Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Ritbord har jag inte. Tycker gör jag inte. Jag läser förhören.

Det borde du också göra. Du borde också läsa vad andra skriver. Flera gånger. Svara när du förstår vad andra skriver. Jag har inte skrivit att Yvonne och Ahmed mötte Engström norr om baracken.

I ett referat beskriver förhörsledaren vad han eller hon har uppfattat att någon har sagt. Feltolkningar i referat är hur vanliga som helst. Fråga vilken jurist som helst.

Det råder ingen tvekan att Ahmed (som kunde minnas händelserna bättre än Yvonne och borde haft en tolk) inte mötte någon alls på David Bagares gata, utan "en tjock kille med rock" på Tunnelgatan.

Det råder ingen tvekan att Yvonnes osäkra uppgifter feltolkades av Ström. Därför placerade Ström mannen på David Bagares gata. Yvonne och Ahmed kom försent för att möta gärningsmannen på David Bagares gata.

De mötte ingen före Lars. Den första de mötte var Lars. Yvonne beskrev Engströms handledsväska. Yvonne och Ahmed måste ha mött Engström. Deras och Engströms (och även polisernas) uppgifter om hur de rörde sig visar att de måste ha mött Engström.

Du kan därför släppa din teori.

Ok, jag släpper det tills vidare.

En annan fråga. Vet du (eller någon i tråden) vart Palme befann sig på trettondagen 1986?

Hittade inget specifikt om det i Säpo-PM. Men har för mig att jag sett det någonstans?

Schack matt

https://poddtoppen.se/podcast/1086387447/palmemordet/260-yvonne-nieminen

Lyssna !! Hela är bra. Vid 11.30 ca berättar YN att hon stannde vid toppen av trappan och berättade att hon gick till vänster och mördaren sprang till höger, dvs hon visualiserade vid intervjun att hon stod vänd mot där hon kom ifrån när hon pratade med LJ.

Det är bra att man använder fantasin, men är man överbevisad då ska man backa och säga att man är fel ute. Visst hade du fel?

"Polismännen frågade om de hade sett någon springa förbi. De berättade att de mött en kille i trappan. Polismännen sprang vidare. Detta moment, dvs när poliserna pratade med dem, tog c:a 10 sekunder. Ahmed Z trodde i det läget att polismännen var intresserade av den kille som de hade mött i trappan högst uppe vid Malmskillnadsgatan" (E15-2-A). Varför trodde Ahmed det? Det enda rimliga svaret är att Lars J var den första som de mötte. Det var uppenbart för Yvonne och Ahmed att Lars sprang efter någon. Om Yvonne och Ahmed hade mött någon som Lars kunde ha sprungit efter borde de ha berättat för poliserna om den mannen istället. Inte om Lars.

Att GM kunde se från trappkrönet att Lars J var i "20-årsåldern" (som Engström uppgav 13 timmar efter mordet) när GM gjorde ett "snabbt ögonkast" från krönet och Lars J gömde sig snabbt bakom skjulet med containern är ännu mer trams av Lars Larsson, Filter och Krister Petersson. Denna idé (som kläcktes av Larsson i boken "Nationens fiende" från 2016 och inte av Thomas Pettersson som han påstod i TV4 2018) är nog den sämsta idén i utredningen. Lars J följde GM med blicken från första delen av trappan till krönet. GM såg inte bakåt förrän vid krönet (E15-C). Lars var "tveksam" om GM såg honom överhuvudtaget (E15-B).

När Larsson skrev boken visste han inte att både Lisbeth och Engström såg Lars J från Sveavägen (som framgår av boken).

I
När Yvonne intervjuades i Kanalen den 9 september 1988 verkade hon osäker och kunde inte minnas polisernas frågor vid Luntmakargatan. Hon trodde att de mötte dem i trappan. Ahmed hade inga svårigheter att minnas var de mötte poliserna och vad de frågade om. Yvonne och Ahmed svarade att de mötte en man med axelremsväska (Lars). De mötte ingen före Lars (A14205-1-A). Poliserna som Yvonne och Ahmed mötte vid Luntmakargatan beordrade ("anmodade") dem att lämna namn och nummer till en polis vid mordplatsen (A14205-1-A). Oavsett vad de hade sett. Yvonne lämnade namn och nummer till polisinspektör Kjell Östling. Liksom taxiföraren Hans J gjorde. Ingen förstod att Yvonne och Ahmed var paret som Lars mötte vid trappkrönet. Därför efterlystes paret.

