Feltänket bostad som investering

Boendet är en kostnad punkt.

Är inte problemet med hela den här diskussionen att man hakar upp sig på semantik och ordet "investering"? Det är väl ganska troligt att gemene man idag inte kan göra karriär på bostadsmarknaden och bli rik genom att köpa och sälja bostäder.

Däremot måste det i det långa loppet vara bättre ekonomiskt att köpa än att hyra. När du hyr försvinner ju hela boendekostnaden och det är inget du kommer få tillbaka. Äger du din egen bostad går åtminstone en del tillbaka till din bostad. Det som "försvinner" är avgift till en förening eller driftkostnader för hus.

Att äga sin bostad är väl bara sämre om bostadsmarknaden rasar så katastrofalt att värdet på din bostad i princip försvinner. Då försvinner ju alla pengar som du trodde att du betalade "till dig själv".

I slutändan måste vi alla bo någonstans och det kostar oavsett boendeform. Personligen föredrar jag att äga min bostad men jag har inga illusioner om att jag sak bli rik på det.

Ägt boende är även en BESPARING jämfört med att ha hyreslägenhet...

Så lägenhet/hus kan visst vara en investering
(även om själva boendet är mycket viktigare, så OM man ser det som en investering då man köper behöver man även se potential. Mina insatslägenheter var i en ganska stor stad och sommarkåk i ett ganska populärt område, så de tjänade jag över 3 x inköpspriset på,
medan villan i bushen i avfolkningsbygd struntade jag i potentialen för eftersom den var tänkt att bli min bostad "till döden skiljer oss åt" så den är dålig som investering, men å andra sidan många års boende som andra bara har på semestrar plus ett 6 gånger större bostad än priset i stan...)

Hyreslägenhet är även det ett boende.
Själv kommer jag bo i min villa tills jag dör och den kommer kosta mig pengar var månad, inte märkligt att de flesta svenskar är fattiga när de inte förstår grundläggande ekonomi.
Sommarstugan kanske jag säljer på ålderns höst och mina hus på Phuket kommer jag definitivt sälja, fram tills jag sålt de så kostar de mig pengar var månad, en investering ger pengar var månad, alltså motsats till bostad.

Personer som är födda på 1950-talet och tidigare har sällan gjort exit från bostadsmarknaden. De har varit med om en kraftig prisutdelning på bostäderna som gjort att de i många fall på pappret blivit rika. Men eftersom de inte har sålt bostaden i tid så har de inte haft någon större nytta av pengarna. Man kan därför inte riktigt se bostaden som en investering.

60-talister och 70-talister förefaller dock vara villiga att tidigt sälja sina hus och flytta till lägenheter, både bostadsrätter men även hyresrätter. De ser ut som att de vill använda pengar på egen konsumtion istället för att barnen ska ärva. I denna grupp så skulle jag möjligen säga att bostaden har varit en investering.

Du missar att man normalt får en betydligt lägre månadskostnad med eget boende jämfört med att hyra. Pengar som kan investeras. Och så plus värdeutvecklingen och inflationens verkan på eventuella lån.

Summan av kardemumman resulterar i att det blir en investering. Att du inte vill kalla det för investering då man betalar för renovering, olja med mera, gör inte att det blir sämre.

Om man som nybliven pensionär säljer sin bostadsrätt eller sin villa, och inte konstant lånat upp dess värde, så får man en sjukt trygg ålderdom.

Att ts inte kan se det som en investering har jag väldigt svårt att förstå.

Sedan kanske det inte är lika fiffigt att köpa bostad i dag som det var för ett par årtionden sedan.

Om du lägger 3 miljoner på en bostad, inklusive köp+löpande kostnader, och sen säljer för 4miljoner.

Kan du förklara för mig hur det inte är en vinst på 1miljon, minus skatt om du inte väljer att köpa nytt?

En bostad är alltid en kostnad.

Om du hyr så är det en mellanhand som vill tjäna en del.

Jag köpte min bostad för tjugo år sedan, skulle jag sälja den i dag så är jag minst en miljon plus även med skatt. Och då enbart på försäljningen. Under tiden har jag betalat ungefär hälften i månadskostnad som vad motsvarande hyresrätt hade kostat.

Att du inte kan se det som en investering är bara jättekonstigt.

Vad menar du med att dom inte sålt den i tid? Är man född på 1950-talet så har man precis gått i pension. Säljer man villan och cashar in 10 miljoner så lever man gott på den extra pensionen...

Dessutom är de inte bara rika på pappret utan bor i hus utan skulder eller med minimala lån och har extremt låga månadskostnader.

Jag värdesätter nästan mer att vara skuldfri och äga mitt boende när jag går i pension oavsett vad huset är värt, man kommer att gå runt minmal pension.

Nu är ju inte alla husen värda 10 miljoner framförallt inte efter att lånen är betalade.

Visst, de som är födda 1955 är bara 70 år och hinner kanske sälja av och ha nytta av sparpengarna. Konstaterar dock att det nästan är fler 60- och 70-talister i min bekantskapskrets som när barnen har blivit utflugna valt att skala ner boendet för att frigöra kapital och spendera pengarna på nöjen.

Nästan ingen av de 30- och 40-talisterna som jag känner har sålt villorna i tid utan många har bott kvar i villan tills det varit dags för stödboende.

Det ska bli intressant att se om 50-talisterna faktiskt gör exit från bostadsmarknaden.