Reagerar starkt på vuxenlivet

Jag hade en otroligt bra barndom. Jag var lyckligt lottad. Inte bara med familj och uppfostran. Jag hade även turen att se bra ut och hade många vänner och var rätt populär. Detta ledde till att jag sällan var ensam. Hade även en stor familj som jag bodde med. Detta var cirka 15-20 år sedan. Jag är idag 34

Idag är jag så rastlös. Av alla vänner man hade är ett fåtal kvar och dessa träffar man en knappt en gång i månaden. Den stora familjen man hade med alla syskon, alla har växt upp och gör sitt och man ses typ bara på högtider.

Dagarna spenderas med flickvännen, en flickvän jag är tacksam över, men även där blir det tråkigt i längden.

När man väl träffar vännerna är det inte samma avslappnade känsla som det brukade vara. Det svider lite att det blivit så

Jag känner mig ensam, rastlös och understimulerad. Jag förstår att detta är en del av vuxenlivet men jag förstår inte varför mitt psyke reagerar så starkt på det här. Det känns som alla glömt vad man hade och är robotar i vardagen och låter tiden ta en. Dessa tankar gör mitt psyke väldigt mörkt och panikångesten dyker upp varje gång jag känner så här. Det är väldigt starka känslor att jag varje gång måste gå ut och ta luft

Jag har också blivit mycket mer introvert. Tar avstånd från människor mycket, förutom personer som jag tycker om. Personer jag ogillar ryser jag av att bara höra deras namn.

Övrigt är jag inne i en svacka, både ekonomiskt men även formmässigt, många kilon som lagts på. Men dessa faktorer tror jag inte har så stor roll i mina känslor nämnt ovan.

Frågeställningen är väl om någon kan ha en aning varför jag reagerar så starkt på detta samt hur man dämpa det. Även om någon har liknande tankar

Är de andra i småbarns fasen kanske?

Så vid 14 och var curlad hade du ett liv du saknar idag?
Glömde du att växa upp och mogna?

Här för att säga fy skäms?
Kom med tips istället.

Varit där, är där. Flyttat över 40ggr och sen 3 år tillbaka har jag bott på ett och samma ställe. Längsta (med råge) tiden jag bott på ett och samma ställe.
Bytt jobb minst 25ggr, och då älskar jag ändå mitt jobb och fortsatt i samma bransch även om jag bytt företag.
Rastlösheten skriker i mig och känslan av "hur fasen kan människor klara vardagen som en vanlig svensson" samma sak varje dag och bo på samma ställe?"

När man flytta runt, upplever nya saker och träffar nya människor, så går tiden så otroligt fort och har njutit varje sekund och fått uppleva allt jag önskat och lite till. Man kan även placera varje år, vad man gjorde då och vart man bodde.


Hemligheten i att överleva Svensson livet. Överleva och även göra att man kan memorera vad man har gjort och få tiden att kännas som den gått otroligt långsamt, även fast de känns som de går supersnabbt i nuet.

De är att uppleva och göra nya saker. Bestämma sig för någon slags bucketlist eller planering.

T.ex att göra en ny sak varje månad, vad som helst. Vare sig de är att plocka svamp, köpa oljefärg och måla en tavla eller åka till en ny stad, så är de bara noga med att de måste vara något nytt.


För hemligheten att stanna upp tiden, åtminstone få en känsla av de, då man börjar kunna placera mer än ett år tillbaka, va man gjorde den sommaren eller vad man gjorde första halvåret 10år sen. De är att uppleva nya saker och ställen.

För så länge man låter dagarna gå och gå på repeat. Att man gör samma grunder varje dag, t.ex gå på jobb, komma hem och titta på tv, va med vänner eller göra något annat man gjort 100ggr förut.
De gör att man tappar förmågan att komma ihåg vart man gjort. Oftast kan inte folk jag träffat, som bott på samma ställe, jobbat med samma grej och umgåtts med samma vänner, inte placera vad man gjort de åren man bott på samma ställe.
Har man tur så kanske de kommer en sak de gjort ett år, av en 10års period, för att dom va utomlands de året, eller något annat som sticker ut.


