Vid vilken ålder fick ni en insikt ?

Vid vilken ålder fick ni en insikt att livet som du levt blir totalt meningslöst ?

Att allt ni trott på och byggt upp bara är ett slags tidsfördriv eller konsumtion som inte betyder något, eller jaga bekräftelse för stunden !

När ni fick den insikten så undrar jag om ni spelar med ändå för det är svårt att gå emot eller tog ni er ut ?

Vid vilken ålder fick ni en insikt att livet som du levt blir totalt meningslöst ?

Att allt ni trott på och byggt upp bara är ett slags tidsfördriv eller konsumtion som inte betyder något, eller jaga bekräftelse för stunden !

När ni fick den insikten så undrar jag om ni spelar med ändå för det är svårt att gå emot eller tog ni er ut ?

Du är ansvarig för din egen lycka och mening.

Det är en tydlig och enkel formulering som verkligen går till kärnan i frågan om lycka och mening – individen själv. Detta fångar essensen av vad den första buddhan lärde ut. Även om han uttryckte det i mer komplexa termer och dessutom erbjöd praktiska verktyg i form av tekniker, metoder och discipliner, utgör detta kärnan i hans lära.

Individen är genom sitt tänkande och sina handlingar oupplösligt knuten till den universella lagen om kausalitet – orsak och verkan. Genom sina tankar och handlingar skapar individen själv både gynnsamma och ogynnsamma effekter, beroende på hur hen väljer att tänka och agera. I slutändan är det endast individen själv som har förmågan att förändra dessa aspekter. Det är genom denna förändring som individen kan skapa gynnsamma förutsättningar för sitt övergripande välbefinnande, där lycka och mening kan finna sin plats.


Ordet "svårt" är faktiskt tyvärr en underdrift, det är nästintill omöjlig att göra det, eftersom att känna mening kräver fundamentala förändringar hos individen själv, förändring utav tankesätt, beteenden, rutiner, värderingar etc, detta är aspekter utav förändring hos någon annan som man själv knappt ens kan nudda genom att använda ord.

Däremot kan man givetvis agera som en slags vägledare, ett stöd, att hjälpa någon att hjälpa sig själv, man att hjälpa någon direkt till dessa fundamentala förändringar genom att använda ord... inte en chans.

Yes, sanna ord. Bra att påminna sig om.

Det är verkligen klokt att reflektera och påminna sig om detta i relation till sitt eget lidande och övergripande välbefinnande, särskilt när någon man bryr sig om går igenom svåra prövningar.

Det lidande vi själva upplever i en sådan situation manifesterar sig ofta som frustration och besvikelse. Vi ser någon vi har en stark känslomässig koppling till lida, och vi står där med våra ord som vårt främsta verktyg för att försöka hjälpa och stötta. Men när dessa ord, oavsett hur välmenande de är, inte verkar göra någon skillnad – när personen fortsätter fastna i samma tankemönster, beteenden och rutiner som orsakar deras lidande – kan det kännas som att våra ansträngningar är flyktiga och obetydliga, som en viskning i vinden.

Denna upplevelse av maktlöshet kan i sin tur orsaka lidande för oss själva. Det som började som ett försök att stötta och hjälpa förvandlas till en dubbel börda: inte bara lider den person vi bryr oss om, utan vi lider också genom vårt medlidande och vår oförmåga att förändra situationen. Det leder till en ohållbar dynamik där inte bara en, utan två individer lider – en situation som knappast är fördelaktig för någon av parterna.

Aldrig, livet är bara meningslöst om man väljer att göra det meningslöst. Det finns ingen filosofisk mening med livet men naturen har på ett mirakulöst sätt gjort att vi får spendera tiden här en kort stund. Gör det bästa av det.

Konsumtion eller bekräftelse är däremot inget att sträva efter och det upptäcker man om man tänker lite längre än näsan.

Ensam är stark.. det gäller ta kontroll över dina egna tankar.

Principen "ensam är stark" har utan tvekan en praktisk tillämpning och kan erbjuda värde, särskilt när det gäller att utveckla självständighet. Men denna princip bör inte dras till sin spets. Även om det är fördelaktigt att sträva efter en hög grad av självständighet, kan dess extrema former också orsaka lidande.

