Vad krävs för att få överklaga till hovrätten?

Kfm kan inte överklaga eller begära prövningtillstånd, kfm är inte part i domstolen, se 18 kap 1 § sista st utsökningsbalken. Det är isf sökandena och om det är staten som är sökande är det Skatteverket som företräder och kan överklaga.

Tack för svaret.
Vet vi ens om den aktuella domen överklagades till HD? Dess prejudikatsvärde kanske är lågt.

Enbart registrerad som ägare räcker inte, det konstaterar HR också att vem som helst kan stå registrerad som ägare.
I det aktuella fallet så har personen kunnat visa att de köpt bilen. Köpet skedde innan personen hade någon skuld. De har betalat försäkringen på bilen. De har betalat Service och reparationer.
Samt att de har kvitton från några långresor till Polen med bilen.

TR ansåg att enbart besittning väger tyngre än all den bevisningen.
HR höll inte med utan ansåg att det var nog för att bevisa att bilen tillhörde tredje parten.

Intressant att KFM inte betraktas som "målsägare" när det är KFMs beslut om att utmäta bilen och försälja den (på auktion) efter att KFM, m hj. a. Polisen i TR bevisat att MW hade bilen i sin besittning och allt gjorts med avsikt att driva in medel att täcka MWs skulder, som hanterades av KFM. HR-beslutet omfattade också beslut om att inhibitionen som TR beslutat om, skulle upphöra. KFM fick alltså inte sälja RWs bil och någon täckning för MWs skulder fanns inte längre.

Dessa skulder, MW:s, berörs inte alls ! Möjligt kan man läsa mellan raderna att de dykt upp likt ett blixtnedslag helt oförväntat. Är det där Skatteverket skulle kunna betraktas som "målsägare" om KFM är outsourdad? Så¨skulle Skatteverket kunna begära prövningstillstånd till hd är det som om de ska börja om från början med den aktuella MW-skulden. Det borde väl Göta hovrätts tjänsteutövare i sådant fall fört fram tydligare i sin dom. Eller kanske man istället borde verka öppet politiskt om man nu ogillar den nya lagen om förverkande av lös egendom.

Kronofogden är inte part i målet eftersom de agerar å en annans parts vägnar.
Det är inte en skuld till kronofogden, det är någon annan som personen har en skuld till.
I det aktuella fallet är skulden till Marginalen Bank och Sergel Finans AB, det är dessa två bolag som begärt att utmätning skall ske och det är därmed de som är part i målet.
Det är alltså Marginalen Bank och Sergel Finans AB som skulle kunnat överklaga till HD.
Hur man överklagar framgår väldigt tydligt i domen.

Jo, så långt är jag med. Men jag trodde att från det att tr har fattat beslut om att KFM får ta över betalningarna och driva in skulderna så har KFM också ansvaret ända fram till högsta instans. Men tydligen går saken tillbaka till de ursprungliga målsägarna. Det visste jag inte. Marginalen Bank och Sergel Finans AB är ju bägge drivna och erfarna på betalningsområdet. Vanliga civilister har inte samma schwung i sådana sammanhang och skulle säkert förvänta sig att KFM fattar ett formellt beslut att inte begära resning i detta fallet. Med en god motivering! KFM tar faktiskt betalt för att driva fall åt folk och företag.

Resning är något helt annat än överklagan. Överklagan görs innan domen vunnit laga kraft. Resning är något man kan begära efter att en dom vunnit laga kraft, men det får bara beviljas om nya omständigheter har framkommit som inte fanns tillgängliga under rättegången.

De som är parter i målet blir informerade om domen och att de kan överklaga.
KFM kan inte fatta beslut åt parterna, precis som om du anlitar en advokat i något ärende så är det du som klient som fattar beslut om det skall överklagas eller inte.
Ditt ombud kan sköta det praktiskt åt dig, men beslutet är ditt.
På samma sätt är det här. KFM har givetvis inte rätt att överklaga eftersom de inte är part i målet.
Det kan ju vara så att parterna inte vill ha en dom från HD. Som finans/kreditinstitut vill du inte ha ett HD prejudikat mot dig, nu finns bara en HR dom så då kommer troligen KFM inte att ändra sitt tillvägagångssätt utan fortsätta på samma sätt.
En dom i HD skulle sannolikt tvinga dem att tänka om. Då kanske de inte ens utmäter bilar utan mer bevis, något som inte ligger i kreditinstitutens intresse.
Inte heller vill de riskera att hur utmätningsärenden hanteras går till Europadomstolen, risken att hur Sverige/KFM hanterar dessa ärenden bryter mot EKMR är påtagligt.

Tack för ett initierat svar.

I just det här fallet så saknar jag en beskrivning av hur resan fram till utmätningen av RWs bil på blott ett par års tid nått dit från en Far (MW) som råkar skuldsätta sig och så sälja sin bil till en son sm skuldsatt sig och nästan blev av med bilen. Nu kvarstår en belånad bil och en skuldsatt far som ger skev n av att vara utan bil ...

