Citat:
Ursprungligen postat av
Justiceispeace
Han är fri – och har såvitt någon vet inte återfallit i brott.
Det vi inte vet är om han avstått från att begår brott för att hans DNA finns i polisens register, att risken att åka dit varit för stor. Nu ska strax hans DNA tas bort ur registret.
Enligt psykologutlåtandet från när han släpptes ut så lider han av flera diagnoser och risken för återfall i sexuellt våld bedömdes sammantaget som klart förhöjt.
Citat:
Ursprungligen postat av
Justiceispeace
Ändå räcker det med ett rykte, ett ansikte någon tror sig känna igen, en gnutta oro – så startar paniken. Plötsligt vet alla att han kanske har flyttat. Att han kan ha börjat igen. Att det pågår något. Trots att det saknas bevis. Trots att staden är flera hundra kilometer bort från där brotten en gång skedde.
Det här är inte vaksamhet. Det är paranoia – och den är väldigt osund.
Att hålla ögonen öppna för verklig fara är klokt.
Att utgå ifrån att faran alltid är densamma – oavsett plats, tid och fakta – är inte det.
Om vi förutsätter det värsta så går det inte att gå ut från bostaden alls. Var han bor är skyddad uppgift så det enda som går att göra är att hålla ögonen öppna vilket kan leda till att tar fel på person och då sprider felaktiga slutsatser om var han bor. Men rent generellt så tycker jag inte det är fel att vara vaksam just vad gäller honom.
Det finns kalkylerade och okalkylerade risker. De flesta har tex accepterat risken att dö i en trafikolycka, åker bil eller går på övergångsställen. Vi tar en kalkylerad risk.
De flesta går hem från bussen sent trots det finns en förhöjd risk att råka illa ut just då. Också en kalkylerad risk. Men kalkylen blir en annan om en känt helt empatilöst monster bor i samma stad. Om vi vet om den förhöjda risken så kanske vi minskar risken tex genom att möta upp vår kvinnliga partner vid nattjobbet, som kvinna beställer en taxi istället för att gå eller annat som minskar risken till den nivå vi kan acceptera.
Att monstret flyttat till vår stad och vi
inte få veta det gör att vi drabbas av en okalkylerad risk, en vi inte räknat med och då inte kan göra vårt personliga övervägande om.
Observera att kalkylen är individuell. Det finns säkert kvinnor som ser risken som väldigt liten trots att han bor i samma trapphus. Men andra måste ha rätt att se den risken som för hög och vill skydda sig.
Att kalla det paranoia att vara vaksam för just om honom är lite att förminska hans gärning och det trauma han utsatt så många kvinnor för. Han är samma man idag. Samma värderingar. Samma brist på empati. Han kommer alltid att vara farlig.