The Legend of Kaspar Hauser ( 2012).
Regissör: Davide Manuli.
En poetisk och gåtfull film om utanförskap, mänsklig natur och samhällets oförmåga att hantera det oförklarliga – genom berättelsen om en ung man som plötsligt dyker upp utan språk, minnen eller förflutet.
__________________
Senast redigerad av nofjun 2025-05-04 kl. 05:17.
Det här var den filmen som jag först såg i serien när jag var ung, och är således den film som etsat sig fast mest i huvudet på mig. Jag minns nästan varje sekvens och det är onekligen den film i serien jag sett flest gånger. Jag tror jag hade den inspelad på VHS också. Det var den här filmen som fick mig förälskad i Freddy Krueger-filmerna.
Därför har jag inte mycket negativt att säga om filmen. Jag gillar att karaktären Nancy är tillbaka och detta är en riktig feelgood-rulle bland skräckfilmer för mig.
Någon djupare analys än så har jag inte att bidra med nu.
I min streamingtjänst står det att det är en skräckfilm, men jag vet inte, ganska snäll skräck i så fall - även om det finns ett par scener som är lite slafsiga. Bl.a en pung som krossas med ett par klackskor 🫣
I alla fall, filmen utspelas på 80-talet och handlar om Maxine Minx, en porrstjärna i Hollywood med ett mystiskt förflutet som drömmer om att lämna porrbranschen för att slå igenom i mer städade filmer. Efter lite kämpande får hon till slut huvudrollen i hollywoods senaste slasher bara det att någon mystisk person verkar förfölja henne..
Kevin Bacon spelar sliskig privatdetektiv och det är mycket bra musik i filmen. BB-Gus Fring är med på ett hörn också. Det ska se ut som filmen är gammal, dvs de försöker efterlikna VHS-looken med tveksamt resultat. Jag hade förväntat mig en skräckfilm så jag blev lite besviken. Om man bedömer filmen utifrån vad den faktiskt är så var den rätt slätstruken. Ingen minnesvärd historia som riktigt lyfte någon gång under filmen. Jag känner att man hade kunnat tagit konceptet mycket längre och faktiskt gjort en intressant skräckis av det, men det hade krävts mer slafs och våld och ett bättre slut. Som den är var det mest en kul throwback med bra musik.
Betyg 2/5
-foul
__________________
Senast redigerad av oldandfoul 2025-05-04 kl. 12:47.
Clint Eastwoods Unforgiven (1992) var en av filmerna som gav västernfilmer ett tillfälligt uppsving på 1990-talet. Inte minst för Gene Hackman som var med i tre andra filmer inom samma genre under åren som snart kom. En av dessa var..
Handling? En okänd person rider in till en stad och hamnar snart i stadens sadistiska skjuttävling. Vem vinner denna tävling?
Det här är en tydlig hyllning till spaghettivästerns. De filmerna var ofta med lägre budget, lite skitiga och en del tveksamheter. Det här var Hollywoods försök att återuppliva genren till moderna tider med pengapåsen framme.
Jag vet inte riktigt hur det gick kommersiellt för denna film då den inte direkt tillhör någon skådespelares mer kända verk... Redan legendariska Gene Hackman och Lance Henriksen. Uppkommande Leonardo DiCaprio och Russell Crowe. Sharon Stone och Gary Sinise mitt i sina storhetsperioder. Oavsett hur jag gillar filmen skarpt och tycker den åldrats väl.
Filmen leker runt med genren. Vissa händelser såg jag på en mils avstånd, men långtifrån alla. Det finns både spänning och hjärta i det som sker. Alan Silvestris soundtrack erbjuder inget nytt, men bör uppskattas av alla som diggar genren.
Det här var den filmen som jag först såg i serien när jag var ung, och är således den film som etsat sig fast mest i huvudet på mig. Jag minns nästan varje sekvens och det är onekligen den film i serien jag sett flest gånger. Jag tror jag hade den inspelad på VHS också. Det var den här filmen som fick mig förälskad i Freddy Krueger-filmerna.
Därför har jag inte mycket negativt att säga om filmen. Jag gillar att karaktären Nancy är tillbaka och detta är en riktig feelgood-rulle bland skräckfilmer för mig.
