Det krävs mycket ork för att söka hjälp och dessutom väldigt mycket mod, du måste blotta dig helt för vilt främmande människor och ännu värre för dom som du känner väl.
Jag tycker det är positivt att det känns så främmande för dig och jag hoppas innerligt att du fortsätter så resten av livet.
Ett socialt skyddsnät är tyvärr ingenting som alla kan räkna med, vi har väldigt många som är helt ensamma, en ohälsa kommer sällan ensam och ett missbruk är en väg in i ett utanförskap, en depression kan vara en annan, någon kanske har en hemlighet så djupt rotad att den inte känns möjlig att dela med sig av, någon kanske har blivit utsatt för någonting av en som borde vara ens trygghet, en annan kanske är rädd för vad folk ska tycka om dom ifall dom visar sitt rätta jag.
Att fly löser inte alla problem men visst finns det dom som flyr, på sätt och vis gör vi ju alla det mer eller mindre om man tänker efter.
Citat:
Ursprungligen postat av
MoveOnUp
Är väl upp till var och en hur göra. De flesta har väl släkt familj, slå en signal och berätta ärligt hur fittig situationen är.
Ring till jourhavande präst, prata ut.
Finns nog fler vägar men gäller att vara ärlig, sitter i skiten och ser inga vägar ut, säg ärligt hur läget är.
Folk i gemen är väldigt schyssta om man själv är ärlig. Tror definitivt att alla problem går att lösa, kan behövas ett reningsbad och börja på ny kula.
Men allt detta kräver att man själv är beredd att ändra sitt liv. Är du pundare och dina kompisar är pundare och du inget annat liv känner så är rätt stor uppförsbacke om du inte ärligt menar att förändra ditt liv.
