Hade det varit väldigt enkelt att få ett jobb i ett kommunistiskt land?

I dagens samhälle, hade det varit mycket enkelt att få ett jobb för ALLA människor om landet hade varit kommunistiskt (i dess sanna bemärkelse)?

Idag är många arbetslösa tyvärr, trots att de söker jobb aktivt.

I gamla Sovjetunionen fanns ju ingen arbetslöshet. Men det var ju hittepå jobb. Typ sopa järnvägsövergången när ett tåg passerat Sen att man först fick fråga om en vara. Sen betala till en annan. Få ett kvitto och hämta varan. Då gjorde tre stycken en mans jobb.

Du hade inte "fått" ett arbete, du hade blivit satt i arbete. Du hade fått skrapa tuggummi från bänkar i i tunnelbanan eller någon liknande meningslös syssla i utbyte mot ett socialbidrag.

Beror nog på, kan ju göra jobb. Typ att det krävs personal att tanka bilen, att personer delar ut informationsblad vid museum mm. Är väl bättre att personer har en sysselsättning än att de bara sitter hemma.

Jobba får du, det var förbjudet att driva omkring, sånt kallades lösdriveri och straffades med tvångsarbete förr, i de flesta länder.
Kommunisterna utvecklade detta och erbjöd inte folk lön att leva på.

Du hade blivit tilldelad ett jobb, vilket hade berott på din politiska status, inte kvalifikationer. Kamrat Partimedlem hade första tjing på välavlönade statusjobb.

Och som sagts ovan var det gott om låtsasjobb.

Sen finns det en fördel med att folk har låtsasjobb jämfört med att dom bara sitter hemma och lyfter A-kassa/försörjningsstöd (låt vara att du måste låtsassöka jobb för att få A-kassa men det räknas inte riktigt).

Om vi pratar kommunism i dess “sanna bemärkelse” (vilket jag antar inte betyder Gulag eller DDR, utan snarare något åt det urkommunistiska hållet), så hade väl arbetslöshet i dagens mening inte existerat. Du hade knappast behövt sitta och skicka 57 ansökningar till Elon utan svar.

Tänk mer en liten by där alla behövs – någon hugger ved, någon passar ungarna, någon ser till att maten räcker till alla. Inte arbetsmarknad – gemenskap. Samma princip som bland många ursprungsfolk: det finns inga “arbetslösa”, för man är inte en kugge i ett maskineri – man är en del av helheten.

Det är först när vi började mäta människovärde i kronor per timme och “anställningsbarhet” som vi fick problemet med “de överflödiga”. Det är rätt sjukt att folk hellre jobbar gratis i praktik för att bevisa att de är värda ett kneg, än att bara få bidra på riktigt från början.

I ett verkligt kommunistiskt samhälle hade det nog varit enkelt att få ett jobb. Eller snarare: ingen hade behövt “få” ett. Man hade haft ett sammanhang.

Du hade fått arbeta i alla fall. Däremot kanske inte fått pengar och mat. Svälta ihjäl har varit något vanligt i kommuniststater. Det är även rätt sannolikt att man plötsligt inte får jobba på grund av att man blir fängslad och torterad, och/eller avrättad. Men i till exempel Sovjetunionen skickades ett åttasiffrigt antal människor till tvångsarbete i läger, så det är också ett alternativ.

Men har man inga krav på att få lön, så går det ju med 100% säkerhet att ge en själv ett jobb i dagens samhälle, det är ju faktiskt inte avhängigt av andra. Man får helt enkelt försöka klara sig utan det där med att vara ofri och bli torterad. Samt du kan trots allt avrätta dig själv, i brist på kommunistiska bödlar, om saknaden efter det blir för stor.

Om du tror att kommunism och byteshandel är ungefär samma sak, så tokigt!

Du kanske vill ge din syn på saken?

I DDR tror jag det räknades som en medborgerlig rättighet att få arbeta, men företagen var oftast olönsamma - en slags ideella stiftelser.

Ja folk hade jobb men det var dåligt betalt och det producerades inte så mycket.

Även i samhällen som Japan finns det nuförtiden jobb för folk som inte är de skarpaste knivarna i lådan med att sopa gatan eller fungera som trafikpost vid något vägbygge.