Låtsas vara bög på Grindr för att höja ens självkänsla?

Exakt! Och jag reflekterade över ditt exempel precis som grungewhore.


Tack! Du fattar iaf.

Nä du började svamla på om att förföra kvinnor och dra någon helt obegriplig vals om olika tekniker och vara tyst och allt möjligt.
Vad har det att göra med att en kvinnlig kollega ger en komplimang om ens kläder?

Det var ju ett sidospår i en diskussion kring komplimanger generellt, hur det är att vara man och att få dem respektive inte få dem.

Jag tror Grindr-appsförslaget är lite out there för många av oss, även om jag förstår själva tanken. Det är väl den tanken vi reflekterar över i bredare penseldrag.

Nej men förlåt, jag glömde att vi just nu håller oss strikt till det vetenskapliga paradigmet kring “komplimanger i kontorsmiljö”, där varje utsaga måste hålla Harvard-nivå i kausalitet. Jag borde såklart stannat vid: ”en tant sa att jag var stilig”, punkt.

Att du sedan kräver full logisk stringens från andra men själv sitter och väger ord som ”stilig” som vore det en nobelprisvärd indikator på sexuell attraktionskraft – det är ju också charmigt. Ska vi kanske alla få medaljer nästa gång någon säger att vi luktar gott på jobbet?


Ja, exakt så. Det handlar ju i slutänden inte om Grindr eller slipsar, utan om den där sköra lilla detaljen som heter självbild – och hur den formats, stukats eller slipats mot omvärldens yta.

Det är väl därför man ibland drar paralleller som inte verkar ha med saken att göra vid första anblick, men som ändå snuddar vid kärnan. För vad är ett “komplimangbehov” om inte ett slags mätfel i kontakten mellan den vi är och den vi försöker vara?

Och så blir det plötsligt ganska logiskt att självförtroende och längtan efter bekräftelse inte alltid följer könslinjer eller sexualitet. Det är bara vi som fortfarande låtsas att de gör det.

Återigen. Vad fan svamlar du om?

Du verkar vilja ha en rak linje från A till B, medan vissa av oss försöker teckna en karta över landskapet däremellan. Det kanske uppfattas som svammel om man bara letar efter motorvägen – men ibland leder sidospåren dit det faktiskt händer något.

Men visst, jag backar. Du fick höra att du var stilig. Grattis. 🥇

Tack. Men det var mer ett exempel och uttryck för förvåning över trådstarten att man som man sällan får komplimanger:

"Har inte fått många komplimanger i hela mitt liv som man. Det eftersom jag är en vit, renrasig, straight, smart och vältränad man. Kvinnor får komplimanger dagligen, men som man är det tufft, och det tär på ens självkänsla lite. Vi vill ju också bli berömda för vårt utseende och klädstil, eller hur?"

Ja, och där är vi ju faktiskt inne på något rätt sorgligt och samtidigt djupt mänskligt. Det finns en paradox i TS resonemang – å ena sidan en längtan efter att bli sedd, å andra sidan en presentation som genast särskiljer och rangordnar. “Vit, renrasig, straight, smart, vältränad” – som om världen vore ett castingrum och han redan fått rollen, men ändå saknar replikerna som ger själ.

Men du sätter fingret på det centrala: det är inte bara att vi vill bli bekräftade – vi vill bli älskade på rätt grunder. Och det kräver något mer än attribut. Det kräver mänsklig ömsesidighet.

Kärlek – i vilken form som helst – bygger inte på CV, utan på närvaro. På att våga se någon annan och också själv bli sedd, utan masker.

Och du har rätt – det är lätt att skratta åt TS:s formuleringar, men det som sipprar fram är en själ som famlar efter något väldigt basalt: att få höra att man duger. Och där är vi många som varit.

Påminner om det där klippet från YT där den ena säger: ”Är det inte lite fjolligt att truga efter ett fruntimmer, hålla på med blommor o sånt” ”som bög så kan jag välja och vraka”

Ja, inget säger "bra självkänsla" som att låtsas byta sexualitet för att få en gnutta uppmärksamhet.