Citat:
Ursprungligen postat av
goderian2
Vad grundar du det på?
En utomstående attack på ett land binder ett folk samman mer, inte splittrar.
Finns det fraktioner i Iran som bara väntar på rätt tillfälle att störta regimen?
Assads makt i Syrien hängde på en mycket skör tråd, med flertal fiender inom landet och bland folket. Så fort Ryssland minskade sin närvaro körde dom raka vägen till damaskus utan något motstånd alls.
Jag har inte fått uppfattningen om att det ska vara liknande situation i Iran.
Iran är jävligt komplext.
Folket är redan väldigt splittrat, med en majoritet som är trötta på förtycket och förföljelsen och bara vill ha frihet. Sedan har du en stor minoritet regimtrogna med hela etablissemangets våldskapital i ryggen.
Men även inom etablissemanget finns det givetvis falanger och grupperingar som vill olika saker. Ta t.ex den nuvarande israeliska attacken - omöjlig, till och med med Mossads strålande underrättelsearbete, att genomföra utan hjälp av högt uppsatta inom regimen.
Helt riktigt är en yttre fiende något som för folk samman. Men det ställer också krav. Kan inte regimen leverera tillräckligt mycket israeliskt blod, något som åtminstone i en generös fantasi (propaganda) kan liknas vid tillräcklig vedergällning, så tappar de legitimitet. Deras våldskapital tappar trovärdighet om de inte ens kan straffa landets fiender ordentligt. DÅ sitter de illa till, för då kommer två saker hända: för det första kommer den frihetstörstande majoriteten bli djärvare i sitt motstånd. För det andra kommer de falanger som vill ta över den ledande grupperingens roll vädra svaghet och mer aggressivt flytta fram sina positioner, börja utmana maktordningen.
Det finns definitivt grupperingar inom iranska staten som bara väntat på dylik motgång, kanske rentav hjälpt den på vägen genom att t.ex informera israelerna om var generalerna höll hus. Om det enda du behöver göra är att undanröja dina motståndare är det rentav bättre att en främmande makt gör det, för då har du både sparat dina egna resurser och kan samla folkets stöd bakom dig själv när du börjar kritisera sittande ledning för deras impotens. Samtidigt måste de gå balansgång och inte elda på för mycket; de vill ju ta över makten men behålla den yttre strukturen, inte ha ett faktiskt folkuppror där de buntas ihop och blir ihjälslagna tillsammans med sina rivaler.