Fri vilja - samlingstråd

Okej jag hoppas du får fortsätta med dina bra inlägg!

Du är ju kungen av beska sanningar.

Lite där man lätt fastnar i diskussionen om det existerar en absolut fri vilja eller ingen fri vilja, jag har nog som du ser ut att göra landat i ett mellanting. Verkligheten är komplex, det vet vi, för att vi vill att den ska vara det och för att den är det. Det finns deterministiska inslag, men är de tillräckliga för att utesluta en mild fri vilja.

Analytisk filosofi innebär väl till 90% preciseringar och att reda ut begreppen. Mycket oenighet undanröjs ofta därmed.

Nej, vi kan inte "avvika" från determinismen. Men många menar att med rätt verktyg så går det att agera inom dess ramar på sätt som kan betraktas som fritt. Där är jag dock oenig. Vi kunde aldrig någonsin ha handlat annorlunda och allt som leder fram till våra val ligger utan undantag utom vår kontroll. Kompatibilismen definierar fri vilja som något som inte är fritt. Enligt min uppfattning, alltså. Nog om det.

Kompatibilism innebär säkert tillräcklig grad av frihet för anarkismen. Riskerna med att närma sig en fråga, den fria viljan i detta fall, med en preferens på förhand om hur det förhåller sig med saken, får du ta på ditt samvete...

Visst skulle en AI kunna tänkas förvärva agens, bli mer effektiv än tänkt för att lösa sin uppgift, generera nya förmågor och därmed expandera på så vis att den blir destruktiv för omvärlden. Det innebär dock inte fri vilja.

Jag förstår inte "omprogrammeringens", plasticitetens, relevans för den fria viljan. Hela konceptet är en evolutionär anpassning och som ligger helt utom den berördes kontroll. En process som förstärker drag som denne inte heller rår över att den har.

Nåväl.

Jag fäste mig vid termen medveten vilja, vilket torde vara illusionen i sammanhanget. En efterhandskonstruktion och rationalisering. De processer som föregår beslut och val har vi endast tillgång till i mycket ringa grad. Och i stora delar inte alls. Vi har helt enkelt ingen aning om varifrån exempelvis en impuls eller intention som plötsligt är fallet kommer. Men vi har en obändig förmåga att tolka sådant likt något vi aktivt valt och vill. Utan den förmågan förlorar vi känslan av psykisk integritet och hamnar i tillstånd som närmar sig psykisk sjukdom (man vill saker man inte vill).

Du verkar vara kvar i tanken om att fri vilja är antingen ja eller nej. För mig är det mycket enklare. Det finns enbart kvantitativt. Alltså, det är en siffra. Siffror finns inte i verkligheten, det är nåt vi tillskriver. Så jag kan överväga något jag gjort, och sen tänka "hmm hur mycket fri vilja var det? ptja, 75% kanske." Det finns definitivt, i samma bemärkelse som att betyget 7.8 på en film på imdb finns.

Ungefär på samma sätt som att jag kan kalla en bakelse god eller välgjord. Det förstnämnda är något jag tillskriver, vilket även gäller pragmatisk frihet och vilja. Det sistnämnda är mer objektivt. Jag hänvisar till nåt som hänt i verkligheten; nån har lagt ned hjärta och själ en timme i köket. Detsamma gäller tanken om binära versioner av vilja och frihet, vilket inte finns. (Jag tror det är det ni kallar absolut fri vilja. Binärt är nåt som finns antingen/eller, inte som en siffra. Som gravitation, alla håller med om att fenomenet finns.)

Det är odefinierat, allt det handlade om var nördfans gnöl om att "vara sin hjärna" skulle vara nåt som innebär fri vilja oavsett hur predestinerat allt må vara. Ett motsatt scenario är ju då att man har en hjärna men inte är den och vad man då istället är vet jag inte, således benämndes det som odefinierat. Som jag tolkade det skulle man i detta motsatta scenario, enligt nördfan, inte ha fri vilja. Även om allt är lika predestinerat i båda scenarierna anser han tydligen att det är en enorm skillnad. Först tyckte jag det var irriterande eftersom det var så ofattbart fånig, även med hans mått mätt, men efter ett tag började det kännas lustigt.


