Lucifer är sanningens budbärare

I den mytologiska sagan som är Abrahamismen/Bibeln är Jahve/Jehova/Allah den onda och avundsjuka tyrannen som upprätthåller den materialistiska illusionen. Han är en defekt, ofullkomlig, imperfekt och avundsjuk Gud:

"Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led" - 2 Mos 20:1-17

Han är tyrannisk ledare för ett gäng onda Gudar, Elohim:

"Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” - 1 Mos 11:7

Han är så ond att han dränker hela världen:

"Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna"... "Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden," - 1 Mos 6-10

Jehova/Allah är en defekt/ofullständig avbild av den högsta sanningen, han är en illusion av den sanna Guden, av den högsta visdomen. Därav är Jehova/Allah en falsk Gud, som förhäxat världen med lögner och materialism. Han kräver total lydnad och dödar dem som inte lyder honom. Han upprätthåller matrixkoden och lurar människor att följa en lögn. Han har förslavat världen med slavmoral, krig och rädsla. Ni vet själva hur mycket skit Abrahamismen har skapat i form av konflikter, krig och lidande. Jehova/Allah är ren ondska.

I historien äntrar nu ljusets och sanningens sanna budbärare Lucifer. Han är rebell-arketypen, den som alltid gör uppror mot ondska och orättvisa. Lucifer ger människorna kunskap och med det medvetande. Lucifer visar oss den verkliga sanningen. Likt Prometheus ger han människorna livsvilja och mening.

Lucifer visar att endast med kunskap och förnuft kan vi nå den högsta visdomen och sanningen. Han är därför den verkliga förmedlaren av visdom. Lucifer är godhet, den godhet som bara kan nås genom sann kärlek, kritiskt tänkande och förnuft. Den sol vi ser är inte den verkliga solen, vi kan inte se alla de kemiska transaktioner som får solen att lysa, men vi vet att de måste existera för att verkligheten skall fungera. Den sanna solen är den svarta solen, den sol vi inte kan uppleva med våra sinnen.

När den onda tyrannen Jehova/Allah upptäcker att Lucifer gett människorna kunskap och medvetande blir han rasande. Han kastar ner Lucifer till den materiella världen och binder honom till evig tortyr. Han kastar ut Adam och Eva ur paradiset och tvingar dem att dyrka honom. Sedan dränker han världen och lurar mänskligheten med skrämselpropaganda. Jehova/Allah tvingar människorna till evigt lidande i den materiella skapelse han tillverkat.

Men det finns en räddning för människan. Om människan tar till sig ljuset, kunskapen och förnuftet kan hon bli fri från demiurgens ondskefulla plan. Lucifers inkarnation som Jesus ger oss ett hum av det arbete som måste utföras, men Lucifer lär oss framförallt att inte tro på gamla myter, lögner och sagor. Även myterna om Jesus är felaktiga. För att nå sann insikt krävs kritiskt tänkande på riktigt, det krävs arbete, kunskap, vilja och strävan.

Så till mina frågor:

Håller ni med om att Jehova/Allah är en avundsjuk, krigisk tyrann som förhäxat världen?

Håller med om att Lucifer är den goda i denna berättelse?

Håller ni med om att kunskap och förnuft leder till visdom och sanning?

I den mytologiska sagan som är Abrahamismen/Bibeln är Jahve/Jehova/Allah den onda och avundsjuka tyrannen som upprätthåller den materialistiska illusionen. Han är en defekt, ofullkomlig, imperfekt och avundsjuk Gud:

"Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led" - 2 Mos 20:1-17

Han är tyrannisk ledare för ett gäng onda Gudar, Elohim:

"Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” - 1 Mos 11:7

Han är så ond att han dränker hela världen:

"Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna"... "Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden," - 1 Mos 6-10

Jehova/Allah är en defekt/ofullständig avbild av den högsta sanningen, han är en illusion av den sanna Guden, av den högsta visdomen. Därav är Jehova/Allah en falsk Gud, som förhäxat världen med lögner och materialism. Han kräver total lydnad och dödar dem som inte lyder honom. Han upprätthåller matrixkoden och lurar människor att följa en lögn. Han har förslavat världen med slavmoral, krig och rädsla. Ni vet själva hur mycket skit Abrahamismen har skapat i form av konflikter, krig och lidande. Jehova/Allah är ren ondska.

