Mordet på Olof Palme - 28 februari 1986

Oförmågan att inse det orimliga i detta är ett återkommande tema bland privatspanarna. Verkligheten är ingen deckargåta där ledtrådarna är tacksamt utplacerade av tecknaren.

Lars Jeppsson berättar helt frivilligt att han hade något i väskan som han inte kunde komma ihåg. ”Det måste betyda att det är en walkie-talkie”.

Stig Engström berättar helt öppet om att norska tidningar (Aftenposten) ville intervjua honom. ”Det måste vara kodord för hans kopplingar till norska Stay Behind”.

Nicola Fauzzi hörde av sig till utredningen helt frivilligt trots att han då var okänd. ”Det är misstänkt att han hörde av sig så sent, han måste vara inblandad”.

Claes Djurfeldt berättar öppet om den omparkerade bilen och colan. ”Vad bra att han ger oss hela gärningsbeskrivningen bara så där”.

Angränsande till detta är lösa personkopplingar som att Björkman jobbade på Bofors. ”Det måste betyda att Björkman är inblandad”.

Detta sorgliga famlande i mörkret för att misstänkliggöra helt oskyldiga individer tror jag bottnar i den djupa kollektiva besvikelsen över att Palmemordet inte är löst. Då greppar vissa efter vilka halmstrån som helst. Kraven för misstanke sänks till komiskt låga nivåer.

Det går att se mönster i vad som helst. I frukostflingorna. I kaffesumpen. Men att försöka jämka och se mönster i allt MOP-relaterat påminner mest om apofeni. Den mänskliga önskan att skapa samband mellan helt orelaterade data och händelser. Den tyske psykiatrikern och neurologen Klaus Conrad klassade det som ett förstadie till schizofreni.

Som ett exempel på hur det kan gå när man tillämpar stora MOP-tänket på Anna Lindh-mordet hittade jag följande inlägg i tråden om Mijailo Mijailović. Jag har redigerat bort användarnamnet eftersom tanken inte är att håna, bara belysa. Sedan kan var och en fråga sig om nedanstående tänk verkligen är en framkomlig väg för att komma vidare i MOP. Jag tror inte det. Jag tror att det är ett avskräckande exempel.

Jag svarar här.

Yvonne N och Ahmed Z hade alla förutsättningar att möta Stig Engström strax väster om manskapsbodarna ("5 - 6 steg" väster om bodarna).

De var på väg mot varandra. Enligt alla tre. Poliserna var nästan framme vid Luntmakargatan när Engström övervägde att springa ifatt dem för att berätta vad Lisbeth Palme hade sagt om signalementet (E63-C).

"När de här polismännen har hunnit ungefär i höjd med barackerna och nästan ända fram till Luntmakargatan så slår det mig att jag borde ju ha ropat någonting om den mörkblåa täckjackan. Jag blir lite förtretad på mig själv att jag inte tänkte på att säga det samtidigt. Eftersom jag är rätt så snabb på att springa så beslutar jag mig för att försöka springa ifatt de här polismännen. När jag kommer till Luntmakargatan så ser jag inte tillstymmelsen till någon utav dem. Då återvänder jag tillbaka till Sveavägen."

Poliserna måste ha avslutat mötet med Yvonne N och Ahmed Z och sprungit vidare mot trappan när Engström började springa. Varför? Engström såg inte poliserna när han började springa. Det kan han inte ha gjort. Om Engström fortfarande såg poliserna när han började springa hade han sett var och när han förlorade dem ur sikte. Förhöret visar att Engström inte såg var och när han förlorade poliserna ur sikte (E63-C).

Yvonnes och Ahmeds möte med poliserna vid Luntmakargatan var "högst 5 - 10 sekunder" (A14205-3) eller "c:a 10 sekunder" (E15-2-A). Med all sannolikhet fortsatte Yvonne och Ahmed på norra sidan av manskapsbodarna.

Den norra passagen låg i rak linje med gången bredvid skjulet. Yvonne fick inte syn på Engström "5 - 6 steg" väster om Johannesgatan. Om Engström började springa när Yvonne och Ahmed var halvvägs längs de 20 meter långa manskapsbodarna möttes de "5 - 6 steg" väster om bodarna (30 meter från mordplatsen). Yvonne och Ahmed tillfrågades inte om de mötte någon där. Engström tillfrågades den 25 april (E-63-C). Då kunde han inte minnas om han mötte någon där. Han ville bara hinna ifatt poliserna.

Några var offentliga 1989: E63-A, E-63-C, E-15, E15-B, E15-C, E15-1, E15-1-A, E15-2 och E15-2-A.

