Citat:
Ursprungligen postat av
SoulOfSophia
Tror du att religiösa människors uppfattning om att gud och jesus finns ses som en "riktig sanning" inifrån deras psyken? Eller tror du att dom skarvar på för yttervärlden om en "förhoppning" dom har? Om du ser det som det första, så skulle det ju vara någon form av masshallucination/masspsykos som befolkningen har, medan i det andra fallet skulle vara att folk helt enkelt går runt och ljuger. Någon psykologisk förklaring finns det ju till att över 80% av världens människor är religösa. Eller vad tänker du förklarar det?

Eftersom jag själv är uppvuxen i en djupt kristen familj och dessutom var troende i över trettio år, så kan jag av egen erfarenhet säga att det självklart finns hela spektrat. Allt ifrån de som bara hoppas, till psykfall, till de som verkligen tror att det är sant.
Men det absolut vanligaste (och det jag själv levde i) är nog att man på riktigt tror att det är någon typ av objektiv sanning trotts allt. Inte för att man undersökt den kritiskt. Utan bara för att man aldrig fått lära sig att ifrågasätta den.
Man blir, från barnsben, uppfostrad att tro. Och samtidigt att tvivel är något farligt! Det är inte ett "ärligt sökande" efter sanning, utan sanning är en fiende. Så man får lära sig att koppla bort logik och skepsis, trots att man använder dessa verktyg i alla andra delar av livet.
När du var barn, fick du kanske höra att det fanns tandtroll i munnen som grävde hål i tänderna?
Inte för att det var sant, utan för att det var en pedagogisk saga. Ett sätt att digatt borsta tänderna, eftersom karies, fluor och bakterier är lite för komplicerat för en tvååring att förstå.
Men tänk dig nu följande. Du växer upp, men dina föräldrar säger fortfarande att tandtrollen finns.
Lika sp dina vänner tror och tandläkaren bekräftar sagan varje gång du sitter i stolen.
Du får höra att "om man tvivlar på tandtrollen så kommer man att dö", och att "den som inte tror kommer att straffas". Då är det inte längre en saga utan en del av din identitet.
Klart du kommer att tro på det? Vad har du för val? Det är exakt så religiös tro fungerar.
Inte som resultat av bevis, utan som ett resultat av barndomstro som man hindrar mäniskor att växa ifrån och mogna bort.
Om du aldrig får ifrågasätta berättelsen, aldrig lär dig tänka kritiskt. Då fastnar du såklart. Men inte i sanningen, utan i en vuxenversionen av tandtrolls-historien. Skillnaden är bara att det inte längre kallas saga utan ”tro”.
Dvs en förenklad förklaring, formad för outvecklade sinnen, men bevarad av vuxna som aldrig fått möjlighet att utvecklas och släppa den.