Mannen från vidderna https://www.imdb.com/title/tt0046303/
Alan Ladd spelar den stötiga och stolpiga Shane - en kringströvande hobo på prärien. Filmmakarna vill att han ska framstå som en mystisk loner med ett dunkelt förflutet men jag tyckte varken han var särskilt mystisk eller gav ett vidare starkt intryck. Tvärtom, så är han oftast väldigt glad och proper på alla sätt och vis förutom i de scener när han plötsligt blir socialt vilsen och verkar få en släng av autism. Jag blev inte riktigt klok på hur de gestaltade honom faktiskt, Skådespeleriet och regin är till stora delar bedrövligt dåligt, alltså så det blir komiskt. Att Shane också är väldigt lik en ung Gösta Ekman gör inte saken mindre roligt.
Med det sagt, det är ingen urkass film. Det är en äkta söndagsmatiné med fina miljöer och allt är precis så tillrättalagt och förutsägbart som man vill ha ibland när man ser på film. Men det går inte att komma ifrån hur tramsigt det är - alla avgudar Shane som han vore nedstigen från himmelen. Barnen utbrister ”-Shane, I love you!” igen och igen, och kvinnorna blir alldeles knäsvaga och ber sina makar att ”hold me tight” vid åsynen av honom.

Det gäller att ha skämskudden inom räckhåll på bekvämt avstånd.
Handlingen i filmen är vilda västern 101 - ett gäng kofösare terroriserar de andra nybyggarna i området och vill köra iväg dom för att själva roffa åt sig allt land och betesmark, och det är här Shane kommer in som räddaren i nöden.
Den bästa scenen i filmen är ett barslagsmål som var väldigt utdraget och roligt. Ett sånt riktigt fisticuffs-gentlemannaslagsmål - åtminstone börjar det så, men sen fullständigt spårar det ur och de river hela stället. Shane klubbar nog ner minst 10-15 personer själv på en gång, samtidigt som de i sin tur slår honom redlös med inredningen. Hysteriskt.
Betyg 2/5
-foul