Hur kan man tala om bevis?

Hur menar du att man skulle bevisa det ?
Och vad bevisar det då?

Det framgick ju glasklart? Presentera en enda person som bevisligen haft under 2 µV av alpha-, beta-, delta-, gamma- eller theta-vågor i minst timme som sedan kunnat berätta om det.

Hallå, du verkar inte fatta någonting först själen lämnar kroppen.. Stämmer det?

Nja! Jag fattar i alla fall redan nu att du i ditt nästa inlägg inte ens kommer att kunna ge en begriplig och konkret definition av vad en själ faktiskt är för något. Och att om du inte ens kan förklara vad det är du pratar om, att det då även blir helt irrelevant att ens diskutera huruvida det existerar eller inte.

PS. Eftersom det tycks vara ett genomgående problem i den här tråden att ju mer reliös man är, destå värre är ens grundläggande läsförståelse, så förtydligar jag: Frågan gäller inte vad en själ gör, utan vad den är och vad den består av.

Med vilken apparat då?

Men du har grundläggande kunskap och är medveten om verkligheten?
Att själen lever vidare efter döden?

Bevisa det! Som jag skrev så kan du ju inte ens förklara vad en själ ens är för något, så varför skulle man gå runt och tro på sådana tossigheter?

Gör inte det. Du kommer ångra dig.
Inget att få svar på heller..

Ingen är i trygga händer här så ni vet.
Ni får sluta förlita er på signaler som säger 100 saker samtidigt.

Och lyssna inte på det där med spindlar och elefanter med mobiler heller.

Ingen ville umgås med en flygande tavla heller inte heller 1000 st.
Det här med att alla har blivit uppkopplad till himlen får ni städa upp sen endå.

Om ni orkar städa alls sen..

Beklagar, men det verkar inte som att du haft någon vuxen i ditt liv som fröklarat det grundläggande ABC hur en konversation eller en debatt fungerar.

Det fungerar så här: Ena parten gör ett påstående och redovisar sina argument för det.
Den andra parten bemöter det och staller frågor för förtydligande eller presenterar motargument.
Första parten svarar då i sin tur tillbaka och antingen ändrar sig eller eller presenterar nya argument, bevis eller källor för att stärka sitt påstående. Och så fortsätter man och turas om tills man antingen enas, visar vem som har fel, eller att båda inser att man har fel.

Så vad gjorde du?

Du körde punkt 1: Och påstod att Abraham var vetenskapsman och att Bibeln är full av astronomi.
Jag körde punkt 2: Och frågasatte sedan dina påståenden och visade, med flera konkreta bibelverser att det du säger inte stämmer med vad texten i bibeln faktiskt säger.

Och vad gjorde du sedan vid punkt 3 där man normalt (du har facit ovan) svarar med nya källor eller belägg för sina påståenden?

Du blev arg! Du bytte ämne två-tre gånger och har sedan ägnat ett 20-tal inlägg bara åt att förklara hur dum i huvudet jag är. Samtidigt som du inte lyckats prestera en enda vers ur Bibeln som stöd för något av det som sagt.

Det är lite som att komma till ett bord med bestick, sätta sig ner och börja trycka in en potatis i örat. Och när någon påpekar att du inte ens kanske inte riktigt förstått konceptet med hur man äter, så klagar du på maten.

Om du försöker att föra en debatt, utan att ens ha förstått ens det grundläggade om vad en debatt är och fungerar så kan du ju såklart sitta där och klaga maten. Men det är fortrfarande du som sitter med en potatis i örat.

Pinsamt? Ja! Underhållande? Tveklöst!

Simpelt, för att det är sanningen och sanningen lever ett liv av sig själv.

"Bevis" som delas med andra brukar ofta vara vimsiga skrifter, eller grillade ostmackor där osten kan tolkas som Jesus. Nära döden är säkert inget hittepå, men som jag tror handlar det om någon form av hjärnaktivitet. Vi människor är ju mycket bra på att drömma.

Intuitivt inser nog de flesta troende också att det är dåligt med konkreta bevis, även om de kanske inte är ärliga och ens säger det till sig själva. Orsaken skulle då vara att konkreta bevis, på att dessa makter faktiskt finns, reducerar dem till något begripligt, som gravitation o.s.v. Dunka huvudet i mattan varje dag, läs böner och ha ett radband, eller spika inte på en söndag. Så gör man det och allt blir bra, givet då att man också följer de moralregler som makterna i fråga tycker man skall göra.

Religionen blir trivial, något som alltid är med, som vitaminpiller, träning och en god kost, men tron försvinner.

Ett antal kommer förstås att bli förbannade. Den kristne guden är exempelvis ingen trevlig person, så om det är hen som bestämmer, så kommer det finnas de som vill skälla ut hen.