Man gick in i MS Paint och kluddrade runt med pennverktyget för att sen färglägga alla rutor som uppstod i olika färger med hinkverktyget. Alla som var barn med tillgång till windows95 utan uppkoppling på 90-talet har gjort sig skyldiga till detta.
Före internet var det mycket med BBS:er, man använde helt enkelt telefonlinan för att kommunicera mellan datorerna.
Det finns fler exempel på kommunikationer före internet, men gemensamt var telefonlinan och modemet.
Men annars spel, som man köpte eller kopierade på band, floppy och diskett.
Tidningar, mycket kodexempel och även hela spel som man knackade in tecken för tecken från tidningen och bad att man inte skrev av fel.
Något som datorerna var bra på redan från början var beräkningar och ordbehandling. Resultatet skrevs ut på papper eller så lagrade man det på en diskett.
Det var jättekul faktiskt och jag fick många vänner genom våra gemensamma intressen.
Ja, vad gjorde man? Idag skulle många inte se en PC utan internetuppkoppling som så användbar. Det fanns dock en tid då man använde PC utan internet...
Jag kan börja med gammal "ur-PC" med monokrom grafik eller CGA (4 färger). Den jag hade var hårdvaru-emulerad genom en Amiga, så spelen var kraftigt underlägsna i jämförelse. Ändå spelade jag lite på den...
Det som var riktigt bra, var dock nytto-program som ordbehandlare, program som hade med fonter och viss sorts grafik stt göra och annat. Plus att det fanns något litet program (minns inte vad det hette) som gjorde att utskrifter med matrisskrivare nästan såg ut som det skrivits på skrivmaskin...
Hade också nytta av den när jag läste en kurs där en hel del programmeringsuppgifter ingick. Man kunde låna Macintosh på högskolan eller lämna in program skrivna på Mac men även på PC. Kändes trevligare att kunna skriva det hemma.. En gång verkade ett program dock inte funka, trots jag kollat åtskilliga gånger allting var rätt. Skärmen förblev bara svart... På lärarens (eller handledarens) 386:a funkade det dock. Det visade sig att min PC var så seg, det tog tid innan något kom fram på skärmen...
Senare köpte vi en 486 dx. CPU från fabrik var klockad till 40mhz fast den var inte riktigt stabil då, så ibland körde vi på 33mhz.
Nåväl... Vad gjorde man med den? Spela spel var en stor grej med spel som Doom, Wolf 3D, Heretic, Myst, Alone in the dark, Indiana Jones and the fate of Atlantis, Pinball fantasies och annat... Joystick var ibland lämpligt att ha, men den var analog och en enda port som funkade till joystick fanns bak på ljudkortet. Amigan hade två portar för ändamålet från början...
Vad mer fanns att göra? Man tittade på bilder (Vga 256 färger) som man såg som fotorealistiska. Man lyssnade på låtar i något sorts .MOD-format. Dessa erbjöd omgjorda versioner av riktiga hittar och lät inte helt olika orginalen. MP3 gick inte att köra på en 486:a på den tiden, om formatet ens fanns...
Sen tittade man också på animationer man såg som imponerade. Det var ibland versioner av en del kända från annat håll, såsom t.ex. en med en hoppande lampa.
Sen hade man förutom dos (som bl.a. användes till spel) också Windows 3.11. Detta var bra till ordbehandling, spela MS- röj, Tetris och en del annat. Det var också där man (mestadels) tittade på bilder, lyssnade på låtar, m m.
Spel var förresten inte lätta att köra... Först installation med uppackning från floppy-diskar till hårddisken. Men sen klagade datorn ofta på "för lite konventionellt minne" så man behövde ibland ändra i systemfiler. Efter det skulle man välja och konfigurera ljudkort. Med lite tur fick man ljudet att fungera, och kunde spela spelet.
Sen blev internet tillgängligt hemma. Minns inte om man började med 9600-modem eller om det var 28.8k. Kanske 14.4? Internet kom man åt genom Mosaic i Windows och senare Netscape. Sökmotorer var helt usla tills Altavista kom... Fast man använde såklart inte bara webben.
Men nog om det... Detta skulle handla om vad man gjorde med en PC innan man hade internet. Det var trots det troligen kan verka trist med dagens mått, riktigt kul tyckte man. Förresten en sak till... Man såg på demos. Här är ett väldigt klassiskt...
Så håller ni med att detta var ungefär vad man gjorde på en PC utan internet, och väcker det några minnen?
Edit: Kan tillägga... När man fick tillgång till CD-rom blev det ännu roligare. Möjligen hade vi redan internet då men det var inte snabbt direkt. Spel med CD var mer imponerande och det fanns typ databas med filmrecensioner, Microsoft Encarta och annat. Det sistnämnda var ett helt uppslagsverk på en CD-skiva, t.o.m. med video. En otrolig innovation som idag inte verkar så otrolig kanske...
Hör detta bättre hemma i annat forum så flytta...
Främst spelade man spel, eller så skrev man saker som man sedan printade. Man gjorde musik, likaså grafisk design.
Allt i underbara fåtal bitar.
Varför kräver basic man måste skriva radnummer? Vill man "hoppa" till den viss del i koden räcker det väl att destinationen man "hoppar" till har ett radnummer och inte alla rader?
På dom "nyare" versionerna av basic så krävdes inga radnummer annat än till rader man hoppade till.