Ström hade bara sovit några timmar när han förhörde Yvonne den 2 mars (E63-8-A). Det enda han hade att gå på var krimjourens missvisande referat (av det korta telefonförhöret med Lars två timmar efter mordet). När Ström förhörde Ahmed den 3 mars var det svårt att förstå hans svar (som framgår av E15-2-B hade Ahmed stort behov av tolk och hade ingen tolk). Ställd inför Yvonnes osäkra svar och Ahmeds oklara svar placerade Ström den springande mannen med handledsväskan på David Bagares gata (att Engström hade en handledsväska fick Ström inte veta förrän den 10 mars). Inte på Tunnelgatan. Där Yvonne och Ahmed mötte honom. Yvonne och Ahmed mötte ingen förrän de mötte Lars vid trappkrönet. Sedan poliserna vid Luntmakargatan. Sedan Engström väster om manskapsbodarna (30 meter från mordplatsen).

"Det sprang män lite överallt" när Yvonne förhördes (E63-8-A).

Bara några timmar senare berättade Hans Holmér om Yvonnes uppgifter i direktsänd TV. Under resten av 1986 hölls inga fler förhör med Yvonne och Ahmed. Bortsett från Yvonnes fotokonfrontation den 4 mars, Länninges tidskontroller med Ahmed den 13 mars (fortfarande utan tolk) och konfrontationsförhören med Gunnarsson den 16 maj. Inga bättre förhör hölls under resten av utredningen. Yvonne vittnade inte i rättegångarna 1989 (på grund av Kvällspostens fotovisning 1988). Hade hon vittnat 1989 hade bubblan spruckit.

Yvonne fastnade i mediabilden av hennes vittnesuppgifter. När Holmér röjde Yvonnes identitet (i boken "Olof Palme är skjuten!" 1988) tappade hon förtroendet för polisen. Hon flyttade utomlands 1990 och återvände inte förrän 2004. Ahmed gick bort 2007. Yvonne 2024. Ljudinspelningarna av Ströms förhör den 2 mars och 3 mars 1986 (de enda egentliga förhören med "de sista vittnena") kan inte polisen hitta idag.

Nej, det enda rimliga svaret är att AZ inte såg den man som YN såg. Men LJ var svår att missa, eftersom han befann sig mitt framför dem, någon meter ifrån, i en snäv passage.

Du har missat att LJ vände sig om och tittade ner mot Sveavägen medan GM sprang i trappen. Medan LJ tittade åt ett annat håll, kan GM (SE) ha sett LJ på ett något närmare håll än från krönet.

För egen del tror jag att LJ gick att se i ögonvrån när GM passerade Luntmakargatan.

Din gamla käpphäst:

"YN och AZ mötte ingen förrän de mötte Lars vid trappkrönet. Sedan poliserna vid Luntmakargatan. Sedan Engström väster om manskapsbodarna (30 meter från mordplatsen)."

Det kan vara det mest bisarra uttalandet i MOP-sammanhang sedan 1988.

Här är LJ:s redogörelse av mötet med YN och AZ:

LJ: Ja, jag frågar ju dom då om dom sett nån kille springa förbi.
F: Jaha, och vad ---
LJ: Jaha, han sprang rakt fram och peka då David Bagare då.
F: Ja, vem, är det som säger det?
LJ: Det är kvinnan.

Alltså såg YN en person springa förbi innan hon mötte LJ.

För övrigt hölls ett bra förhör med YN i början på 1987, som borde ha lett till en arrestering av SE.

PU har provskjutit ungefär 800 vapen. Systematiskt endast utsorterade revolvrar i Stockholms läns samtliga polisdistrikt och eventuellt ett par angränsande delar.