Jag skrev inte att jag anser oss vara detta odefinierade. Lida och lida, en halvtrist källa till irritation kan vi väl kalla frånvaron av fri vilja.


Så då håller du med om att predestinerat innebär frånvaro av fri vilja? Att hålla med om att allt är predestinerat men ändå vilja påstå att fri vilja skulle vara möjligt känns ju annars lite som nåt du skulle kunna göra. Om det ska bli ännu en omgång av verbalt cirkelrunkande med formuleringar av typen "Jag kan aldrig lida, endast mitt lidande kan lida, men det gör ont i mig när mitt lidande lider." vet jag inte riktigt om jag känner mig upplagd.

Jag har benämnt dig ovan, känner du att du behandlas med den vördnad du anser att du förtjänar när jag nu har lärt mig av gårdagens övertramp och citerar dig för att meddela den glada nyheten?

Jag vet förstås inte vad han pratar om, men för mig är det givet att man inte har någon fri vilja om man är nåt odefinierat, för om något har fri vilja så definieras det av det. I så fall är det något, och det har fri vilja, och det kallas "jag," och så vidare.

Nä det har jag inte påstått heller. Men du tycker ju att det är något relevant (det irriterar dig att du inte har det), så då anser du att du är det odefinierade (det andra alternativet som inte har fri vilja). Ja, du kanske tycker att du är en hjärna som inte har fri vilja?

Jag har redan gjort det. Läs inlägget just före ditt inlägg. (edit: länk)

Du får förstås förlöjliga vad jag skriver, men det är inte ett krav. Om du inte förstår så går det bra att fråga.

Är det sånt där som får dig att rynka på näsan menar du? Det känns rätt neutralt för mig. Inte så dramatiskt. Inte så känslosamt.

Du kanske tror att jag pratar om nåt annat än vad jag faktiskt skriver? Du kanske tror att jag säger "därför är lidande inte lidsamt!" Nope. Lidande är lidsamt. Smärta finns. Ja, så länge man har handen på spisen så att säga. ^^

Varför skulle att vara definierad innebära fri vilja, varför skulle den som är odefinierad inte ha det? Odefinierad är väl inte detsamma som odefinierbar förresten, att kunna definiera saker beror på kognitiv duglighet, går man då från att inte ha fri vilja till att ha det om man lämnar sällskapet av typer för dumma för att definiera en och hamnar i en umgängeskrets med smartare typer?

Du verkar ha en givande diskussion med en låtsaskompis som du kallar "nörden" eller "nördfan" som jag dock inte känner igen mig i alls. Om det känns bra för dig är jag glad för din skull.

Men nu vill jag, alldeles fritt, göra något annat. Ha så kul ni två!

Jag tror inte på "fri" vilja. Sådana som pushar för "fri" vilja brukar oftast antyda när man diskuterar med dem att människors vilja/begär/tankar är helt kaotiska, vilket är omöjligt. Det vore som att påstå att det fanns en möjlighet att Einstein helt plötsligt skulle kunna ha fått för sig att bli balettdansare.

Självklart har vi alla en egen vilja, men den är helt och hållet baserad på vem man är. Den är bunden till vårat DNA. Man skulle kunna få kalla den för "fri" beroende på vad man syftar på med "fri".

Min syn på determinism är inte så komplicerad egentligen. Alla som någonsin har levt och lever i detta nu har enbart gjort vad man har känt för att göra och därför har saker och ting blivit som de har blivit fram tills detta ögonblick. Vad har vi annars gjort om inte saker som vi har känt för att göra?

Determinism kanske sker av helt naturliga processer via en ingredienskombination av biologisk och geografisk determinism om förutsättningarna på en planet finns. Som jorden.

Det betyder att det var oundvikligt att min farmor dog i cancer just det ögonblicket, eller att min mormor fick en stroke just det ögonblicket ett par år senare. Hon hade en förträngning, precis som hennes far och syster. Biologisk determinism.