Vad sysslar de med f.ö.? RW hade inte hunnit skuldsätta sig utan fick låna och kunde schwicha 100 tkr till sin far, som hade råkat skuldsätta sig och som rakade ha en bil till salu....

Ingen aning vad de sysslar med det framgår inte.
Dock har du tidslinjen fel. Det framgår i domen att pappan alltså sålde bilen till sonen innan skulden uppstod.
Att köpa bil med lånade pengar är inte på något sätt ovanligt. Vid tidpunkten hade pappan andra bilar(framgår i domen att pappan har ägt andra bilar under denna perioden) så han behövde väl inte denna bilen längre samtidigt som sonen behövde en bil.
Det är knappast ovanligt att köpa saker av varandra inom familjer, har själv köpt bil av familjemedlem.

Det är heller inte ovanligt att låna saker av varandra, innan jag köpte min första bil lånade jag bil av syskon och föräldrar tämligen ofta.
Det är det här som jag inte förstår hur domstolar(i alla fall tingsrätterna) och KFM resonerar, att det inte bara är presumtion om ägande bara för att man har något i besittning, det anses väga tyngre än nästan vilken annan typ av bevisning som helst, det är ganska verklighetsfrånvänt.

Tänk om domstolarna hade resonerat på samma sätt vid stöld.
Hypotetiskt scenario.
Jag stjäl din cykel. Du anmäler stöld. Jag påstår att cykeln är min.

Som KFM och domstolarna resonerar gällande utmätning så är alltså presumtionen då att cykeln är min eftersom jag har den i besittning. Då skall du bevisa att du äger cykeln, inte jag.
Som domstolarna har resonerar vid utmätning räcker inte bevis på att du köpt den, enligt KFM och TR så väger besittning tyngre.
Som tingsrätten bedömt här hade du kunnat visa kvitto på köp, kvitto på försäkring och kvitto på reparation och de hade ändå dömt att cykeln var min, bara för att jag hade den i min besittning.
Som tur är resonerar man inte alls så när det gäller stöld, det är fullständigt befängt.
Men när det gäller just utmätning så resonerar man så.

Jag tycker inte man kan jämföra en fråga om någon gjort sig skyldig till brott (då beviskravet på staten är högre) med frågan om att utmäta egendom för att driva in fastställda skulder. Besittningsreglerna i utökningsbalken tillkom när balken trädde i kraft i början av 80-talet och syftar ju till att förebygga skentransaktioner som flera varit inne på. Sen har det ju underlättat av reglerna med att kronofogden numera får begära biträde av polis så kronofogden måste inte själva påträffas besittningen.

Att kvitton på inköp inte räcker framgår av nja 2008 s 444. Sen kan man ju såklart i ett ärende ha annan bevisning för äganderätten. Försäkring säger ju egentligen inte mer än att du är registrerad ägare, den registrerade ägaren är skyldig att hålla bilen åtminstone trafikförsäkrad.

Ja, man har visst blixtsnabbt , innan faderns skuld uppstod, lyckats få sonen att ta ett lån (en andra skuld i familjen) för att köpa pappans bil, som pappan fortsätter använda trots att han inte använt de överswishade pengarna till att täcka faderns skuld. Den fick gå till KFM! Och sonen fick naturligtvid själv betala sin swish-skuld.

Judge Judy är cool när hon upplyser sina besökare i rätten att hon ser när de parterna ljuger: Läpparna rör sig — precis som på 19-åringar, som antingen är tysta eller tittar i en annan riktning. Är de inte tysta så pratar de fort och mycket .

Kanske gör de som du nu gör? Jo, men visst är det så att vi alla lånat något av våra syskon och föräldrar. Vi kanske rentav har köpt eller sålt något av syskonen och då ser vi hur en sak går i en riktning och pengarna i motsatta riktningen.

Visst kan RW ha köpt sin fars bil av fadern MW. Det kan ha varit ett sätt för fadern att få in pengar till täckande av en skuld. Hans kredisvärdighet var nog i sjunkande när sonens kreditbetyg är bättre och han fick låna!. Det enda vi kan konstatera här är att av en skuld har två uppstått och till råga på allt elände höll sonen på att låna ut sin bil som pappan hade i sin besittning.

Jag fick som ung rådet, handfasta, gör inte affärer i familjen; det slutar alltid olyckligt. Jag har aldrig lånat ut pengar till mina barn. Antingen har jag nekat dem pengar eller gett dem vad de önskat. Det blir aldrig något tjat i framtiden då.

Är det någon som känner till fler fall som överklagats till HR och där HR ändrat TR:s beslut?

(Ett påpekande när det gäller fordonsförsäkringar: att den registrerade ägaren även har en försäkring på fordonet borde ha noll i bevisvärde. Man kan nämligen inte teckna en försäkring på ett fordon som man inte är registrerad ägare till. Så när någon säger att "men försäkringen står ju på mig" så kan man berätta att det inte är möjligt att skriva försäkringen på någon annan.)