Citat:
Ursprungligen postat av
UyCVswHfsnM2z3nH
Jag tror ditt sätt att se på den här frågan gör att du ofta pratar förbi dina meningsmotståndare.
Det verkar som du tolkar TS som ungefär så här:
"Om man tar en pojke och en flicka och låter dem genomgå exakt likadana liv och genomgå exakt samma utbildning och träning så kommer skillnaden mellan dem vara obefintlig, bortsett från de rent fysiska skillnaderna såsom skillnaden i muskelmassa." Och att vi därifrån kan dra slutsatsen att manliga och kvinnliga schackspelare, biljardspelare etc etc är lika bra.
Jag tror att de flesta kan hålla med dig om detta, men samtidigt är det inte verkligheten vi lever i. Kvinnliga schackspelare lägger uppenbarligen inte ner lika mycket tid på träning som de manliga gör. Alltså blir de inte lika bra schackspelare och det är korrekt att säga att kvinnor är sämre på schack än vad män är.
Det är uppenbarligen en inneboende skillnad i driv och motivation mellan män och kvinnor (pga testosteron kanske?), i alla fall bland de som satsar seriöst på någon tävlingsinriktad aktivitet.
Det är precis det jag påpekar i föregående inlägg. Kvinnor blir sämre i schack, eftersom de tränar färre timmar, har mindre tävlingserfarenhet, möter lättare motstånd i damgruppen, slutar i allmänhet i tonåren.
Män tränar däremot fler timmar, har större tävlingserfarenhet då de tävlar i flera år, spelar mot hårdare motståndare samt slutar spela vid högre ålder.
Det är vetenskapligt belagt att det är storleken på urvalet som är den avgörande faktorn. Forskarnas slutsatser är att av två grupper med samma genomsnittliga prestanda och variation är det den större gruppen som har större sannolikhet att ha fler av dessa sällsynta toppförmågor.
Forskaren Bilalic (själv erfaren schackspelare) och hans team fann att den statistiska effekten av denna skillnad i antal stod för
96% av den observerade skillnaden i prestanda mellan könen i schack. Även om statistik kan förklara frånvaron av kvinnor i toppen förklarar den inte hela skillnaden. Det kan knappast bero på några medfödda skillnader i schackförmåga, eftersom andelen avhopp är ungefär lika stor för både flickor och pojkar när de börjar tävla. Flickor slutar spela schack i mycket högre takt först när de blir äldre, ofta på grund av brist på stöd och uppmuntran.
Andra bidragande faktorer utöver de jag redan nämnt är betydligt lägre genomsnittsålder, svårigheter att bryta sig in i en nästan helt mansdominerad verksamhet, fördomar om att flickor är medfött sämre i schack, sämre uppmuntran från föräldrar och lärare samt nedlåtande kommentarer och sexuella trakasserier från manliga schackspelare.
Flickor slutar spela schack i tonåren på grund av brist på förebilder, Könsstereotyper och sociala normer (schack ses som en ”manlig” aktivitet), sexism och exkludering samt andra intressen.
Schack är en extremt specialiserad färdighet som kräver mer än bara hög IQ. Talang plus tusentals timmar av intensiv träning, envishet och motivation är mer avgörande. Jag har läst att många män i bland annat schackforum hävdar att mönsterigenkänning, en av de viktigaste schackförmågorna, ger män en fördel i schack. Kruxet är att könsskillnaden i denna förmåga inte är betydande. Det stärker argumentet att könsskillnader i schack på elitnivå beror mer på sociala och kulturella faktorer än på medfödda kognitiva skillnader.
Sammanfattning: det är snarare träning, tävlingserfarenhet och sociokulturella faktorer än biologiska begränsningar som ligger bakom könsskillnaden i schack.
Kvinnor har generellt lika mycket driv och motivation än män, samtidigt tenderar de att vara mindre tävlingsinriktade än män.