Jag vet inte vad avgjutningar skulle kunna bidra med. Poängen är ju att det tydligen och förmodligen aldrig har gått att (med säkerhet) binda ett vapen till mordkulorna. Inte 1986, inte 1996 och 2020 har inget ändrat på det förhållandet.

Ett sedan 1986 orört mordvapen bör dock avsätta spår på kulor som i någon grad överensstämmer med mordkulornas.

Angående de här avgjutningarna, så begriper jag inte hur de skulle kunna avbilda mikroskopiska spår med sådan tydlighet. Om nu kulornas tillstånd 1986 är av intresse torde väl fotografier av mikroskopiska bilder från tiden vara mer relevanta?

Nej, det enda rimliga svaret är att AZ inte såg den man som YN såg. Men LJ var svår att missa, eftersom han befann sig mitt framför dem, någon meter ifrån, i en snäv passage.

Du har missat att LJ vände sig om och tittade ner mot Sveavägen medan GM sprang i trappen. Medan LJ tittade åt ett annat håll, kan GM (SE) ha sett LJ på ett något närmare håll än från krönet.

För egen del tror jag att LJ gick att se i ögonvrån när GM passerade Luntmakargatan.

Din gamla käpphäst:

"YN och AZ mötte ingen förrän de mötte Lars vid trappkrönet. Sedan poliserna vid Luntmakargatan. Sedan Engström väster om manskapsbodarna (30 meter från mordplatsen)."

Det kan vara det mest bisarra uttalandet i MOP-sammanhang sedan 1988.

Här är LJ:s redogörelse av mötet med YN och AZ:

LJ: Ja, jag frågar ju dom då om dom sett nån kille springa förbi.
F: Jaha, och vad ---
LJ: Jaha, han sprang rakt fram och peka då David Bagare då.
F: Ja, vem, är det som säger det?
LJ: Det är kvinnan.

Alltså såg YN en person springa förbi innan hon mötte LJ.

För övrigt hölls ett bra förhör med YN i början på 1987, som borde ha lett till en arrestering av SE.

Jag har ingen "käpphäst".

Den mest bisarra idén sedan 1986 är att gärningsmannen kunde beskriva vittnet Lars Jeppsson lika bra som vittnet Stig Engström gjorde. Att GM kunde se att Lars var i "20-årsåldern" när GM gjorde ett "snabbt ögonkast" vid krönet och Lars snabbt gömde sig bakom skjulet med containern. Den idén dök inte upp förrän trettio år senare. Den tidigare spaningsledaren Hans Ölvebro kallade den "hjärnblödning".

Det enda som Lars var säker på var att Yvonne pekade mot klubben på Johannesgatan 8, som Ahmed och Yvonne nyss hade lämnat. Exakt vilka ord hon skulle ha yttrat kunde Lars inte uppge. Det var inte konstigt. Mötet vid trappkrönet var "några sekunder". De stannade inte.

Du är i fel tråd.

YNs och LJs berättelser går i hand på alla sätt och vis. När hon pekade som LJ säger, hade hon sin egen gångväg till vänster och mannen som sprang till höger.

Nykterhet i all ära, men vi vet (av egna erfarenheter) att skärpan höjs vid så små mängder som LJ och YN hade dragit i sig. Två toppklass-vittnen.👍

Interaktionen mellan LJ och YN nära krönet visar, om den så bara pågick i några sekunder, att YN sett en man på David Bagares gata. Vilket också förhören med YN den 2:a och 4:e mars visade, oavsett om Ström var "lite trött" i det första.

Ja, det är konstigt att SE kunde urskilja LJ så i detalj. Inte minst då SE hade problem med synen.

Detta indikerar att han såg LJ på närmare håll än från Sveavägen.

Förslagsvis från en bit upp i trappen, medan LJ tittade mot Sveavägen och/eller en skymt på Luntmakargatan.

Det finns en sak man kan dra en säker slutsats om. Och det är att attentatet i alla avseenden, otvetydigt, framstår som okvalificerat och resurssvagt.

Det förhållandet bör man försöka komma ihåg att hålla sina resonemang förenliga med.