Hur tillbringade introverta personer sina dagar förr i tiden?

Efter att ha sett 80-talsfilmen Back to the Future slog en tanke mig. I filmen är huvudpersonens pappa en typisk incel – han är introvert och blir mobbad av Biff, en klassisk alfahanne.

Det är uppenbart att det fanns personer som honom även på den tiden. Idag lever vi i en värld där man kan ha roligt ensam tack vare smartphones, internet, filmer och spel.

Men mellan 1950- och 1980-talet fanns inget internet, inga spel, och filmer kunde bara ses på bio. Det var en tid som var ganska isolerad från den moderna teknologin vi har idag.

Så hur såg en vanlig dag ut för en introvert person under den tiden?

Man hängde väl på schack-klubben, spelade rollspel eller pluggade tillsammans. Jag tror faktiskt gårdagens introverta var mycket mer sociala - internet har förvärrat situationen.

George McFly var väl förtusan inte nån incel, och verkade inte vara direkt introvert heller, utan snarare allmän tönt/nörd.

Och introverta då gjorde ju samma saker som nu, fast med böcker/bibliotek och i viss mån intresseklubbar istället för internet.

Det fanns nog mycket färre introverta förr för samhället var mjukare och det fanns plats för alla.

De flesta idrottsklubbar i Göteborg hade ett gäng original bland klubbmedlemmarna. De sålde lotter, var materialare, samt "alltiallo" och såg minst en match om dagen.

Samhället är hårdare idag+ att resurser har styrts över från den här typen av människor till invandrare. Politikerna är beredda att satsa har mycket pengar som helst för att invandrarfiaskot inte ska synas.

Sen har ju Foodora, internet, tv spel, Netflix, HBO och liknande skapat introverta Incels.

Varför var han inte incel eller intro? Hur skulle han vart som en incel i filmen?
Han såg ut som en tönt bara för de tuffa var så "tuffa" och socialt kompetenta haha.

Jag tror att internet har förändrat på vad man förväntas vara.

Många influencers skulle förr betecknats som "dumma blondiner".
https://sv.wikipedia.org/wiki/Margareta_Sj%C3%B6din
Den manliga motsvarigheten som lite svagsinta och inte dugliga till viktiga uppgifter.

Båda grupperna fanns, men man skrattade lite åt dem. En del blev väl utnyttjade. Man kanske kan säga att Internet-eran har blivit deras revanch, och deras följare äntligen hittat någon som liknar dem själva men är respekterad av samhället.

Tvärtom var väl den introverta typen uppskattad av såväl chefer som äktenskapstörstande kvinnor. Man förväntades inte att ha haft många partners, och det var inte självklart att man hade ett rikt sexliv före äktenskapet. Däremot var nog trohet, plikttrohet, arbetsamhet och uppfinningsrikedom saker som attraherade.

Jag tror det är lite ombytta roller nuförtiden. Snabba cach, testosteron-stinna muskler, butt-lifts o fillers är ju bara för töntar o loosers. Fast dom har en klubb för inbördes beundran och gör mycket väsen av sig.

Uppväxt i Norrland, och där är ju minst hälften av alla duktig introverta.

Att sticka ut och fiska (själv) var ett populärt nöje , kanske fortfarande är. Handarbete likaså. Många hade en träverkstad eller en bil de pular med varje stund över efter de kom tillbaka från jobbet, vilket det också var oftast ensamarbete i skogen eller något bruk där man hade sin station att jobba på.

Kafferasterna blev inte så muntra, de flesta stirrade ner i bordet , noga undvek ögonkontakt.

ALLT förändrades såfort hemdatorerna sjönk i pris och folk stod i kö för en amiga eller en commodore 64 kring 1982

Det fanns böcker, och de lästes.

Som nämnts tidigare så hade nog de ingroverta en mer social situation med andra introverta förr, eller så verkade de i bakgrunden inom föreningslivet där de kunde finna en nisch.

Sen så lästes det definitivt böcker. En syssla som är ypperlig för ensamhet, men som också går bra att dela med likasinnade.

Också yngre peeps läste prosa och poesi.

Det spelades schack.

Frimärkssamling, var inte helt ovanligt.

Själva hörde vi inte till dem som var intro även fast vi läste mycket bucker.

Intro-crowden var ofta int'lekt'ella och trodde som Sartre, Papa Hemingway och de andra djupingarna på världskommunismens stundande seger.

Bara att va' komme, verkade för många av dem va' ett heltidsengagemang.

Clarté-sammankomster, demos, protestlistor, sena kvällar med rö'tjut å mycket ligga.

Att man är introvert innebär ju inte att man nödvändigtvis stänger in sig själv och undviker att beblanda sig med andra människor. Introverta ägnar sig, precis som extroverta, åt en vanlig blandning av aktiviteter. Umgänge med vänner, fiske, idrott, musik, skrivande, läsning, målande, hantverk, motor, whatever.

Jag skulle nog våga tippa på att dåtidens introverta förmodligen ägnade sig åt fler aktiviteter än dagens extroverta till och med. Idag är ju gemene man så insnöade i sina skärmar att både motion, kreativitet och faktiskt umgänge får stå tillbaka.

Det fanns TV från 1950-talet, fast de första decennierna sändes inget på dagen utom på storhelger eller i samband med stora nyhetshändelser. Bio, teater och opera. Böcker, både kvalitetslitteratur som man ofta lånade från biblioteket, och lättare s.k. "kiosklitteratur": Harlequinromaner, "Kalla kårar" (övernaturliga berättelser), "Mysrysare", "Manhattan-deckare" (om "hårdkokta" detektiver), diverse Vilda Västern-historier. Dags- och kvällstidningar. Tidskrifter av alla slag var också stort: damtidningar, herrtidningar, veckotidningar, tidningar om alla upptänkliga intressen man kunde ha. Samt serietidningar naturligtvis. Så det fanns att roa sig med.

Innan ovanstående kom i stor skala, var det väl Bibelns berättelser folk läste... och de bibliska karaktärerna fick bli ett slags vänner. En Bibel fanns i de flesta hem.