Borderline eller psykopat?

Jag börjar bli tokig på det här slaskandet med diagnoser. Lider personen av borderline? Eller har personen narcissistiska drag? Har personen antisocial personlighetsstörning?

Har försökt läsa på en massa. Böcker, vetenskap, upplevelser av folk på flashback osv osv.
Psykiatrin är ju inte till någon hjälp alls i det här, de gulligullar bara och säger inte rakt ut: du saknar empati och skadar människor.

Vem är ett hopplöst fall? Det sägs att man kan tillfriskna från borderline. Och om man nu kan det, kan man det om man har narcissistiska drag också? Utesluter det ena det andra? Vad är oddsen att man egentligen har antisocial personlighetsstörning?

Diagnoserna överlappar varandra:
https://lakartidningen.se/klinik-och...ighetssyndrom/

Hur mäter vården om man har empati eller inte? Kan man jobba fram empati?
På vilken skala ligger man i de olika överlappningen för att höra till det ena eller andra?
Vilka av oss kan bli bra människor och inte?
Hur vet man om en person har empati? Exempelvis om den bryr sig om att någon ska ha det bra, men bryr den sig för dennes skull eller för sitt eget lugns skull?

ADHD är en neuropsykiatrisk diagnos, men det påstås att man kan ha emotionell adhd. Sedan kan du även ha adhd OCH borderline. Borderline hör till kluster B. Som borderlineperson kan du även sakna empati alternativt ha narcissistiska drag. Vad gör att du inte helt och hållet klassas som någon som lider av antisocial personlighetsstörning?

Ja vad ska man säga. Hela ditt inlägg innehåller så djupa saker att man skulle kunna skriva en bok om det.

Kan man ha ADHD och borderline och vara narcissist.

Det är allt mellan att ungar får för lite eller för mycket stryk till de behöver tunga medel i kroppen även om de fick rätt mängd stryk.

Kan det vara så att vissa personers diagnoser är personlighetsdrag ...som utvecklas till vad det är på grund av deras prägling från sina föräldrar under sin uppväxt?

Kan du ange någon bok du läst som du tyckt var extra bra och intressant? Är nyfiken för lästips.

Till mig säger de rakt ut att jag saknar empati och skadar människor. Inget gullande på så sätt.

Läser jag på wiki så finns det ju en hel del överlappande mellan EIPS och ASPD... Medges. Men har inte fått höra att jag skulle ha EIPS. Det finns flera saker på wiki-sidan om EIPS som inte stämmer in på mig. Så jag tror inte själv att jag har det.

Men vem vet? Det är Inte så att jag kan följa saken på 1177 direkt. Är hänvisad till vad de säger muntligen.

Jag tror inte att du kan tillfriskna. Du kan lära dig hantera det. Mycket av dina problem måste ju handla om att kämpa emot starka intensiva känslor. I mitt fall ska jag ska stå emot impulser och lust. Jag gör dumma saker, inte för att jag är arg. Utan för att jag gillar det.

Begreppet personlighetsstörningar kommer nog försvinna med tiden. Man kommer skilja på saker som handlar om ett inlärt negativt beteende som upprepas, och sådant som finns på grund av NPF (Psykopati kommer att räknas dit). Sedan är det klart att vissa saker man är född med blir värre pga hur man växer upp, iallafall i extrema fall.

Jag tycker inte det är slaskande. Folk börjar bli medvetna om att andra har störningar eller drag av störningar. Det är viktigt att förstå andra, så att man inte blir ett offer. Förr var alla så himla godtrogna och tänkte att de stackarna har väl haft det jobbigt hemma...

Man kan absolut jobba fram empati i vissa fall, beror på vad det finns att jobba med. I andra fall får man väl motivera med annat än empati för att hålla sig trevlig.

Sedan tycker jag att just borderline inte är en speciellt bra diagnos. Den används ömsom för kvinnlig AsPD och ömsom för c-PTSD.

Enligt mig så är man ett hopplöst fall när man har gett upp. Man har alltid ett eget ansvar att kämpa mot sina egna demoner. Spelar ingen roll hur många gånger du misslyckas. Det viktigaste är att du inte låter dina misslyckanden forma dig och trycka ner dig. Res dig och analysera varför det gick snett och vad du kan lära dig av detta. Försök göra allt du kan för att du inte upprepar dina misstag på nytt.

Inte ens om du är en diagnostiserad sociopat som verkligen aldrig kan känna empati och helt saknar moralisk kompass så har du har du ett ansvar. Du kan exempelvis lära dig att analysera olika situationer och vad som blir följden av dina eventuella handlingar. Alltså att man analyserar människors beteende och känslor på ett logiskt plan. Inte för att kontrollera och manipulera dem utan för att undvika att orsaka den smärta och skada.

Just vid EIPS är man ju själv emotionellt instabil, dvs har full kapacitet att känna känslor. Flera av dem är ju starkare än andras. Att då medvetet provocera fram dessa känslor hos andra kan väl anses vara oemptiskt.

