Citat:
Ursprungligen postat av
Regislator
Nuförtiden är det såhär:
1. Det man gör på nätet kommer alltid finnas kvar någonstans på nätet.
2. Ingen kan räkna med att vara anonym på nätet.
3. Allt vi gör riskerar att hamna på nätet för allmän kännedom (t ex programledares beteende).
Gäddor, media och vi alla andra måste börja förhålla oss till detta. Gäddor genom att tänka efter innan de agerar på sina impulser och vi andra genom att vara beredda att ge folk en andra chans. Det är individers ansvar, inte medias eller rättsväsendets.
En fråga: Menar du att det inte är medias ansvar att ge människor en andra chans? I så fall håller jag med om att det
primärt inte är medias ansvar, men det går ändå att diskutera (se vidare nedan om avpublicering).
Angående det fetade i övrigt menar jag så här:
Att löpa risken att behöva ta ansvar, är att förhålla sig till det ansvaret omfattar. Det här gäller alla och envar. Antingen har media ett ansvar och då måste media förhålla sig till dina tre punkter (som är fakta) eller så har media inget ansvar (som "vi alla andra") och då behöver media inte förhålla sig till dem.
Saken är ju den, att samtliga tre punkter är något media i synnerligen stor utsträckning bidrar till genom att rapportera om så kallade skandaler med mera, oftast anonymiserat, ibland med utpekande. I och med denna rapportering har media definitivt ett ansvar, etiskt och juridiskt.
Enskilda individer har ett ansvar för vad de publicerar, juridiskt sett.
Enskilda individer gör klokt i att tänka till innan de agerar på ett vis, online eller IRL, som riskerar att försätta dem i en situation där deras (mindre smickrande) beteende dokumenteras på nätet. Gäddor icke undantagna.
När så ändå sker, bör givetvis folk få en andra chans, som du skriver. Men det är lättare sagt än gjort när skandalen väl är ett faktum.
Här går det åtminstone att exempelvis med tiden fundera över avpublicering, låt vara att "en gång på nätet, alltid på nätet" gäller. Det kan ändå vara ett sätt att ta publicistiskt ansvar för just sin kanal/sajt: Aktualitetsgraden av en nyhet sjunker över tid.
Beträffande punkt 3 finns en aspekt som jag inte nog kan betona, och den rör genomslagskraften/spridningseffekten av en publicering:
Det går helt enkelt inte att i fråga om skadeverkan (även för anhöriga) jämföra ett skandalöst utpekande på exempelvis någons Facebooksida, där publiceringen är avgränsad till ett begränsat antal vänner, med en uthängning i en kanal med nationell räckvidd, såsom Dumpen.
Det sistnämnda innebär att etablerade medier tar ett publicistiskt ansvar för vad och hur de rapporterar och vem som ska utpekas. Där råder restriktivitet på grund av dels medieetiken, dels förtalslagstiftningen.
Dumpen antar onekligen en annan approach, men Dumpen, i egenskap av "media", har likväl ett ansvar:
Inget medieorgan undkommer risken för att behöva ta ansvar för vad det publicerar, frågan är bara vilka konsekvenser det ansvaret för med sig - socialt (omfattande offentlig kritik), etiskt (klander i medieetiskt hänseende) och/eller juridiskt (fällande dom).
Dumpen behöver som bekant inte ta medieetiskt ansvar rent tekniskt, men offentlig kritik har de fått utstå. Återstår att se hur det juridiska ansvaret utfaller.