Citat:
Ursprungligen postat av
FunAndGames
Hur du är rent allmänt? Vi existerar på ett forum, på såna skrivs ibland otrevligheter, vissa kan ta det piano när otrevligheter skrivs till dem, vissa kan det inte.
Att ta det piano när nån skriver nåt otrevligt till en är betydligt lättare än att göra detsamma när man är döende (vare sig man är sju år eller lite äldre än så). Är man inkapabel till det förstnämnda kanske man inte ska tala om det sistnämnda som en absolut självklarhet och nåt som inte vore det minsta svårt. Och du har aldrig direkt briljerat vad gäller att ta det med jämnmod när andra skriver otrevligheter (eller saker som kan uppfattas som sådana) till dig.
Sen blir jag så eländigt trött på det här evinnerliga jävla "mitt perspektiv är inget perspektiv, det är objektiv sanning, och antingen håller man med mig eller så är man defekt" dilleriet som du fördömer när det kommer från dina meningsmotståndare trots att du ägnar dig åt det själv (jag är ingen beundrare av det vem som än gör sig skyldig till det). Du skriver alltså att det per definition inte finns nåt känslomässigt krävande i vetskapen om döden och förgängligheten trots att det bevisligen funnits enorma mängder människor genom historien som mått dåligt av det. Man kan tycka det är knäppt att fokusera energi på det och att de som gör det borde sluta. Men att påstå att det per definition inte skulle finnas nåt deppigt med det och att ingen därför kan må dåligt av det är knäppt värre.
Trevlig början iaf. Tack för frågan, det mesta känns rätt bra. Jobbet funkar bra och så. Gräsänkling för tillfället, då min fru (och mor till mina två vuxna barn) och en långväga släkting är ute på en kortare resa själva denna gång. Förra veckan tog vi iaf en långhelg tillsammans till fjällen och det var najs. Är lite seg med att komma igång med träningen igen efter en rejäl magsjuka för drygt två veckor sen, men imorgon måste det fan i mig hända något. Dottern var på mig igår om att vi tillsammans ska ställa upp i ett fitness event som kallas HYROX, vilket oss emellan verkar vara rent vansinne. Men det ÄR ju kul med gemensamma projekt! Hmm...
Men nej, allt är inte bara solsken. T ex dog en älskad svåger förra året pga lungcancer, och nu kan det vara dags för en till pga prostatacancer, vi får se hur det funkar med behandlingen. En älskad morbror dog i år pga Parkinssons.
Det blir en del begravningar, och alldeles för ofta ånger att man inte försökte göra mer tillsammans, när de fortfarande levde.
Hur är du själv rent allmänt?
Men sen börjar du tyvärr spåra, i vanlig ordning, med konstiga tolkningar och vaga referenser. Och kanske projiceringar? Jag inbillar mig iaf inte för ett ögonblick att jag faktiskt känner dig, och t ex kan utläsa dina innersta tankar och känslor i dina inlägg på ett allmänt lite skruvat forum som Flashback. Det verkar ju dock du göra? Som om du kunde utläsa allt om en människa som du bara brukar se på gymmet när han ger en boxningssäck en rejäl omgång? Tips: det gör du nog inte, alls, på något sätt öht.
Ser egentligen ingenting i ditt inlägg (efter de korta inledande trevligheterna) som är värt att bemöta, eller vad jag öht skulle kunna säga om det. Om du faktiskt vill ha svar om pianon eller vad fan du nu surrar om, så testa iaf med att precisera med något relevant citat från något inlägg.
Jo en sak: Jag erkänner utan några förbehåll att mina inlägg här inte är objektiva. Mina är inlägg är subjektiva om hur JAG tänker. Behöver sådant verkligen sägas på just diskussionsforumet Flashback? Tycker du att jag bryter mot någon regel, så RP:a då.
Så ja, till skillnad mot dina polare Redox och Tandan m fl "pessimister", som ju ALDRIG skriver som om just deras pissperspektiv är det enda ärliga och allmängiltiga, duh!, så gör jag väl det det då, tugga och svälj, och stick o brinn.