Citat:
Står du under förvaltarskap så har du inte samma grad till självbestämmande, då förvaltarskapet är tvingande åtgärd och lagstiftning, där huvudmannen förlorar sin rättsförmåga, kan inte ingå avtal, etc etc..
Alltså jag försöker inte "sätta dit dig" på något sätt eller vinna en argumentation. Jag försöker bara förstå ditt synsätt, då du antagligen har andra insikter än vad jag har, som ju enbart utgår ifrån lagtexten och förarbeten. Jag kanske missförstod dig tidigare när du uttryckligen skrev "Egenvård är det jag skriver om. TS bedöms inte kunna hantera sina förskrivna läkemedel.".
Vad beträffar delegation inom HSL uppfattar jag att det är 11 kap 4 § fjärde stycket HSL som tillämpas. Det framgår av HSLF-FS 2017:37 vad detta innebär.
Där framgår följande:
Därför vore det intressant att höra hur du ser på frågan om självbestämmande, särskilt i de fall där en individ faktiskt vill hantera sin egen medicinering. Hur ska detta vägas mot verksamhetens behov av struktur och säkerhet? Jag förstår att det kan uppstå praktiska utmaningar, men menar du att det är acceptabelt att åsidosätta individens uttryckliga vilja i så stor omfattning som du antyder - även när lagen tydligt kräver samtycke?
Vad beträffar delegation inom HSL uppfattar jag att det är 11 kap 4 § fjärde stycket HSL som tillämpas. Det framgår av HSLF-FS 2017:37 vad detta innebär.
Där framgår följande:
Kod:
Detta bekräftas även av Patientlagen6 kap. Ordination av läkemedel 1 § Av 5 kap. 1 § 3 hälso- och sjukvårdslagen (2017:30), 3 § tandvårdslagen (1985:125) och 5 kap. 1 § patientlagen (2014:821) framgår att den vård och behandling som en patient får ska 1. bygga på respekt för patientens självbestämmande och integritet, och 2. så långt som möjligt utformas och genomföras i samråd med patienten.
Kod:
4 kap. Samtycke 1 § Patientens självbestämmande och integritet ska respekteras. 2 § Hälso- och sjukvård får inte ges utan patientens samtycke om inte annat följer av denna eller någon annan lag. Innan samtycke inhämtas ska patienten få information enligt 3 kap. Patienten kan, om inte annat särskilt följer av lag, lämna sitt samtycke skriftligen, muntligen eller genom att på annat sätt visa att han eller hon samtycker till den aktuella åtgärden. Patienten får när som helst ta tillbaka sitt samtycke. Om en patient avstår från viss vård eller behandling, ska han eller hon få information om vilka konsekvenser detta kan medföra.
Därför vore det intressant att höra hur du ser på frågan om självbestämmande, särskilt i de fall där en individ faktiskt vill hantera sin egen medicinering. Hur ska detta vägas mot verksamhetens behov av struktur och säkerhet? Jag förstår att det kan uppstå praktiska utmaningar, men menar du att det är acceptabelt att åsidosätta individens uttryckliga vilja i så stor omfattning som du antyder - även när lagen tydligt kräver samtycke?
Absolut skall man inhämta yttrande från huvudmannen vad denne önskar med sin medicinering, men jag lovar dig, förvaltarens ord väger tyngre..ifall denne påstår att dennes huvudman inte fixar medicinen själv (oavsett hur verkligheten ser ut) då blir det ett HSL uppdrag på det, med inlåst medicin i skåp någonstans oavsett vilka fina saker som står i lagen..
Skilsmässa är väl ungefär det enda en förvaltare inte får bestämma om kring sin huvudman, men även där finns undantag.
Jag tror inte riktigt folk förstår hur fruktansvärt inklämd man är i ett förvaltarskap, det är som ett evigt fängelse fast du sitter inte inne och absolut det kan behövas, i perioder kan jag tycka…men förvaltarskap som bara fortsätter och fortsätter år ut och år in, det gynnar oftast ingen.