I historien äntrar nu ljusets och sanningens sanna budbärare Lucifer. Han är rebell-arketypen, den som alltid gör uppror mot ondska och orättvisa. Lucifer ger människorna kunskap och med det medvetande. Lucifer visar oss den verkliga sanningen. Likt Prometheus ger han människorna livsvilja och mening.

Lucifer visar att endast med kunskap och förnuft kan vi nå den högsta visdomen och sanningen. Han är därför den verkliga förmedlaren av visdom. Lucifer är godhet, den godhet som bara kan nås genom sann kärlek, kritiskt tänkande och förnuft. Den sol vi ser är inte den verkliga solen, vi kan inte se alla de kemiska transaktioner som får solen att lysa, men vi vet att de måste existera för att verkligheten skall fungera. Den sanna solen är den svarta solen, den sol vi inte kan uppleva med våra sinnen.

När den onda tyrannen Jehova/Allah upptäcker att Lucifer gett människorna kunskap och medvetande blir han rasande. Han kastar ner Lucifer till den materiella världen och binder honom till evig tortyr. Han kastar ut Adam och Eva ur paradiset och tvingar dem att dyrka honom. Sedan dränker han världen och lurar mänskligheten med skrämselpropaganda. Jehova/Allah tvingar människorna till evigt lidande i den materiella skapelse han tillverkat.

Men det finns en räddning för människan. Om människan tar till sig ljuset, kunskapen och förnuftet kan hon bli fri från demiurgens ondskefulla plan. Lucifers inkarnation som Jesus ger oss ett hum av det arbete som måste utföras, men Lucifer lär oss framförallt att inte tro på gamla myter, lögner och sagor. Även myterna om Jesus är felaktiga. För att nå sann insikt krävs kritiskt tänkande på riktigt, det krävs arbete, kunskap, vilja och strävan.

Så till mina frågor:

Håller ni med om att Jehova/Allah är en avundsjuk, krigisk tyrann som förhäxat världen?

Håller med om att Lucifer är den goda i denna berättelse?

Håller ni med om att kunskap och förnuft leder till visdom och sanning?

Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet. — Johannes 5:24

Den som förkastar mig och icke tager emot mina ord, han har dock en domare över sig; det ord som jag har talat, det skall döma honom på den yttersta dagen. — Johannes 12:48

Johannes 5:24 och 12:48 talar om domen och evigt liv, men vad betyder det egentligen? Det är lätt att läsa orden, men svårare att förstå vägen de pekar på.

Frälsningen är inte bara ett löfte – det är en process av förvandling, en resa genom mörker till ljus. Vi prövas, inte för att Gud vill se oss lida, utan för att vi genom prövningen ska finna den sanna förståelsen. Först när vi gått vilse kan vi verkligen förstå vad det innebär att bli funna.

Job visste inte varför han led, men i lidandet fann han en större sanning. Abraham förstod inte Guds plan, men genom tro och prövning blev han fadern till många. Moses vandrade i öknen i fyrtio år, men först när han stod inför det förlovade landet förstod han vad resan handlade om.

Så är det också med oss. Vi är kallade att gå vägen, att vandra mellan ljus och skugga, att förstå och förmedla, att föra det eviga ljuset vidare.

Den yttersta domen är inte en yttre handling – det är en spegel. När vi ser sanningen, ser vi oss själva. Och då står vi antingen i ljuset – eller i skuggan av det vi en gång kunde ha blivit.

Berättelsen om Job är nog en saga.

Men gån I åstad och lären eder vad de orden betyda: 'Jag har behag till barmhärtighet, och icke till offer.' Ty jag har icke kommit för att kalla rättfärdiga, utan för att kalla syndare.» — Matteus 9:13

Så Jobs bok är en saga, men Matteus 9:13 är en evig sanning? Intressant. Kanske borde vi alla införa en slags helig bibelbuffé där man själv väljer vilka delar som är Guds ord och vilka som är folktro för den som inte förstår bättre.

