Curlad som barn, vill ej ha barn som vuxen?

Störda? Du låter som en person som skulle skaffa barn oavsett vem du skaffade dem med, enbart för att tre månader efter födseln gå skilda vägar och därmed skita i barnet. Det om något är stört. Man skaffar inte barn med vem som helst för sin egen jävla skull. Jag föraktar kvinnor som bestämmer sig för att välja någon man inom ett års tid enbart p.g.a. den biologiska klockan eller enbart p.g.a. att vännerna har börjat få barn. Lika mycket föraktar jag par som skaffar barn och sedan flyttar isär snart efter födseln. Egoistiska idioter.

Min erfarenhet är nog den motsatta. De jag känner som verkligen inte har curlats som barn och som valt ett barnlöst liv i vuxen ålder är medvetna om hur tufft det kan vara att få ihop livet med en familj, och att det inte är som att leka mamma, pappa barn i förskolan. De har fått ansvara för den dagliga driften i hushållet i rätt stor utsträckning under uppväxten, och själva fått ta så mycket extraknäck som möjligt tidigt under tonåren för att försöka ha råd med en bråkdel av det som "alla andra har", eller fått gå i samma utnötta kläder under årets alla årstider och ta emot prylar som kompisarna vill göra sig av med. De har kämpat med skolan på olika sätt. Någon har äntrar vuxenlivet utan att ha klarat grundskolan för att det inte fanns vuxna som hade tid att se dennes behov av extra stöd, och någon som har varit en mönsterelev i skolan i hopp om att bygga en tryggare tillvaro än den personen vuxit upp med.

De som däremot har haft mentaliteten att "mamma och pappa fixar" har gladeligen förökat sig ofta och fort, även om personen inte ännu egentligen klarar av att ta hand om sig själv. "Nån-annan-fixar"-mentaliteten hänger kvar, och när barnen sedan visar sig vara dyra i drift så förutsätts det att partner, expartner eller myndigheter skall bekosta kalaset. Att föreslå att personen själv skulle ställa sig och flippa burgare, joina hemtjänsten eller plugga är som att förolämpa dem. Det finns miljoner anledningar till att de inte kan anstränga sig till den graden, men inte en enda anledning till att de bör anstränga sig till den graden för sin familjs skull.
Och om kidsen själva får problem med koncentration, beteenden eller allmänt har det knackigt i något ämne i skolan så är det absolut inte föräldrars ansvar att ens hjälpa till med att träna på det jobbiga eller ta samtal om oacceptabla beteenden hemma. Allt är skolans ansvar, för från den sekund barnet var fött så hade man uppfyllt sin ansvarskvot som förälder bara genom att ha producerat den lilla människan.

Förstår inte riktigt besattheten kring huruvida folk borde/borde vilja skaffa barn eller inte.

Men män som inte vill ha barn, det är helt normala val gjorda av fullt friska och mentalt balanserade män?

Det finns många besatta trådar om just skaffa eller inte.
Min tråd riktade sig till om det - i vissa lägen - kan röra sig om att en person varit bortskämd som barn, och därför känner en för stor press till att skämma bort sin framtida barn, att den helt enkelt inte pallar.
Istället drar ett svepskäl som t.ex "jag värderar min frihet högre!".

Grattis, då tillhör du inte den tilltänkta gruppen svarande.

Det är ju tråkigt om du lever på ett sätt där en orosanmälan kan vara aktuell.
Jag tror att de flesta föräldrar inte ens tänker den tanken, men intressant!

Ja, störda. Om drivkraften inte finns.

Jag som man skulle krossa ett berg och springa genom lava för att få skaffa barn? Den drivkraften finns inuti alla normala. Men vi täljer oss och blir avtrubbade när vi kollar på porr tyvärr.

Det är ju inga män, det är ju förvuxna barn.
Eller "känslomässigt omogna" som det heter i psykterm.

Jag talade generellt sett. Du behöver inte leva på något speciellt sätt för att få det emot dig för övrigt.

Inte det? Vem som helst kan ju skicka en orosanmälan på någon så sett.. men om det tas på allvar så är det väl sällan en rök utan eld.

Det beror helt och hållet på hur de tolkar den.
Men ja! Ville inte skrämmas men bara så man är medveten om det. 👍
.