Oavsett vad vi tycker eller tänker, och hur hög grad utav självständig som individer vi uppnår, har vi som människor ett grundläggande behov av social interaktion – att umgås och kommunicera med andra. Dessa behov är en del av vår mänskliga natur och kan inte tillgodoses i total ensamhet. I sådana sammanhang spelar det ingen roll hur starka vi är eller hur oberoende vi blivit, eftersom det inte handlar om styrka eller graden av självständighet. Det handlar snarare om att erkänna och tillgodose våra sociala behov, som är en central del av vårt välbefinnande.

Definitivt, mycket kloka individer genom tiderna har understryk nödvändigheten utav opålitlighet till tänkandet. Om vi litar på vårt eget tänkande, utsätter vi oss för mycket risker som kan orsaka vårt förfall, psykologiskt och fysiskt. Nödvändigheten utav introspektiv kritik, särskilt i kontexten utav ens eget tänkande, är nödvändigt.


Om vi ser på det i termer av belastning, så absolut. Att engagera sig i aktiviteter som kontinuerligt pressar psyket till dess gränser är inte särskilt annorlunda än att använda en maskin – om det görs för länge och utan pauser, kommer det att orsaka skador. Om man har för avsikt att leva ett liv som innebär en hög mängd information, är det viktigt att även kunna hantera ett stort informationsflöde. I det sammanhanget är det relevant att se till sitt psykologiska välbefinnande och, om nödvändigt, arbeta på att utveckla och stärka sitt psyke för att bättre kunna hantera den belastning det utsätts för.

Om man inte har för avsikt att göra det, är det naturligtvis viktigt att minska sitt informationsintag efter de nuvarande kapaciteterna så att det inte orsakar skada.

Och här landar vi egentligen i kärnan av lärdomen i citatet: "Känn dina begränsningar."

Personligen applicerar, eller snarare projicerar, jag inte begreppen mening eller meningslöshet på varken mitt eget liv eller livet i en universell bemärkelse, lika så använder jag inte principen utav att "tro". Jag är alltför kritisk till kapaciteten hos mitt eget tänkande, mina kognitiva förmågor och perspektiv, och måste beakta dessa förutsättningar när jag överväger eventuella antaganden om mitt liv och livets potentiella mening eller syfte i en bredare, universell bemärkelse.

Att göra en sådan subjektiv projicering innebär att jag tolkar livet utifrån de begränsningar och förutsättningar jag har tillgång till för tillfället, i relation till det jag försöker förstå – i detta fall livet.

I grund och botten är detta ett val jag gör, som en form av riskbedömning, där jag väger riskerna för den egna ignoransen orsakssamband mellan felaktiga eller inkorrekta uppfattningar.

Med andra ord finner jag det mer fördelaktigt att helt enkelt lägga begreppen mening och meningslöshet åt sidan. Dessa begrepp är för oanvändbara när det gäller att förstå livet, eftersom de är starkt påverkade av subjektiv bias. Det är därför jag inte presenterar några argument baserade på antaganden om mening eller meningslöshet.

Antaganden om mening eller syfte är alltför begränsade av min egen subjektiva bias och innebär stora risker för missuppfattningar och illusioner, vilket hindrar insikt och förståelse. Samtidigt kan antaganden om meningslöshet leda till deprimerande mentala tillstånd, som också blockerar möjligheten för insikt och förståelse. Båda dessa utfall är ogynnsamma.

Men i slutändan är det så klart individuellt, och beroende på vilka värderingar och prioriteringar man arbetar utifrån. Bara för att jag utgår från dessa begränsade företeelser i mitt tänkande om mitt liv, eller livet i sin helhet, betyder det inte att livet inte kan ha en inneboende mening eller att det är meningslöst eller att ditt liv och det sättet du lever på är meningsfullt för dig.

Jag är helt enkelt för medveten om min egen ignorans för att göra några antaganden som lutar åt det ena eller det andra, och jag använder en princip utav utveckling och förbättring utav medvetenhet och förståelse om min egen ignorans som en grundläggande princip för att uppnå insikt.

Med andra ord söker jag inte direkt förståelse, utan använder snarare motsatsförhållandet: att förstå min egen ignorans – det jag inte förstår, det jag inte vet – för att indirekt uppnå insikter, och detta tankesätt projiceras självklart i mina resonemang och hur jag skriver.