Ska vi jämföra någon med autism istället, som också kan sakna empati. De kan inte känna alla känslor som andra kan, och vet därför inte hur en person som säger sig bli sårad eller ledsen av att bli behandlade på ett visst sätt känner. De blir då kallade för kalla och oempatiska. Men om de lär sig att de flesta andra har starkare känslor än dem kan de lära sig att inte råka trampa folk på tårna. Eller att andra människor kan uppleva känslor efter att ha blivit behandlade på ett visst sätt, och försöka visa medkänsla även om de själva inte hade reagerat på det sättet. Även om man själv hade varit obrydd.

Att ha en personlighetsstörning innebär att man har ett större ego än andra och tycker att man har rätt att behandla andra sämre, kanske för att vinna på det själv. De får behandla andra som skit, men ingen får ens i närheten behandla dem på samma sätt. Buhu

Narcissistisk borderline är nog nästan samma som psykopat - manipulativ, anklagar ofta andra för att vara psykopater i en skruvad projicering. Psykopater är kanske lite mer våldsbenägna. Borderline som har det bra socialt är oftast normala. Själv tycker jag den tidigare modellen med antingen neurotiker som ångestladdade men normala och rättskapabla eller psykotiska som tillfälligt omyndiga med fel varseblivning var praktisk. En del av dom nya mellandiagnoserna kom till för att bara psykiatriker får skriva ut psykofarmaka... detta gör att dom fått enormt många nya patienter som förr skulle fått samtal och psykoterapi. Kanske det vore bättre om legitimerade psykologer som varit yrkesverksamma 5-10 år fick skriva recept på 10 vanliga mediciner med minsta dagsdos och bara ett recept/patient (klient).

Att ha brist på empati är inte brist på egna känslor.

Det handlar om svårigheter att förstå andra människors känslor. Man kan inte placera sig själv i andras skor.

Inte heller handlar det om att man inte tycker kattungar är söta eller har sympati med någon som ramlat och slagit i knät. Det kan alla däggdjur.

Om autister ser mig slå lisa på skolgården så känner alla sympati med Lisa. Vad autister har svårt är att förstå är hur Lisa kan känna det i klassrummet efteråt att jag slog henne på skolgården (i stora förenklade drag)

Sedan finns det antagligen helt döda människor. Utan känslor men jag gissar att dessa inte är definierade i en psykiatrisk diagnos.

Psykopater är inte känslodöda. Tvärtom har de lätt för att bli kränkta och starta konflikter. Konflikterna och risktagandet är de två stora egenskaperna som skiljer ut psykopater från andra diagnoser.

Jag är väldigt skeptisk till diagnosen borderline. Den gavs framför allt till kvinnor före år 2000 när man inte visste vad det var för fel. Och i synnerhet kvinnor med autism. Utan insyn tror du att jag skämtar och att det inte kan gå till så.

Efter millenieskiftet slutade man i princip att ge diagnosen borderline för nu hade man fått en ny slaskdiagnos bipolär 2 till 367. Alla som man inte visste vad som fattades fick nu borderline-diagnos.

Nu har man slutat dela ut bipolär till höger och vänster och återigen börjat dela ut borderline diagnoser en mass. Jag vet inte på vilka grunder.

Idag vet vi att det ständiga sökandet efter bekräftelse var några autisters lösning på oförmågan att läsa av andra människor så de satte detta bekräftelsesökande i system. Även många autistiska män gör detta när de har svårt att läsa av människor.

Jo det kan vara det. Det är faktiskt vad autism handlar om. Många kallar autister de har träffat för oempatiska. Man har också svårt att vara så där känslomässigt gullig mot andra. Men nu handlade inte tråden om det här. Jag säger bara att det är en typ av empatibrist. Och den är nog svårast för känslomässiga personer att förstå.

Sympati och empati är inte samma sak.

Vid personlighetsstörningar handlar det om hur man kan gynna sig själv.

Ja jag gissar också på att det finns helt likgiltiga människor, som har tappat förmågan att känna eller förstå någonting. Det är väl någon typ av schizo-diagnos. Det vet jag inte mycket om.

Har autister svaga känslor? Tycker det är precis tvärtom att de har starkare känslor. Det handlar mer om att de inte lärt sig att spela ut sina känslor, för vad finns det för anledning? Och de får ju sammanbrott och glädjefnatt som ligger långt utanför normalas känslor som är mer urvattnade.

Finns personlighetsstörningar som har svagt ego, som fobisk personlighetsstörning, eller stark rädsla för andra, som schizotyp personlighetsstörning.

Ja, autister är sällan så där varma och gosiga, finns undantag. Men empati bygger inte på det. Empati är egentligen ett skitbegrepp.

Ja det är väl känt. En autist vet sällan vad de känner, för de känner ingenting. Det handlar om att de har få känslor, speciellt komplicerade känslor.