De visar att Yvonne och Ahmed var på kollisionskurs med Engström och att mötet kan ha ägt rum strax väster om manskapsbodarna på Tunnelgatan. E15-2 visar att mötet med Lars J vid trappkrönet bara var "några sekunder" och att mötet med poliserna vid Luntmakargatan bara var "c:a 10 sekunder". A14205-3 (som släpptes 2020) visar att mötet med poliserna var "högst 5 - 10 sekunder".

"Polismännen frågade om de hade sett någon springa förbi. De berättade att de mött en kille i trappan. Polismännen sprang vidare. Detta moment, dvs när poliserna pratade med dem, tog c:a 10 sekunder. Ahmed Z trodde i det läget att polismännen var intresserade av den kille som de hade mött i trappan högst uppe vid Malmskillnadsgatan" (E15-2-A). Varför trodde Ahmed det? Det enda rimliga svaret är att Lars J var den första som de mötte. Det var uppenbart för Yvonne och Ahmed att Lars sprang efter någon. Om Yvonne och Ahmed hade mött någon som Lars kunde ha sprungit efter borde de ha berättat för poliserna om den mannen istället. Inte om Lars.

Att ingen såg att Engström sprang efter poliserna är inte konstigt. Samtidigt fick folksamlingen veta att brottsoffret var Olof Palme (när Lisbeth berättade vem hon var). All uppmärksamhet riktades mot brottsoffret.

Att Engström borde ha fattat att poliserna hade personradio är trams av Filter. System 80 infördes 1984 och var fortfarande nytt. Det var många som inte visste att poliser hade personradio.

Att Engström borde ha sett poliserna när han vände vid Luntmakargatan är mer trams av Lars Larsson, Filter och Krister Petersson. Engström stod mitt i korsningen när han beslutade sig för att vända. Skjulet med containern skymde sikten mot trappkrönet.

Att GM kunde se från trappkrönet att Lars J var i "20-årsåldern" (som Engström uppgav 13 timmar efter mordet) när GM gjorde ett "snabbt ögonkast" från krönet och Lars J gömde sig snabbt bakom skjulet med containern är ännu mer trams av Lars Larsson, Filter och Krister Petersson. Denna idé (som kläcktes av Larsson i boken "Nationens fiende" från 2016 och inte av Thomas Pettersson som han påstod i TV4 2018) är nog den sämsta idén i utredningen. Lars J följde GM med blicken från första delen av trappan till krönet. GM såg inte bakåt förrän vid krönet (E15-C). Lars var "tveksam" om GM såg honom överhuvudtaget (E15-B).

När Larsson skrev boken visste han inte att både Lisbeth och Engström såg Lars J från Sveavägen (som framgår av boken).

Inte bara Engström såg Lars J från Sveavägen. Även Lisbeth såg Lars J från Sveavägen. Vid den tidpunkt då Engström såg Lars J från Sveavägen ("1 - 3 minuter" efter skotten).

Yvonne N och Ahmed Z var alkoholpåverkade. För journalister berättade Yvonne att hon och Ahmed inledde kvällen med spritförtäring i Ahmeds lägenhet på Ringvägen 155 på Södermalm (Ahmed hade separerat från sin svenska fru). Yvonne var inte "fullständigt nykter" som Hans Holmér påstod i sin bok "Olof Palme är skjuten!" från 1988. Ahmed såg inte någon alls på David Bagares gata (som framgår av E15-2-B). Däremot "en tjock kille med rock" på Tunnelgatan. Ahmed "hade inte sett ett jävla dugg" på David Bagares gata (som framgår av spaningsledningens möte den 11 juni 1986). Mötet med Lars vid trappkrönet var "några sekunder". Så kort att de inte ens stannade.

Lars frågade inte "vart mannen hade tagit vägen som de måste ha mött". Yvonne svarade inte "att mannen försvunnit vidare nedför backen mot Regeringsgatan". Som påstås i krimjourens missvisande referat av första förhöret med Lars (telefonförhöret två timmar efter mordet). Lars frågade om Yvonne och Ahmed hade sett någon "springa förbi" (som framgår av senare och bättre förhör). Ahmed svarade inte. Yvonne pekade (mot klubben på Johannesgatan 8 som hon och Ahmed nyss hade lämnat), "liksom jakande".

När Yvonne intervjuades i Kanalen den 9 september 1988 verkade hon osäker och kunde inte minnas polisernas frågor vid Luntmakargatan. Hon trodde att de mötte dem i trappan. Ahmed hade inga svårigheter att minnas var de mötte poliserna och vad de frågade om. Yvonne och Ahmed svarade att de mötte en man med axelremsväska (Lars). De mötte ingen före Lars (A14205-1-A). Poliserna som Yvonne och Ahmed mötte vid Luntmakargatan beordrade ("anmodade") dem att lämna namn och nummer till en polis vid mordplatsen (A14205-1-A). Oavsett vad de hade sett. Yvonne lämnade namn och nummer till polisinspektör Kjell Östling. Liksom taxiföraren Hans J gjorde. Ingen förstod att Yvonne och Ahmed var paret som Lars mötte vid trappkrönet. Därför efterlystes paret.