Kanske man kan förenkla det en aning och säga att jag strävar inte efter att förstå livet, utan snarare att förstå vad jag inte förstår om livet.

Däremot kan jag potentiellt argumentera utifrån perspektiv som handlar om vilka konceptuella förhållningssätt som fungerar och vad som är praktiskt användbart i livet, förutsatt att de faktiskt tillämpas. Detta har dock i grunden ingenting att göra med sanningshalten i det objektiva syftet eller meningen med livet, utan ligger snarare i domänen om att effektivt undvika exempelvis lidande och manifestera, kultivera och integrera en inre frid. Detta i sig kan ge fördelaktiga effekter i anseendet utav övergripande välbefinnande, men åter igen har det i slutändan inget att göra med livets potentiella mening eller syfte eller potentiella avsaknaden utav det, varken i ett individuellt eller universellt anseende.

I det perspektivet, om huvudsaken är att du är nöjd med det du tror, och det orsakar att ditt liv blir meningsfullt, bör du absolut köra med det. Det som fungerar och är användbart för dig kommer jag inte att ha några invändningar mot.

I slutändan har en förståelse om mening eller meningslöshet ett mycket lite praktiskt användningsvärde i relation till lidande till exempel, eftersom lidande är så omfattande och besvärande fenomen för oss, och fungerar din tro för dig i anseendet att du kan undvika det lidande som eventuellt uppstår vid ett tillstånd utav meningslöshet, kommer jag rösta för det förhållningssättet alla dagar i veckan.

Men jag använder andra tankesätt och förhållningssätt för att navigera livet.

Det är lugnt, du fixar att överväga meningsfullhet både i ditt liv och universellt. Det är inte någon större risk att du blir vilseledd av bias, missuppfattningar och illusioner än vad man annars lägger funderar på. Det är ingen tvekan om att du är rädd för att utforska mening, men det är lite som att du är rädd för att lysa med ficklampan under sängen för att det kanske är ett monster som gömmer sig där. Det är inget monster under sängen, jag har tittat, så du behöver inte vara rädd, det finns ingen meningslöshet under sängen.

Mening är som ljus, det kan komma från olika håll och förstärka varandra, kommer de i motsatt fas så kan det släckas ut. Det är alltså inte en enstaka mening som man kan hitta, bara en stor mängd meningar som skapar konturer för en vidare förståelse av livet. Det kan verka svårt från början men när man väl börjar sortera upp det så krävs det inte så mycket för att få till det.

Du kan mycket väl lägga till antaganden om att du inte förstår allt i ekvationen, kategorisera potentiella scenarier och ange förhållanden.

Fundamentalt så består mening av en mängd angivare och en mängd effekter. En simpel mening består av en angivare och en effekt. Angivaren är en entitet, person, agent, som vill något, menar något. Effekt är det mål som är menat att uppnås. Vem som helst kan göra meningspåståenden som antingen är sanna eller falska. Mening används i sammanhang med händelser med funktioner och objekt med funktioner. Genom miljöns funktioner så uppnås effekter.

Tänk dig själv som en detektiv som försöker ta reda på andras motiv. Vad gör de och vad är syftet? Får du in en vana att svara den frågan så kan du få en bra bild om vad livet är och meningen som existerar. Mening är som ett hav vi simmar i och kanske inte märker av helt. Därför kan man genom många observationer få ihop en bra bild av det hela.

Denna tråd är fullt av vittnen som beskriver sina mål och förhållningssätt. Att göra samma sak om och om, leder ingen vart, men folk vill vidare. Om de inte har något sätt att ta sig vidare eller inte ser någon önskad mål, då ser livet meningslöst ut. För att känna sig bättre söker de naturligt validering hos andra. Men som vi ser finns det även de som tycker livet är bra och det man gör det till, även såna som dig som ser mening i att undvika meningslöshetskänslor.

Mening har stor betydelse, då alla gör något med mening, vare sig det är att arbeta mot sina mål eller slappna av mot att känna sig utvilad. Samhället byggs med mening. Det kan bli häpnadsväckande om man inte tidigare insett hur mycket avsikt det faktiskt ligger bakom allt ihop.

Finns det något som du inte kan sluta göra så finns det antagligen någon mening med det. På så sätt kan man lära känna sig själv och sin egna mening. Eller iaf beskriva det du redan visste om dig själv med dessa begrepp.