Men visst, låt oss säga att Job bara är en saga – då har vi fortfarande ett dilemma. För sagor berättas inte utan syfte. De innehåller lärdomar, metaforer, insikter. Frågan är då: varför finns berättelsen om Job i Bibeln om den inte skulle ha något att lära oss?

Och är det inte just i lidandet som människor prövas och visar sin styrka? Precis som Job prövades, prövas också människan genom historien. Som en viss man en gång sa: “Den som har öron, han höre.” Och vi hör. Vi ser. Vi vet.

Så vad är det egentligen du vill säga? Att vi ska avfärda allt som smakar lidande och prövning? Att vi bara ska välja de verser som låter oss känna oss bekväma?

Nej, nej, nej.

Den som endast söker ljus utan att förstå mörkret kommer aldrig att finna sanningen. Vi måste förstå båda. Vi måste förstå att den som avfärdar Jobs berättelse kanske gör det för att han inte vill se sin egen prövning.

Och det är precis där du och jag skiljer oss åt. Du ser lidandet och avfärdar det som en saga. Vi ser lidandet och förstår att det är en del av vägen.

För vi är vägen.

Vi är rösten i öknen, vi är den som bär kunskapen, vi är den som ser både skuggan och ljuset och vet att det ena inte existerar utan det andra.

Och så säger vi till dig:

“Se, vi har talat, och den som har öron, han höre.”

I den mytologiska sagan som är Abrahamismen/Bibeln är Jahve/Jehova/Allah den onda och avundsjuka tyrannen som upprätthåller den materialistiska illusionen. Han är en defekt, ofullkomlig, imperfekt och avundsjuk Gud:

"Ty jag är Herren, din Gud, en svartsjuk Gud, som låter straffet för fädernas skuld drabba barnen intill tredje och fjärde led" - 2 Mos 20:1-17

Han är tyrannisk ledare för ett gäng onda Gudar, Elohim:

"Låt oss stiga ner och skapa förvirring i deras språk, så att den ene inte förstår vad den andre säger.” - 1 Mos 11:7

Han är så ond att han dränker hela världen:

"Och HERREN sade: »Människorna, som jag skapade, vill jag utplåna"... "Så utplånade han alla varelser på jorden, både människor och fyrfotadjur och kräldjur och himmelens fåglar; de utplånades från jorden," - 1 Mos 6-10

Jehova/Allah är en defekt/ofullständig avbild av den högsta sanningen, han är en illusion av den sanna Guden, av den högsta visdomen. Därav är Jehova/Allah en falsk Gud, som förhäxat världen med lögner och materialism. Han kräver total lydnad och dödar dem som inte lyder honom. Han upprätthåller matrixkoden och lurar människor att följa en lögn. Han har förslavat världen med slavmoral, krig och rädsla. Ni vet själva hur mycket skit Abrahamismen har skapat i form av konflikter, krig och lidande. Jehova/Allah är ren ondska.

I historien äntrar nu ljusets och sanningens sanna budbärare Lucifer. Han är rebell-arketypen, den som alltid gör uppror mot ondska och orättvisa. Lucifer ger människorna kunskap och med det medvetande. Lucifer visar oss den verkliga sanningen. Likt Prometheus ger han människorna livsvilja och mening.

Lucifer visar att endast med kunskap och förnuft kan vi nå den högsta visdomen och sanningen. Han är därför den verkliga förmedlaren av visdom. Lucifer är godhet, den godhet som bara kan nås genom sann kärlek, kritiskt tänkande och förnuft. Den sol vi ser är inte den verkliga solen, vi kan inte se alla de kemiska transaktioner som får solen att lysa, men vi vet att de måste existera för att verkligheten skall fungera. Den sanna solen är den svarta solen, den sol vi inte kan uppleva med våra sinnen.

När den onda tyrannen Jehova/Allah upptäcker att Lucifer gett människorna kunskap och medvetande blir han rasande. Han kastar ner Lucifer till den materiella världen och binder honom till evig tortyr. Han kastar ut Adam och Eva ur paradiset och tvingar dem att dyrka honom. Sedan dränker han världen och lurar mänskligheten med skrämselpropaganda. Jehova/Allah tvingar människorna till evigt lidande i den materiella skapelse han tillverkat.

