Barnbidraget har reellt sett avskaffats - lägsta nivån på 50 år

Nej, en tvåbarnsfamilj får 2 650 kronor per månad ( för båda barnen tillsammans) i Sverige
Enbarnsfamilj får 1250 kronor för sitt barn.

Sen ska regiseringen börja betala 500 kr per barn och termin för barns fritidsintressen. Jag tror bara det kommer att utnyttjas av de som redan har råd att betala flera tusen per termin för en aktivitet. Övriga fattiga kommer ändå inte ha råd.

Det är bara se hur BLM uppför sig i USA med sina plundringar och samma typ av människor kommer göra samma saker i Sverige när vi inte betalar dom tillräckligt bra!

Jag fattar din poäng, och det är klart att man kan hoppas. Men jag tror tyvärr att det du beskriver som “politik” egentligen är rätt irrelevant i sammanhanget.

Det vi har i Sverige är inte längre olika politiska färger med skilda vägval – vi har ett system som rullar på oavsett vem som håller i ratten. Samma konkurrensutsättning, samma styrning via mål- och resultatstyrning, samma outsourcing av offentlig kärnverksamhet till aktiebolag. Det är inte ett misstag, det är inbyggt.

Sossarna må ha höjt a-kassan tillfälligt, men de har också i decennier administrerat det nyliberala paradigmet. De byggde inte motståndet – de förvaltade konsensusen. Det är därför man till exempel kunde sälja ut statliga bolag, införa LOV, införa vinstlogik i skolan och vården – och ändå påstå sig vara “för välfärden”.

Så jo – det kanske kommer ett löfte om att “återställa”. Men jag tror inte vi kommer se några verkliga systemskiften förrän någon faktiskt vågar erkänna att problemet inte är politiken – utan systemet i sig. Och det kräver mer än ett nytt valmanifest. Det kräver mod att peka på fel som både S och M, och deras respektive samarbetspartier, har varit med och byggt upp under 40 års tid.

Vill man vara lite elak kan man säga:
Det spelar ingen roll vilken färg brandsläckaren har, om det är själva byggnormen som gjort huset eldfängt.

Tack för rättelsen – 2 650 kr för två barn är det ju, inte 3 010. Jag måste ha blandat ihop det med gränsen för stöld, som ju numera är 1 500 kr. Förlåt, men det är svårt att hålla isär alla siffror när samhället håller på att spelas som en dåligt skriven sitcom.

Men du har helt rätt: Sverige har alltså ett barnbidrag som i realiteten täcker… vadå? En halv vinteroverall? Och som svar på det: ett nytt stödpaket på 500 kr per termin till fritidsaktiviteter. Det kommer självklart inte göra skillnad för barn till låginkomsttagare, men det är perfekt för att hjälpa välbeställda att få lite avdrag på ridningen. Tjoho.

Samtidigt sitter vi här och tror vi är “snällast i klassen”, medan våra grannländer kör om oss i innerfil:

🔹 Tyskland: ca 2 350 kr per barn och månad
🔹 Danmark: 1 800–2 800 kr beroende på barnets ålder
🔹 Finland, Norge, Island – alla har höjt barnbidraget i kristider

Och här? Här säger regeringen “handla billigare” – medan Högsta domstolen i princip blinkar med hela ansiktet och höjer stöldgränsen. Det är som att hela systemet står på scen med ett plakat där det står: “Det går åt helvete – men vi försöker åtminstone hålla det någorlunda rättvist.”

Men visst. Låt oss prata om hur folk “fuskar” med vabb, istället för att nämna att bidragen är så urgröpta att folk i vård- och städsektorn knappt har råd att skicka ungarna till fotboll.

Är kluven.
Å ena sidan har familjer det så väldigt mycket bättre nu, än när bidraget infördes. På den tiden var många bostäder undermåliga och många familjer hade det väldigt knapert och preventivmedel var inte i allmänt bruk. Meningen var att barn skulle få rimliga livsvillkor tills de blev så stora att de kunde ta sig fram själva.

Sedan dess har mycket hänt. Väldigt många barnfamiljer idag är proppmätta och har aldrig tänkt tanken att barn skulle innebära att de måste sänka levnadsstandarden något. För dem är en tusing i bidrag lite, som någon intervjuperson som citerades i tråden sade.

Å andra sidan tycker jag genuint synd om de barn som lever fattigt med föräldrar som är sjuka eller oorganiserade, för lågutbildade för att hitta jobb osv.

De som tror på landet eller bidragslallare.

Har du lagt till mer tillägg för flera barn?

Skaffa inte barn om du inte kan ta hand om dem.
Ah Mohammed som knullar fram 9 barn och har inget jobb. Ah wops

Det finns flera sätt att se på saker och ting. Ditt är inte fel, men det är en kraftig vinkling.

För 50 år sedan fanns det drygt 2 miljoner personbilar i Sverige idag mer än dubbelt så många. Detta trots att befolkningen bara ökat med 20%.
https://www.automotorsport.se/app/up...zNjUiO30.jpgDe flesta hade helt enkelt inte bil för 50 år sedan!