Men för oss människor som får att de börjar klia, en känsla av att bryta ihop för att allt är så enformigt eller bara känslan av att de känns som tiden stå still och man aldrig känner känslan av stimuli längre. Mer känslan av ångest av tanken att leva resterande liv som man gör.

Jag har hanterat min rastlöshet av att bara tagit bilen och åkt mil och åter mil åt något håll, utan en tanke på vad jag ska göra. De hjälper mig att lätta min rastlöshet. Känslan av att inte planera eller veta vart man hamnar eller vad man kommer göra den dagen.

De kan sluta med allt från att jag tar en promenad och hittar ett rasat ödehus i nowhere, som är spännande att se vad som finns. Till att man gå in på något bymuseum, plocka blommor man aldrig sett tidigare, hitta en marknad, se något man aldrig sett tidigare eller bara stöter på någon, på en mack, rastplats eller i en konstig butik, social typ som är på vandring eller semester, som man fortsätter att ha kontakt med.


Men ibland räcker det inte med mina impulsiva resor eller upplevelser jag se till att göra minst 2ggr i månaden.

Då gör jag som jag gjorde igår natt.
Åker ut i i skogen och sover i bilen.
Då jag är så sjukt mörkrädd, så ger de mig en känsla av att nollställa mig själv.
Att ligga och försöka sova i en bil i kolsvart skog, men bara känna en jäkla rädsla och oftast inte få en blund. Bara ligga och höra konstiga ljud, som man till 90 procent tro är någon eller någon som kommer försöka bryta sig in i bilen eller ta livet av än.
Men de gör så att jag känner mig på banan igen och allt surr i huvudet av paniken av att livet känns så jäkla tråkigt och enformigt. Känslan av "hur fan ska man klara att leva i ett sånt här ekorrhjul" försvinner och energin till att hitta och komma på något nytt, görs på automatik.


De finns oändligt med nya upplevelser, de är bara fantasin som sätter stopp.

Finns även färdiga bucketlist med grejer du kan göra själv. Som varken kostar något eller behövs vara på en specifik plats.


Testa. Börja med att testa med att försöka göra något nytt 1 gång i veckan. Testa nån ny mat eller gå ut på puben själv och ta en öl. Vad som helst. Men testa i 4 v.

I ditt rastlösa liv, så har du tid till att ge de ett försök, de skadar inte

Lycka till🙂

Du behöver växa upp och bli en riktig man. Detta är ett bra val för dig:


https://sv.wikipedia.org/wiki/Fr%C3%A4mlingslegionen

Tackar för inspirerande inlägg. Nu kan jag sova gott!

Internet skadar mänskliga relationer och den ökade otryggheten i det Svenska samhället hjälper inte heller. Den psykiska stressen har ökat. Världen var aldrig ämnad att vara så här stor. Om du fortsätter med nuvarande situation får du själv bli ljuset i mörkret. Detta är den andra vinden. Folk vågar inte prata med dig, då får du prata med dom först. Det är lättare att tänka för mycket än att göra för mycket.

Det han pratar om är direkta upplevelser och färskhet. Alltså nyheter i vardagen. För att växa kan man resa, men också inombords.

TS: du har alltså insett att livet i grunden är skit. Bra!

Hoppas du drar den yttersta konsekvensen av din insikt, och avstår från att avla barn!

Hur länge har du varit inne i svackan?

Måste vara bedrövligt att känna sig ensam när du ändå har flickvän du träffar dagligen samt vänner du träffar då å då.

Jag tror att det är såna tider nu bara. Mycket som är skit i samhället/världen å när man har förstått hur det hela är, så blir man deprimerad.

Börja äta bra igen och gå ner i vikt, framstegen i det projektet kommer att ge dig motivation till att gå vidare.

Börja träna och se resultat på din kropp för att få tillbaka eventuellt borttappat självförtroende och lust. Dessutom frigörs hormoner under träning som förbättrar humöret.

Sök dig till några kurser och plugga på något nytt. Kommer att hjälpa dig med känslan av understimulans.

Sök ett nytt och bättre jobb, som kanske löser dina ekonomiska bekymmer också.

Ut och resa med din partner. Hon förtjänar det och det gör du med.

Skaffa dig en ny hobby.

Du är för ung för att vara i den sitsen.