Den svenske mannen - en kuvad och bekräftelsesökande velourzombie

Jag har tänkt i exakt samma banor som dig TS men är tyvärr inte lika bra på att uttrycka mig i skrift..

Frågan är om den här samhällsutvecklingen har kommit till medvetet eller omedvetet?
Tycker många kvinnor verkar sträva efter att höja kvinnors sexuella värde och samtidigt sänka mäns. Hela målet verkar vara - precis som du skriver - att män ska vara de som jagar och anstränger sig medans kvinnorna får ett stort utbud att välja från. På så vis får kvinnor makt att styra över mäns åsikter och värderingar - tycker du fel är du en "incel" och värdelös.

När kristendomen var utbredd i samhället tror jag knappast att vi såg samma problematik?
Och frågan i förlängningen blir ju hur detta påverkar samhällsutvecklingen?

Allt ska numera tolkas ur ett kvinnligt perspektiv och det katastrofala resultatet ser vi ju idag.
Sverige har gått från att vara världens bästa land till ett stort skämt i internationella sammanhang..

Vilka lösningar finns egentligen? Är Sverige kört?

Östrogen i svenska vatten kommer främst från läkemedel, som p-piller, och industriella kemikalier. Det når vattendragen via avloppsvatten och kan påverka fiskar genom att störa deras könsutveckling, till exempel genom att hanfiskar börjar producera ämnen som normalt bara honor gör. Reningsverk i Sverige är ganska bra på att ta bort östrogena ämnen, men vissa rester finns kvar. Problemet kräver bättre reningstekniker och övervakning för att skydda ekosystemen. Det finns även homonstörande ämnen i leksaker och andra produkter ämnade för barn som beställts via t ex temu och andra interrnetbutiker. Det har även påträffats i produkter hos svenska butiker och har då dragits tillbaka från marknaden.

Du kan inte samtidigt vara macho och tro du ska dela på notan när du äter på restaurang med en kvinna.

Varför kan jag inte det? För att din fru har sagt åt dig det, och du är för feg för att säga emot?

Är man hemma hos heterosexuella par, så märks det hur utbrett det är att kvinnan bestämmer. Exempelvis kan jag föreslå någonting till mannen i huset typ "jag kan skänka den här grejen till er". Mannen säger glatt ja, men blir snabbt avbruten av kvinnan som högljutt säger "nej nej" och då blir mannen tyst som en hasselmus. Som gäst känns det ju fel för mig att säga emot frun i huset, men att mannen som själv är husets man inte vågar ha en egen vilja mot sin fru känns bara tragiskt.

Män köper saker åt kvinnor, går ned på knä och friar för kvinnor, bjuder kvinnor på allt möjligt i nattlivet med mera. Många män mäter sitt eget värde i vad kvinnor tycker om dem och hur många kvinnor de får ligga med. Jag menar att det här är vad som gör män så maktlösa och följaktligen varför kvinnligt tänkande har fått löpa amok i PK-feminismens Sverige.

Många män är totala simpar som helt viljelöst har sista ordet i varje diskussion med sin fru eller flickvän. Dessa sista ord är "ja älskling" och likt en kuvad zombie går den svenske mannen med på allt möjligt bara för att bli omtyckt av kvinnan. Man kan fråga sig varför. Personligen tror jag att det har att göra med den "manliga" attityden att en mans värde mäts i om han får ligga eller inte. Man som får ligga är bra och beundransvärd; man som inte får ligga är föraktlig och en incel. Man kan dock fråga sig vad män egentligen tjänar på detta tänkande. För att få ligga som man så måste man ha en kvinna (om man nu inte är HBTI++) som går med på att ligga. Man kan förstås alltid diskutera om kvinnor ställer alldeles för orimliga krav på män för att få ligga, men det är i slutänden männen själva som väljer om de vill bli tofflor eller inte.

Sex med kvinnor är inte som vatten, syre eller kalorier. Man dör inte om man blir utan detta. Tittar man på hur många män beter sig så kan man dock lätt få det intrycket. Män går med på att acceptera kvinnors synsätt på världen, se på kvinnor som ofelbara prinsessor samt inte minst agera vita riddare som trycker ned män som går emot det rådande narrativet. Dessa vita riddare är dock inte mycket att hänga i julgranen, för en man som gör allt för något så simpelt som att få ligga är ändå inte mycket värd. Troligen är han svag i köttet även i många andra avseenden, och faller lätt för grupptryck.

På internet i olika diskussioner om dejting så finns det en massa betafjantar som försöker verka tuffa och skriva "klart att mannen ska betala". Varför detta är klart är dock oklart (om ordleken tillåts). Vad är det som säger att mannen ska betala för att kvinnan och mannen träffas och tar en fika till exempel? Bara för att de växte upp med en betafjant till pappa som alltid betalade, och inte vet bättre? Samma vita riddare kommer ofta till undsättning de få gånger en man vågar ha fräckheten att gå emot en kvinna i debatten.

Kanske beror det på bristande testosteron till viss del. Testosteron leder till att man blir mer frihetlig och mindre konformistisk. Våra dricksvatten är fullpumpade med östrogener, mycket av maten är också full av östrogener så många av de svenska männen är nästan någon form av transor ändå.