Ström hade bara sovit några timmar när han förhörde Yvonne den 2 mars (E63-8-A). Det enda han hade att gå på var krimjourens missvisande referat (av det korta telefonförhöret med Lars två timmar efter mordet). När Ström förhörde Ahmed den 3 mars var det svårt att förstå hans svar (som framgår av E15-2-B hade Ahmed stort behov av tolk och hade ingen tolk). Ställd inför Yvonnes osäkra svar och Ahmeds oklara svar placerade Ström den springande mannen med handledsväskan på David Bagares gata (att Engström hade en handledsväska fick Ström inte veta förrän den 10 mars). Inte på Tunnelgatan. Där Yvonne och Ahmed mötte honom. Yvonne och Ahmed mötte ingen förrän de mötte Lars vid trappkrönet. Sedan poliserna vid Luntmakargatan. Sedan Engström väster om manskapsbodarna (30 meter från mordplatsen).

"Det sprang män lite överallt" när Yvonne förhördes (E63-8-A).

Bara några timmar senare berättade Hans Holmér om Yvonnes uppgifter i direktsänd TV. Under resten av 1986 hölls inga fler förhör med Yvonne och Ahmed. Bortsett från Yvonnes fotokonfrontation den 4 mars, Länninges tidskontroller med Ahmed den 13 mars (fortfarande utan tolk) och konfrontationsförhören med Gunnarsson den 16 maj. Inga bättre förhör hölls under resten av utredningen. Yvonne vittnade inte i rättegångarna 1989 (på grund av Kvällspostens fotovisning 1988). Hade hon vittnat 1989 hade bubblan spruckit.

Yvonne fastnade i mediabilden av hennes vittnesuppgifter. När Holmér röjde Yvonnes identitet (i boken "Olof Palme är skjuten!" 1988) tappade hon förtroendet för polisen. Hon flyttade utomlands 1990 och återvände inte förrän 2004. Ahmed gick bort 2007. Yvonne 2024. Ljudinspelningarna av Ströms förhör den 2 mars och 3 mars 1986 (de enda egentliga förhören med "de sista vittnena") kan inte polisen hitta idag.

Efter 2020 har fler uppslag blivit offentliga. Bland andra A14205-1-A, A14205-3, E15-2-B (här nästan omaskad) och E63-8-A.

Att Yvonne och Ahmed inte mötte någon före mötet med Lars vid trappkrönet och att mötet med Engström "5 - 6 steg" väster om manskapsbodarna felplacerades på David Bagares gata hindrar inte att gärningsmannen flydde längs David Bagares gata.

Yvonne och Ahmed kom två minuter försent för att möta GM på David Bagares gata.

Enligt Länninges mätningar och förhör mötte de Lars vid trappkrönet när områdesanropet sändes. Exakt 57 sekunder före mötet med poliserna vid Luntmakargatan (enligt Länninges mätningar den 10 mars).

Lika lång tid som polisernas färd från Brunkebergstorg (enligt Länninges mätningar och förhör är det rimligt att polisernas färd till Luntmakargatan tog 30 + 15 + 12 sekunder).

Områdesanropet sändes 23.25.10 och 23.25.35.

Schack matt, Krister Petersson.

Men vem hittade på 860302, att när de gick på en trottoar så såg de en man på motsatta sidans trottoar som sprang som han vore jagad i nedförsbacke för att han vände sig om och att det var bilar på båda sidor?

Tack, csvens. Jag hoppades att någon skulle fråga.

Det var nedförsbacke på David Bagares gata. Det sa Yvonne enligt Ströms referat den 2 mars.

Det var mest parkerade bilar på den sida som Yvonne och Ahmed gick. Någon enstaka bil var parkerad på motsatta sidan.

Det sa Yvonne också enligt Ströms referat den 2 mars.

Referatet sätter inte mannen i samband med de parkerade bilarna.

Att mannen hade nedförsbacke kan vara Ströms egen slutsats i referatet.

Läs sista meningen i referatet av fotokonfrontationen den 4 mars. Den är underbar.

"Den första som hon såg var killen som kom springande efter den flyende mannen."

Mannen som varit behjälplig vid upplivningsförsöken på Palme kom in på restaurang Bohemia efteråt.
Material,material.
Det finns bara två personer som kan komma ifråga här...och Stefan G var aldrig inne på Bohemia.
Därmed återstår bara Stig Engström som var den andre person som framträtt i media som behjälplig vid livräddningsförsöket,och som därigenom kunnat observerats av den person på Bohemia som lämnar uppgiften till Polisen i April 1986.
Eftersom denna iögonfallande uppgift aldrig bottnades av PU så vet vi inte exakt när som Engström träder innanför Bohemias tröskel.

