Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det går självklart att dra slutsatser kring fyndplatserna. Ingen har påstått att fyndplatserna och brottsplatsen måste ha varit belägna i omedelbar närhet till varandra. Att dumparen kände till områdena är däremot troligt, eftersom få gärningsmän tar sig in på okända gatstumpar och kastar in likdelar i buskarna på måfå, av lätt insedda skäl.

Du har framfört den udda idén att fyndplatserna är ovidkommande, men kan inte motivera det på annat sätt än att hänvisa till en kroniskt opålitlig debattör, som tror att infantil amnesi inte existerar och att vittnen som damen med hunden är tillförlitliga. Själv skulle jag inte lita på något denne debattör påstår, inte ens genomsnittliga avstånd till fyndplatser.

Jag undrar därför fortfarande varför du menar att man bör bortse från den knappa konkreta och säkerställda informationen som faktiskt finns, här i form av fyndplatserna. Du kanske även kan motivera varför du anser att fallet är löst, samtidigt som du inte ens har bestämt dig för huruvida du tror att TÅ eller BM är skyldig.

Om man kollar på andra styckmord (själv har jag läst om ett hundratal de senaste åren), ser man snabbt att det linjära, uttänka, strukturerade scenariot är extremt sällsynt.

Även i kriminella sammanhang sker makalösa misstag och GM brukar vanligen krångla sig fram, under extrem stress och motvilja.

För att citera Necro: Even the mafia slips.

Tom en psykopat som Gonerka misslyckades. Han lämnade en torso på balkongen (!) och glömde ett brev där han dumpade kroppsdelar.

Och att partera en kropp är så grundläggande vidrigt, att tom härdade våldsbrottslingar upplever det som traumatiskt.

Det kan inte uteslutas att GM var så skakad och ångestfylld efter att BO:s kropp styckats, att hans känslor saboterade det praktiska arbetet.

Ett misstag som GM gjorde, som säger mycket om hans funtionsnivå, var att han använde enkla säckar, trots att en benpipa (v lårben sågades av) var frilagd.

Det var självklart att benpipan skulle gå igenom säcken när säcken lyftes och plasten stramades åt runt kvarlevorna.

Änden var ju vass.

Förvånansvärt dumt gjort.

Eftersom vi inte vet vem GM var, är de tänkbara möjligheterna oändliga.

GM behöver inte ha använt något fordon. GM kan ha valt Talludden och Eugeniavägen av trygghetsskäl. GM kanske struntade i bilvägarna.

Kanske plågades han av dåligt samvete och valde platser där kvarlevorna oundvikligen skulle hittas.

Osv osv.

Man kan spekulera till döddagar....

Ja, Gonerka-fallet är ju ett typexempel på hur slutresultatet inte blev det avsedda. Man kan lätt föreställa sig något liknande här; att dumparen kanske hade tänkt dölja säckarna bättre, sprida ut dem på större avstånd eller vad som, men inte kunnat eller klarat av att fullfölja sina planer.

Generellt och lite till mans tror jag att man överskattar tankeförmågan hos dumparen och därför krånglar till allt i onödan. Uppenbarligen begick dumparen en mängd misstag.

Förutom de enkla plastsäckarna som du nämner kan han ha lämnat efter sig föremål, främst på FP2. Om något av de noterade sakerna (kvitton, nota, städkvittot, trosorna etc) kom från gärningsmannen/dumparen eller Catrine pekar det mot en gärningsman på Gonerka-nivå.

Handduken var ju bevisligen kopplad till dådet och varför den lämnades kvar har diskuterats länge, från den milt sagt verklighetsfrämmande idén att den skulle utgöra en slags gäckande signal till mer realistiska förklaringsmodeller. Själv tror jag att det hela var enkelt: dumparen glömde eller struntade i handduken, som var besudlad och äcklig. När han förstod att den blivit kvar eller insåg att det var dumt att lämna den var det försent och han kunde inte återvända på grund av risken att bli upptäckt.

Om ett fordon användes tror jag inte att det i vart fall skedde under hela dumpningsprocessen.

Om kvarlevorna placerades ut för att återfinnas kan det ha handlat om dåligt samvete, men det kan lika gärna ha varit en varning till andra om att inte missköta sina affärer som da Costa. Fallet med alla dess aspekter är så öppet för tolkning och så många potentiella ledtrådar har gått förlorade.

----------
Angående den ständigt aktuelle TÅ och hans eventuella kunskap om brottet har jag funderat över hans ihärdiga letande, som sticker ut. Ett vanligt misstag hos gärningsmän är ju annars att de slutar ringa eller försöka kontakta sin försvunna fru eller flickvän.

Man får väl anta att det var TÅ som ringde Catrines mamma, möjligen i samband med det första fyndet. Om telefonsamtalet och fyndet hör ihop, och om TÅ visste eller anade att C råkat riktigt illa ut, kan han ju ha blivit riktigt stressad och orolig när han fick vetskap om att en styckad kvinna blivit funnen.