Det fanns "microhubbar" BBS, privata servrar som man ringde upp med modemet där man kunde ladda ner "demoversioner" av spel. Demon var gratisspel där endast en liten del av spelet var tillgängligt att spela. Det var på det sättet speltillverkarna marknadsförde sina spel innan internet fanns.
__________________
Senast redigerad av ReijoHervonen 2025-04-17 kl. 10:26.
När jag tänker tillbaka på allt så har jag svårt att minnas exakt när internet sedan slog igenom. Jag bad AI beskriva utvecklingen. Det här kanske är kul för kidsen att läsa om, hur otroligt stenålders allting var för ”bara” 25 år sedan…
Läsning nedan:
Citat:
” Så, internet i Sverige, va? Tänk dig mitten av 90-talet: folk satt med sina skräniga 56k-modem som lät som en katt i en mixer, och det tog typ en kvart att ladda en bild på nån skum hemsida. Alla var skitsura för att Telia eller Algonet sög på att leverera stabil uppkoppling, och man fick smyga upp mitt i natten för att surfa utan att nån snodde telefonlinjen. Runt '96–'98 började det explodera, folk skaffade PC och kastade sig in i chattrum på Spray eller Passagen som om det var det coolaste sen skivat bröd. Vid 2000 var halva Sverige online, och vi var redan då jäkligt bortskämda med att allt skulle gå fort.
Låt oss zooma in på MP3-kaoset i Sverige – en tid när vi alla trodde vi var pirater i Karibien, fast med taskiga modem och Napster! 😎 Tänk dig sent 90-tal, runt 1998–2000. Internet har precis börjat bli folkets grej, men det är fortfarande så segt att du hinner koka kaffe medan en sida laddar. Då dyker MP3-filen upp som en digital revolution, och plötsligt är det som att hela Sverige får för sig att de är DJs eller nån sorts cyberrebeller.
### MP3 och Napster: Piraternas guldålder
Napster, som kickade igång 1999, var som en våt dröm för varenda tonåring med en PC. Det var en fildelningstjänst där du kunde ladda ner låtar gratis, och i Sverige gick vi bananas. Man skrev in "Backstreet Boys" eller "Metallica" i sökfältet, och boom – en lista på låtar från random snubbar i USA eller Tyskland. Problemet? Med ett 56k-modem kunde det ta 20 minuter att ladda ner en låt på 3 MB, och halva tiden bröts uppkopplingen för att syrran skulle ringa sin kompis. 😡 Folk satt uppe till midnatt för att undvika telefonräkningar, och modemet skrek som en stucken gris medan man bad till gud att filen inte var en fejk eller ett virus.
### Kaoset med fejkfiler och virus
För det var en grej – Napster var vilda västern. Du trodde du laddade ner "Smells Like Teen Spirit", men när du öppnade filen var det nån snubbe som skrek "YOU’VE BEEN RICKROLLED!" (fast innan rickrolling ens var ett begrepp). Eller ännu värre: du fick ett virus som gjorde att din dator började visa konstiga popups med suspekta erbjudanden. 😜 Ändå fortsatte vi, för att tanka en låt gratis kändes som att sticka fingret i ögat på skivbolagen.
### Brända CD-skivor och "jag är en hacker"-viben
När du väl hade en hög MP3-filer brände du dem på CD-R-skivor – de där blanka skivorna som man behandlade som heliga graal. En CD kunde rymma typ 15–20 låtar, och du gjorde blandskivor till polarna eller till din första kärlek, med handskrivna tracklistor i tusch. Det var stort! Alla hade en mapp på datorn som hette typ "Musik" eller "Låtar", full med filer döpta som "linkin_park_numb_lowq.mp3". Och vi snackar inte Spotify-kvalitet här – många MP3-filer var så lågupplösta att de lät som om nån spelade dem genom en burktelefon.
Svenskar var extra galna i det här, för vi hade redan en kultur av att "fixa grejer själva". Plus att vi var tidigt ute med hyfsat snabba uppkopplingar jämfört med många andra länder. Vid 2000–2001 började bredband smyga sig in, och då blev det ännu vildare. Plötsligt kunde du tanka en hel skiva på en timme istället för en vecka!
### Piratkopieringens baksida och The Pirate Bay
Men skivbolagen var inte glada. Metallica gick i taket och stämde Napster, vilket blev en stor grej i nyheterna. I Sverige snackades det om "piratkopiering" som om vi alla var kriminella masterminds, fast vi bara var kids som ville lyssna på Eminem utan att betala 200 spänn för en CD. Napster dog 2001, men det stoppade inte svenskarna – vi var redan på nästa nivå. The Pirate Bay, som startades 2003 av ett gäng svenska rebeller, blev som Napster på steroider. De körde torrents, och plötsligt kunde du ladda ner inte bara låtar utan hela album, filmer, spel – you name it. TPB blev en global legend, men också en fet måltavla för myndigheter och skivbolag.
### Kulturfenomenet
MP3-tiden formade en hel generation. Det var inte bara musik – det var en känsla av att vara en del av nåt nytt, lite laglöst och jäkligt spännande. Vi lärde oss rippa CD-skivor, använda Winamp (med de där sjuka visualiseringarna som dansade till musiken), och vissa försökte till och med "hacka" för att verka coola. I Sverige var vi extra kaxiga för att vi hade bra internet och en "vi skiter i reglerna"-attityd. Det var också då fildelning blev en politisk grej – Piratpartiet startades 2006, inspirerat av hela den här röran.”