Hur många män skulle våga stå på sig mot en kvinna på Linkedin? Nästan alltid så är alla män jätterädda för drev, troligen för att dessa män är kraftlösa kontorsråttor som aldrig någonsin skulle orka med att bära stålbalkar på något bygge. Att bli av med kontorsjobbet skulle tvinga dessa betafjantar ut från sin trygga zon och ut i det okända. De skulle få jobba på platser där man man måste bära tungt, använda sina muskler och kanske till och med dö på jobbet. För min del skulle jag kunna jobba på ett ställe där döden stirrar mig i ögat, men jag skulle aldrig lägga dessa surt förvärvade pengar på en otacksam prinsessa på ärten som tror att hon ska få en massa gratisluncher bara för att hon har en fitta.

Det är lätt att bli arg på kvinnor, men i någon mån tycker jag att det är männen själva som bär skulden. När jag går på gym och tränar så är det nästan bara jag och en massa blattar där. Dessa är väl de enda männen i det här landet som har en ryggrad kvar och inte har blivit totalt förtofflade. Visserligen har de ofta en totalt efterbliven attityd i andra avseenden (vill börja bråka om man tittar på dem typ) men de verkar inte vara så totalt svaga och töntiga som svenska män. Själv skäms jag över att vara den ende svenske mannen där. De flesta andra svenska män i min ålder är väl fullt upptagna med att spela dataspel och smygkolla på porr eller blir hunsade av sin kvinna till att gå och handla onödig skit på IKEA.

Det finns inget så ostoppbart som en stark man som skiter i vad kvinnor tycker. Att söka kvinnors bekräftelse är många mäns akilleshäl, och nu verkar det som att fler och fler män inser detta, Många män spelade med i allt i från feminism och flyktingmottagande, officiellt för att de var "goda", men inofficiellt förmodligen för att de var så svaga i köttet att de var rädda för att deras sambo skulle sexstrejka om de hade fel människosyn. Vi ser hur bra det blev, och nu har framför allt fler och fler män börjat vakna upp från PK-fjantandet. PK-samhället gav oss vuxna män som lekte ensamkommande barn och en stor våg av gruppvåldtäkter. En och annan kvinna har väl också insett att detta kanske inte blev så bra som de trodde, och nu när SD är så stora så börjar det bli mer accepterat även bland kvinnor att gå utanför värdegrundskorridoren. SD är skit enligt mig, men det är en annan diskussion. Det som jag vill lyfta är den metapolitiska jordbävningen som har satts i rullning.

Diskussion:
Var tror du att Sverige skulle vara idag om män bara började acceptera att de inte behöver vara omtyckta av kvinnor?
Vad tror du händer när män uppmanar sina kvinnor att sexstrejka om de inte gillar läget?
Handlar den ökande gruppen med incels åtminstone delvis om att många män hellre är oknullade än att böja sig för kvinnors nycker?
Borde män vara mindre rädda för att bli incels?
Drivs vita riddare och manliga feminister av idealism eller är det bara ett simpelt trick för att få ligga?

Ni män som är rädda för vad frun/sambon/flickvännen ska tycka om ni vågar säga något hon inte gillar; är hon verkligen så bra i sängen att det är värt det?

Förutsatt att de underkastar sig den starka självständiga kvinnans vilja.

Hon bestämmer:

- var de skall fira semster eller göra i helgen
- hur huset/lägenheten skall vara inredd
- vilka man umgås med
- vilken restaurang de skall äta på
- vad man skall se för tv-serier/filmer
- vilken musik som skall spelas hemma annars är det hörlurar som gäller

etc etc etc

Jag ser de flesta kvinnor som kompromisslösa kravmaskiner.

Men lille vän det är så världen och livet ser ut för dig. Så ser det inte ut för riktiga män i relation till riktiga kvinnor.

Självklart finns det svaga män som vill ersätta mamma med en fru.

Svaga män ersätter iofs inte sin mamma med en fru. De bor kvar med mamma.

Andra vuxna män väljer hellre sin fru framför mamma.

Det är bara att beklaga.

Du verkar ha drabbats av syrebrist under födseln och är nu svag i både köttet och sinnet. Att hålla på och fjanta sig för kvinnor eller sin pojkvän så som du gör leder ingenstans.

Sitta och spela tuff på nätet när man är så pass genomfeminiserad att man passerade gränsen för transa för länge sedan och praktiskt taget är en 12-årig flicka.

I själva verket är det så att du ser dig själv i andra och det är fullt förståeligt att du är besviken på dig själv. Utan denna monumentala avsaknad av manlighet och testosteron så skulle inte det självhävdelsebehov som ledde dig att starta en tråd om andras avsaknad av manlighet funnits.

Den problematik du beskriver är helt främmande för oss män i den yppersta eliten. För oss är livet inte ett krig mot kvinnor utan ett gemensamt äventyr vi delar med varandra på lika villkor tillsammans.

Vi slipper sitta och oroa oss för att vara alfa, beta eller något annat, då vi lever på ett plan ovan alla världsligheter.

Lika naturligt som kvinnor och sex är för oss lika naturligt är det att vi levererar i allt vi företar oss på en så pass hög nivå att all jämförelse med andra tappat all betydelse.

Vad tänker du om bäbiskvinnor som inte klippt navelsträngen till mamma utan måste ringa henne flera gånger om dagen om allt mellan himmel och jord?

Eller är det bara män som kan vara omogna/barnsliga?

Det var du som nämnde att svaga män ersätter sin mamma med en fru. Du tycker det är omoget medan andra tycker det är fullt normalt. Om man trivs med sin familj så håller man ihop. Om någon relation blir osund så är det ju fullt rimligt att ha ett samtal om det.

Vi människor är ju sociala djur och har fått ett språk för att kunna umgås och lösa problem ihop.

Det är ett sundhetatecken att vilja ha kontakt med varandra.