt sig att behandla dem med personlighetsstörningar väldigt strikt och elakt, har man autism och ADD är det inte så kul.

Att man har nått! Man är något som märks.
Låter så dumt att säga du är en jävla idiot bättre läkaren säger damp.

Jojo, men det är väl en ganska stor skillnad på det du pratar om och Josef Mengele t.ex.
Sådana personer jag syftar på brukar i regel inte vara diagnostiserade utan istället vara ganska högt placerade i samhället och göra livet surt för andra.
De personer du syftar på kan nog ofta bli offer för de jag syftar på.

Men då kanske rätt sak för dig är att inte läsa mer nytt. Hitta något bra grundläggande som inte är så mycket och fokusera på det.

Om du har lätt att glömma saker så kommer du bara göra det ännu värre genom att trycka in mer i hjärnan.