Det var även oundvikligt att romarriket uppstod och gick under. Det var oundvikligt att slaveriet infördes i Nordamerika och det var oundvikligt att slaveriet stoppades. Det var oundvikligt att första världskriget startade och det var oundvikligt hur det slutade. Det var oundvikligt att andra världskriget startade och det var oundvikligt hur det slutade. Det skulle i sådana fall kunna vara så att olyckor, som exempelvis bilolyckor, också är oundvikliga. Om det är så så bör det i sådana fall även betyda att resultatet av dem, oavsett hur resultatet blir, också är determinerade.

Det är heller inte pedofilers "fel" att de gillar barn. De har inte valt detta. Det är bara så de är genetiskt programmerade och hur deras existens möjliggörs.
Däremot rättfärdigar det ingenting. Vi vill att pedofiler ska sitta inlåsta eftersom de är en fara för barn.

Vissa skulle säga att vi är robotar när de läser min text men så är det givetvis inte. Om alla bara gör vad de känner för att göra, alltså existerar som de är, så skulle inte jag vilja kalla det för robotar. Allt flyter ju bara på helt naturligt.

One Thing Leads To Another

Det är ganska uppenbart att determinism är en del utav verklighetens grundprogrammering. Orsaker leder oundvikligen till deterministiska effekter. Ett klassiskt exempel på detta är att jorden snurrar runt solen. Det är på det sättet vi kan förutsäga vädret och i stort sett hela vår existens. "Solen går upp, solen går ner" – vi vaknar, vi sover. Visst, solen går inte upp och ner i strikt vetenskaplig bemärkelse (vi vet ju alla att solen inte riktigt bryr sig om vår tidtabell), men för oss vanliga dödliga är det ett ganska praktiskt sätt att förklara hur vi upplever världen. Det är determinism i sin mest "självklara" form.

Och om du hoppar ut för ett stup? Ja, det är ett ganska deterministiskt utfall: du gör illa dig.

När det kommer till "fri vilja" och determinism hamnar vi i en lite mer intressant situation, där vi egentligen inte har friheten att undvika alla de deterministiska utfallen, men vi kan åtminstone välja att undvika de sämre alternativen – som att hoppa från stup. Vi kan till och med skapa några fördelaktiga utfall om vi använder vår vilja på rätt sätt. Det är "viljan" i ett nötskal: ett sätt att navigera genom verkligheten som vi inte riktigt kan kontrollera, men som vi ändå försöker forma till vår fördel. Vi styr inte universum, men vi kan åtminstone styra vår bil till närmaste drive-thru.

I den bemärkelsen är det inte "fri vilja" som vi kanske drömmer om i våra mest optimistiska stunder, utan mer som en slags manipulation av vår egen upplevelse av världen. Det är inte så mycket som att bryta mot determinismen, utan snarare att justera vårt sätt att hantera den. Du kanske inte kan stoppa vädret, men du kan åtminstone välja vilken jacka du ska ha på dig när det regnar.

Kanske är det lite som att köra en bil eller styra ett roder på en båt. Trafik, väder, vind, natt och dag – det är alla deterministiska förutsättningar. Men genom vilja och handlingskraft kan vi navigera genom dessa förutsättningar, åtminstone tills vi kraschar i ett trafikljus eller fastnar i en storm.

Det är inte lite, mittemellan eller mycket determinism. Det råder fullständig determinism (plus subatomär slump). Tonar man ner determinismen och reducerar den till ett "inslag" runt vilken man placerar lite "fri vilja", så närmar man sig magiskt tänkande.

Kompatibilism innebär inte lite lägre grad av eller mildare form av determinism. Utan att man definierar "fri vilja" som något som kan vara fallet inom ett deterministiskt system.


Vilken är poängen annan än att levande varelser agerar målinriktat i tillvaron? Det gäller människan på samma sätt som exempelvis en e-coli -bakterie som med sina flageller navigerar mot högre koncentration av sådant den gillar, glukos till exempel, och tumlar bort från sådant den ogillar likt syror.