En god spekulation är att detta sker i samband med att han vänder vid Luntmakargatan.Det finns tidslucka i Engströms observationer från brottsplatsen just vid denna tidpunkt..och därmed föreligger klar materialmässig möjlighet att YN med sällskap passerar samtidigt som Engström befinner sig inne på Bohemia.

PS. Områdesanropet sändes mellan 23.25.10 (när Jan Hedlund i SBC avslutade samtalet med Kenneth Ed i LAC och ännu inte såg Ulf Helins meddelande på skärmarna i SBC) och 23.25.35 (när Ed ringde till Ann-Louise Paulsson hos Järfälla taxi).

Ulf Helin ringde till Paulsson (av samma anledning som Ed). Efter samtalen från Solna taxi (som med all sannolikhet besvarades av Helin) och Stockholm taxi (som med all sannolikhet besvarades av Birgitta Brolund). Helin måste ha ringt före Ed.

Eller så var uppgiften en felaktig andrahandsuppgift från någon som trodde att Stefan Glantz var inne på Bohemia. Vilket han inte var. Varför skulle Engström dölja att han var inne på Bohemia? Uppgiften ger inget stöd åt den tanken. Den innehåller ingen beskrivning av personen. Även Stefan Glantz var i tidningarna i mars 1986. Med namn och foto.

https://youtu.be/EodTKLl9S8o?si=VbShJAvT3Qec2l8e

”Det var för långt ifrån”

Jag vet inte vilken begreppsvärld du lever i om du tycker att YN och SE passerade varandra norr om baracken och att vi kan dra slutsatsen att de var långt ifrån varandra. Om det finns någon fler som tycker som du, vilket jag inte alls tror, kan jag upplysa om att du behöver gå tillbaka till ritbordet.

Att någon i ett referat skulle beskriva förhållanden på en gata som saknade relevans för vad dom hade sett är ju också något du behöver fundera över.

Det råder därför ingen tveksamhet om att YN mötte en man enligt förhöret 860302. Du kan därför omedelbart släppa din teori. Endera mötte hon mördaren, vilket jag tror, eller var det någon annan hon såg innan hon mötte LJ i trappen. Släpp det där nu.

Ritbord har jag inte. Tycker gör jag inte. Jag läser förhören.

Det borde du också göra. Du borde också läsa vad andra skriver. Flera gånger. Svara när du förstår vad andra skriver. Jag har inte skrivit att Yvonne och Ahmed mötte Engström norr om baracken.

I ett referat beskriver förhörsledaren vad han eller hon har uppfattat att någon har sagt. Feltolkningar i referat är hur vanliga som helst. Fråga vilken jurist som helst.

Det råder ingen tvekan att Ahmed (som kunde minnas händelserna bättre än Yvonne och borde haft en tolk) inte mötte någon alls på David Bagares gata, utan "en tjock kille med rock" på Tunnelgatan.

Det råder ingen tvekan att Yvonnes osäkra uppgifter feltolkades av Ström. Därför placerade Ström mannen på David Bagares gata. Yvonne och Ahmed kom försent för att möta gärningsmannen på David Bagares gata.

De mötte ingen före Lars. Den första de mötte var Lars. Yvonne beskrev Engströms handledsväska. Yvonne och Ahmed måste ha mött Engström. Deras och Engströms (och även polisernas) uppgifter om hur de rörde sig visar att de måste ha mött Engström.

Du kan därför släppa din teori.

PU har provskjutit ungefär 800 vapen. Systematiskt endast utsorterade revolvrar i Stockholms läns samtliga polisdistrikt och eventuellt ett par angränsande delar.

Jag vet inte vad avgjutningar skulle kunna bidra med. Poängen är ju att det tydligen och förmodligen aldrig har gått att (med säkerhet) binda ett vapen till mordkulorna. Inte 1986, inte 1996 och 2020 har inget ändrat på det förhållandet.

Ett sedan 1986 orört mordvapen bör dock avsätta spår på kulor som i någon grad överensstämmer med mordkulornas.

Angående de här avgjutningarna, så begriper jag inte hur de skulle kunna avbilda mikroskopiska spår med sådan tydlighet. Om nu kulornas tillstånd 1986 är av intresse torde väl fotografier av mikroskopiska bilder från tiden vara mer relevanta?

Ok, jag släpper det tills vidare.

En annan fråga. Vet du (eller någon i tråden) vart Palme befann sig på trettondagen 1986?

Hittade inget specifikt om det i Säpo-PM. Men har för mig att jag sett det någonstans?