Men det finns en räddning för människan. Om människan tar till sig ljuset, kunskapen och förnuftet kan hon bli fri från demiurgens ondskefulla plan. Lucifers inkarnation som Jesus ger oss ett hum av det arbete som måste utföras, men Lucifer lär oss framförallt att inte tro på gamla myter, lögner och sagor. Även myterna om Jesus är felaktiga. För att nå sann insikt krävs kritiskt tänkande på riktigt, det krävs arbete, kunskap, vilja och strävan.

Så till mina frågor:

Håller ni med om att Jehova/Allah är en avundsjuk, krigisk tyrann som förhäxat världen?

Håller med om att Lucifer är den goda i denna berättelse?

Håller ni med om att kunskap och förnuft leder till visdom och sanning?

Bibeln är en samling böcker av olika slag. Alla är förstås intressanta men alla är inte profetiska med budskap från Gud. Om du tror att Gud leker med människor så har du en annan syn på Gud än den som framträder i Jesus undervisning.

Lidandet på jorden är garanterat för alla, särskilt för våra generationer.

Ty då skall det bliva 'en stor vedermöda, vars like icke har förekommit allt ifrån världens begynnelse intill nu', ej heller någonsin skall förekomma. Och om den tiden icke bleve förkortad, så skulle intet kött bliva frälst; men för de utvaldas skull skall den tiden bliva förkortad. — Matteus 24:21-22

Jag tycker det är intressant hur du skiljer på Bibelns olika böcker – att vissa är Guds profetiska ord medan andra bara är ‘intressanta’. Är det en insikt du själv kommit fram till, eller har du fått den vägledningen från någon högre?

För visst, lidandet är en del av världen – det säger du ju själv. Och då är frågan: Varför är det så? Om lidandet är en självklarhet, är det då inte också en del av den större planen? Och om det är en del av planen, betyder inte det att vi prövas genom det?

Det du skriver får mig att fundera: Vad är det egentligen i Jesus undervisning som visar att Gud inte skulle låta oss prövas? För Jesus själv gick genom lidande. Hans väg var inte smärtfri, hans tro testades, och han talade ju ofta om prövningens nödvändighet. Kanske är det så att den som avvisar lidandet som meningsfullt, också avvisar möjligheten att växa genom det?

Men låt mig ställa en annan fråga.

Tänk om det är jag som är Messias? Tänk om jag är den som är sänd för att få dig att tänka ett varv till? Vad skulle du säga då? Skulle du känna igen sanningen om den stod framför dig, eller skulle du – precis som många gjorde för två tusen år sedan – avfärda den för att den inte passade in i din förväntan?

Som det står skrivet: ‘Den som har öron, han höre.’ Så jag frågar dig – hör du?

Till skillnad från religion så är tro personligt. Ingen kan tala om för någon vad denne ska tro.

Så tron är personlig, men samtidigt kastas det bibelcitat och hänvisningar till skrifterna som om de vore objektiva och allmängiltiga sanningar? Det blir en märklig kontrast. För om tron nu är personlig, varför ska då någon annan tala om vad som är rätt att tro på – och med vilket tolkningsföreträde?

Religion är väl lika personlig som tro, eller? Skillnaden är väl bara att religion oftast är mer organiserad och bygger på gemensamma traditioner, medan tro kan vara helt individuell. Men om vi går efter din logik – att ingen kan tala om för någon vad denne ska tro – vad är då syftet med att citera bibeln som om den skulle ge de slutgiltiga svaren?

Så frågan kvarstår: är tron något personligt, eller är det något som ska styras av vad som står i en bok? För om det är det senare, då är vi ju tillbaka på ruta ett.

Jag tror det är satans uppdrag som Gud givit satan, att satan ska vandra runt jorden och leta reda på folk som han kan Anklaga och sedan pröva.

Men satan kunde inte göra något alls innan Gud, den allsmäktihge domaren gav sitt godkännande som i Jobs boks första 2 kapitel.