Om han däremot vore gärningsmannen, vilket jag inte tror, förstår jag inte varför han skulle kontakta Catrines mor när fyndet gjordes.

Det var garanterat TÅ som ringde Madeleine Bäckström från Saidas bostad. Han var vid tillfället anonym.

Detta konstiga samtal är egentligen tillräckligt för att avskriva TÅ som GM.

Om han var GM, hade detta samtal ingen som helst positiv funktion för honom.

Han försökte inte ens skapa ett alibi.

Jag tror att han var genuint orolig och att fyndet vid Talludden gjorde att han fick panik. Inte konstigt isf.

Och om han var GM, verkar fyndplatserna vara helt obegripliga. Han hade ju bil. Varför skulle han dumpa kvarlevorna så primitivt?

Och han hade ju ingen egen bostad. Hur skulle han kunna dölja ett styckmord för den som ansvarade för bostaden?

En normalt funtad person presenterar sig ju när man ringer upp en obekant person, C´s mamma i detta fall.
Varför erbjöd han sig inte att skicka tillbaka Passet och Adressboken?
Varför frågade han inte Polisen vad som hänt när han fick reda på att hon "påträffats död". OM han nu var så orolig för Catrine?
Dessutom bekräftade väl "Nizze" att T hade tillgång till en lägenhet i Hägersten? Både innan, vid Pingsten och därefter. Likaså S.D angående Nycklarna som lämnades tillbaka i Juli.

Nej, om han vore skyldig skulle samtalet ha varit rent kontraproduktivt. Vad skulle han uppnå med att ge sig till känna?

Om han däremot anade att det kunde vara Catrine som hittats skulle en naturlig åtgärd vara att kontakta hennes anhöriga, antagligen i något fåfängt hopp om att hon faktiskt var återfunnen vid liv.

Ja, tillgången till bil talar emot TÅ. Att han saknade dels kännedom om fyndplatserna, såvitt vi vet, dels egen bostad är vad jag ser som de primära problemen med TÅ som gärningsman. De bostäder som han hade tillgång till var dessutom belägna söder om stan, och varför man då skulle ge sig iväg mot Karlberg och Eugeniavägen med bilen full av bevismaterial och sedan placera ut detta planlöst och föga diskret på okända platser är bortom mitt förstånd.

Jag vet inte hur många torskar som presenterar sig när de ringer upp prostituerades mödrar. Eftersom TÅ lämnade ett telefonnummer som han kunde bli nådd på försökte han uppenbarligen inte vara helt anonym.

Var menar du att NK bekräftar att TÅ hade tillgång till en lägenhet i Hägersten? Det var ju NK själv som bodde där.
Även om nu TÅ skulle ha haft en lägenhet i Hägersten hade det knappast talat för honom som gärningsman, eftersom det finns mängder av grönområden där som skulle ha varit betydligt troligare som dumpningsplatser.

Du har hänvisat till Lawnmoverman och menat att vederbörande har visat på ett genomsnittligt avstånd på 9 km mellan dumpningsplats och brottsplats. Jag antar att du då syftade på nedanstående inlägg:
(FB) Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Som du kan se har Lawnmoverman där tagit upp två (2) fall där avståndet mellan brottsplats och fyndplats var 9 km. Det är således inget genomsnitt och säger ingenting om hur det låg till i just det här fallet.

I två andra fall, det så kallade kakelugnsfallet och koffertmordet i Bagarmossen lämnade de styckade kropparna aldrig lägenheterna där morden hade begåtts. Innebär det att brottsplatsen i just detta specifika fall låg i direkt anslutning till fyndplatserna eller att man inte kan dra några slutsatser av enbart två exempel?

Han gav sig ju aldrig till känna. Detta är liksom poängen. Dessutom hade Catrine inte identifierats ännu. Det skedde ju först tre veckor senare. Om det var både t och B som hänvisade till detta samtalet i förhör vet jag inte men någon av dom gjorde det iallafall.

Att ringa upp någon och lämna ett telefonnummer där man kan bli nådd är självklart att ge sig till känna. Alternativet hade ju varit att helt enkelt låta bli.

Även om CdC inte var identifierad kan TÅ ha befarat att det var hon som hade blivit funnen.

Ifall TÅ/BM dessutom tar upp detta samtal i förhör är det ju ytterligare en indikation på att de inte försökte hemlighålla det.

Jag undrar fortfarande hur du ser på det genomsnittliga 9-kilometersavståndet som baserades på två fall och var i NK:s förhör du menar att han har uppgett att TÅ hade en lägenhet i Hägersten.

Det är själva poängen. De hänvisar till ett samtal där de fortfarande "värnade" om Catrines väl & ve!
Nu gick ju inte Solnapolisen på detta trams och i synnerhet inte Åklagaren.
Både E.S och Nizze hänvisar till LGH i Hägersten.