Citat:
Ursprungligen postat av
Vitmolntuss
Det visade sig vara SSRI jag behövde.. 😊 Jag mådde så fruktansvärt dåligt, orkade knappt gå utanför dörren för kropp & knopp var så nedbrutna av ångest och sömnbrist. Åkte in till psyk tillslut och blev inlagd en vecka, vilket blev min räddning. Troligtvis fördröjd post
partumdepression som gått för långt. Fick escitaloprám och alimemazin mot ångesten. Immovan, propavan & aritonin för sömn.
Och OJ vilken skillnad!
Från dödslängtan till livslust på bara några veckor. Nu orkar jag promenera timmeslånga promenader, yoga, utföra vardagssysslor och ta hand om mina barn 😀 Har en bit kvar på vägen innan hjärnan är återställd, men hoppas att fortsatt rekreation, KBT & ett par veckors sjukskrivning till gör susen. Behöver fortfarande en liten alimemazin/propavan/aritonin-cocktail till kvällen för sömnen, men immovan tar jag sällan.
Heja livet! 😍
Så bra!
Det verkar som att många patienter med sömnproblem blir hjälpta av någon sorts antidepressivt läkemedel.
Citat:
Ursprungligen postat av
Muppety
De har ju tagit bort alla "riktiga" sömnmedel. Förr fanns bl.a. Mandrax och Amobarbital som nästan sövde ner en. Sen tog de bort Rohypnol och även den något mildare Mogadon, som verkade både för insomning o att man höll sig sovande.
Själv har jag numera Alimemazin i kombination med Imovane/Zopiklon, det är jag nöjd med.
Fast, Nozinan finns ju förvisso;
(FB) Den svagaste neuroplektikan samt den tyngsta? Inte jättekul...
Varför har sömnmedlen tagits bort? Handlar det om ideologiska skäl? Är det för att någon på Socialstyrelsen vill få glänsa med att vara motståndare till droger?
Barbituraterna avskaffades på grund av att dom kunde vara farliga. Benzodiazepinerna ansågs vara säkrare. Men nu har även många benzodiazepiner försvunnit.
Verktyg har plockats bort från sjukvårdens verktygslåda. Patienter får inte tillgång till effektiv behandling. Är det bra?