Andelen av den disponibla inkomsten som spenderas på mat har störtdykt! Nu lägger svensken endast 13% av pengara på mat. För 50 år sedan var det nog det dubbla.
https://via.tt.se/pressmeddelande/34...235444&lang=sv
(Och det trots att vi i stor utsträckning inte längre lagar maten själv, utan köper mest halvfabrikat och färdiglagat).

Elektroniken har förstås blivit tokbillig jämfört med för 50 år sedan.

Resandet har ökat lavinartat med allt fler och avlägsnare resmål.

Och så säger folk att dom blivit fattigare. Att välfärden monterats ner. Att otryggheten ökar.
Ändå lever en större andel av just välfärdssystemen än i någon tidigare generation. Det narrativet går inte ihop!

Visst. Det svänger. Kineserna släppte ut Corona och skapade en massa problem. Putin startade krig i vårt närområde, som tvingar oss att lägga mer på försvaret.
Men inte är det väl så att de som gör sin plikt svälter? Inte har dom det väl sämre än sina föräldrar eller förfäder?
(PS! Du hittar säkert någon som känner sig "utsatt" och som just nyss fått det sämre. Men jag pratar om medel-Svensson och medel-Ali.)

Min poäng är: Alla förväntar sig mer, men är beredda att göra mindre. Folk har fått högre förväntningar, inte en sämre standard.

Kluvenheten är begriplig – men bygger på en illusion. Nej, folk har inte “så mycket bättre” idag. De har dyrare liv, mer skulder och mindre trygghet.

Och framför allt: det är inte de “proppmätta” du ska titta på – det är de som aldrig ens fick en chans. De som växt upp i hyresrätter tre generationer bakåt, där det inte finns något arv, inga buffertar, ingen väg in i medelklassen. Bara trasiga skolor, köer till BUP och stressade föräldrar som jobbar ihjäl sig – om de ens har jobb.

Sanningen är: välfärden är nedmonterad. Det började redan på 80-talet med “effektiviseringar” och “valfrihet”. Kodord för att sälja ut tryggheten till marknaden.

Och det här paradigmskiftet har gått så långsamt att folk inte ens märkte när botten gick ur.

Folk låtsas fortfarande som att Sverige är ett föregångsland, som om vi inte blivit akterseglade av våra nordiska grannar. Men medan Tyskland betalar ut 2 350 kr i barnbidrag, och Danmark 2 800 kr – så säger Sveriges regering bokstavligen: “Handla billigare.”

Och vi applåderar. Som tacksamma tjänstehjon.

Det tog 50 år att bygga upp det här. Det tog nästan lika lång tid att rasera det. Det är klart det inte märks över en natt – men nu står vi där. Mitt i kraschen. Och folk tror fortfarande att det bara är en “tillfällig svacka”.

Det är inte en svacka.

Det är en systemkollaps.

Det är enkelt att plocka in pengar till ett högre barnbidrag. Inför förmögenhetsskatt och arvsskatt igen. Det behöver inte vara så mycket typ 5-10%. Det dör folk hela tiden som lämnar stora fastigheter och hur mycket pengar som helst efter sig som arvingarna inte behöver betala en spänn skatt för. När det gäller förmögenhetsskatt så är det ren jävla skandal att det är 0%, måste vara enda landet i världen. Det har gjort Sverige till ett skatteparadis för miljardärer.

Uppmanar dess medborgare att handla billigare och att medborgarna ska vända på varje krona. Varför inte göra som man lär?

Varför ger pissregeringen bort 100-tals miljarder till andra länder och organisationer helt gratis och sedan vill att dess folk ska lida?
Pengar finns onekligen men inte för dess folk eller förbättringar för landet.

Landet och dess folk hamnar på botten samtidigt som pissregering hittar på nya avgifter för att rövaknulla folket.

Jo. Det finns alltid “flera sätt att se på saker och ting”. Men bara ett av dem råkar vara verkligheten.

Och verkligheten är inte att svenskar blivit fattigare för att vi numera köper snabbmakaroner med kort istället för kontanter. Verkligheten är att boendekostnaderna har skjutit i höjden, trygghetssystemen är urgröpta, och att det i praktiken krävs ett ärvt kapital eller två akademiska examina för att stå på egna ben utan att rasa genom golvet.

Visst – vi har fler bilar, vi äter mindre procentuellt av inkomsten, och ja, elektronik är billigare. Fantastiskt. Men du får gärna försöka betala hyran i HDMI-kablar och matkvitton från 1997. Lycka till.

Det är det här som är problemet: du blandar ihop konsumtion med välfärd. Konsumtionssamhället har ersatt trygghetssamhället. Folk har lån istället för marginaler. Kreditkort istället för buffert. Och när man förlorar jobbet är det numera viktigare att ha Swish än att ha A-kassa, för att få hjälp av polarna när elräkningen trillar in.

Och ja, det är sant att Medelsvensson kanske fortfarande klarar sig. Men det här handlar inte om honom. Det handlar om dem som aldrig var där till att börja med. Dem som lever generation efter generation utan kapital, utan trygghet, utan en väg in. De som barnbidraget faktiskt var till för.

Så när du säger att “folk förväntar sig mer men gör mindre”… Då har du just levererat den perfekta sammanfattningen av ett samhälle där vi fortfarande tror att moral och karaktär kan väga upp systemfel.

Det är inte en förväntningskris vi har.

Det är en kollaps i samhällskontraktet.