Någon djupare analys än så har jag inte att bidra med nu.
Scenen med tjejen som drömmer om en TV-karriär och sen sitter vaken ensam framför TVn sent på psyk-avdelningen är så bra.
"Welcome to prime time, b**ch!"
Scenen med tjejen som drömmer om en TV-karriär och sen sitter vaken ensam framför TVn sent på psyk-avdelningen är så bra.
"Welcome to prime time, b**ch!"
Japp, jag gillar också den scenen!
Freddy har överlag rätt sköna kommentarer i dessa filmer tycker jag. I samma film så kommer han ju in, tar tag i morsan till Kristen och ryter "I said, where's the fucking bourbon!" Det gillar jag också.
Harakiri (Seppuku) från 1962, samt The Northman (2022) igår kväll på SVT.
Helt ok, undrar om inte den 60 år äldre filmen faktiskt vara lite bättre. Väldigt speciellt med gammalt japanskt skådespeleri förstås, men gillar man det så har man säkert redan sett den här. Var första gången för mig. Första (och antagligen enda) gången jag såg Northman också.
Det här tillhör också en av de bästa Beckfilmerna med Ekman i huvudrollen. Allt är precis lika behagligt och underhållande att se som vanligt när det kommer till dessa filmer. Och det är dessutom riktigt skönt att drömma mig bort en stund till en tid som inte längre finns, allt från hur polisbilarna och konstaplarna var klädda till alla butiker och hur de såg ut, osv osv.
Sen är det mysigt att få se alla dessa gamla svenska kända skådisar när de var yngre. Om jag ser en nyare film eller serie med exempelvis en 70-årig gammal Kjell Bergqvist så blir jag mest aningen deprimerad över att tiden går och alla kändisar jag gillar och ser upp till bara blir äldre. Och jag kollar ju mest på äldre film, så för mig känns det väldigt hemma med dessa skådisar som yngre än vad de är idag.
Av samma anledning kan jag uppskatta att se en serie som Tre Kronor, även om serien i sig inte är jättebra. Men den har en mysfaktor med äldre kända skådisar som då var yngre.
Den feelgood-känslan går inte att hitta för mig i dagens produktioner.
Så denna film är otroligt skön att se på för min del.
Vad jag dock inte fattar efter alla gånger jag ändå sett denna film är...
Hur förstod Beck att det var Bertil Svensson som var mördaren? Jag har aldrig greppat det. Och varför var de där personerna involverade i medical-företaget så besvärade av polisen hela tiden?
Jag ska medge att jag har lite svårt att förstå motiven hela vägen och vem som döljer vad, och varför.
Visst, jag fattar varför mördaren begick mordet, men det är lite saker runtikring som jag inte riktigt förstår fullt ut.
Men som sagt, jag uppskattar filmen otroligt mycket, och jag måste än en gång poängtera att jag tycker Rolf Lassgård gör den mest underhållande gestaltningen av Gunvald Larsson!
Är det förresten bara jag som tycker Görel Crona var väldigt vacker när hon var yngre?
Japp, jag gillar också den scenen!
Freddy har överlag rätt sköna kommentarer i dessa filmer tycker jag. I samma film så kommer han ju in, tar tag i morsan till Kristen och ryter "I said, where's the fucking bourbon!" Det gillar jag också.
Det är ett tag sen jag såg 3an sist.
Minns du hur långt in i filmen det där med bourbon är?
Har du tittat nåt på bonus-materialet på skivorna?
Det finns en intervju där med Robert Englund där han säger att en av A Nightmare On Elm Street-seriens styrkor är att politisk korrekthet saknas.
Det är ett tag sen jag såg 3an sist.
Minns du hur långt in i filmen det där med bourbon är?
Har du tittat nåt på bonus-materialet på skivorna?
Det finns en intervju där med Robert Englund där han säger att en av A Nightmare On Elm Street-seriens styrkor är att politisk korrekthet saknas.
Ah, nej jag har inte sett något av bonusmaterialet.
Eh.. svårt att svara på hur långt in i filmen det är, men jag skulle säga att det är efter hälften av filmen iaf, närmare slutet än början. Dålig hjälp dock