Åsa Linderborg tycker människor blivit PK och slätstrukna

Benny klarade inte av hatet från vänstern under 10-talet och tog sitt liv, ja.

Ingen som överlevde det hatet kommer förlåta det organiserade drevandet så Åsa kanske ska åka på den där pilgrimsresan ut i det Sverige som existerar utanför hennes bubbla som en riktig journalist.

Inte för att någon har frågat, tack som kom, men om det är så att texten syftar till att stävja vidare attacker på Åsas kompisar Ekis och Andersson så har ju dessa gjort klart att de gärna tar pengarna för egen del, och om de fattiga inte har råd med mat så kan de äta gröt.

Inte för att någon har frågat, tack som kom, men en ojämlik vänskapsrelation mellan freaks som Linda S och Siri H per podd byggd av röstmemes är mer givande än Aftonbladets övermodiga sätt att putta ut vargarna till vargarna för att kunna finansiera sin egen öppna kanal och variant på Flashback forever (Bambino 4ever).

Inte för att någon har frågat, tack som kom, vad hände med det rimliga i att svära sig fria från ansvar och ondgöra sig över konsekvenserna av det att ingen tar ansvar för de udda existenserna och deras betalningsförmåga?

Året med tretton månader: en dagbok, lyssnade jag på.

Jag reagerade på att hon aldrig, faktiskt, lämnade innerstan,
tror det var IKEA hon inte ens visste hur hon skulle kunna ta sig till,
än mindre hade hon en susning om var det låg.

Men det var viktigt att framhäva att hennes son har en svart kompis,
av samma skäl som hon, när hon marknadsförde sin bok i tv,
såg det som viktigt att poängtera att hennes dotter inte är blond.

Man får väl lov att ändra sig? Jävla trist attityd här på fb att det alltid ska ältas om vems ”fel” det är. Diskutera vad hon skriver i stället.

Jag håller med Åsa! Man längtar ju tillbaka till snubbar som Sjöberg som tog en korv och en cigg mellan hoppen och Frank som drog och knullade i Vegas under pågående mästerskap.

Ah, visst fan är det så! Här sitter hon, Åsa Linderborg, och bölar nostalgiskt över förlorade rebeller och udda stjärnor och vem fan höll i bödelsyxan, om inte samma förbannade skrå hon själv stolt representerar? Hon gnäller över att idrotten förlorat sin själ, över att stjärnorna blivit tråkiga, mjuka och politiskt korrekta, medan hon med samma fingrar som nu hamrar ur sig sentimentaliteten själv har kastat skit och vevat moralklubban i åratal.

Det är som om en pyroman skulle stå och förbanna askan han själv spridit över staden—"Varför brinner det inte längre vackert och klart?"

Naturligtvis bär medierna ett ansvar. De har under decennier fungerat som inkvisitorer, självgoda moralväktare och moraliserande profitörer, redo att hänga ut varenda stackare som vågat visa personlighet, aggressivitet eller (Gud förbjude) sexualitet. Man har låst fast offentligheten i en bur av rädsla, straffat alla som trampat utanför den självrättfärdiga elitens moraliserande linjer. Och nu står de där, förbryllade och förbannade över det monster de själva fött och matat.

Så om Åsa verkligen längtar tillbaka till den tid hon sörjer, så borde hon börja med en ordentlig jävla pudel: En ärlig bekännelse om sin egen delaktighet i att skapa detta präktiga, neurotiska monster till offentlighet. Hon borde banka på porten hos sina mediekollegor med den största klubban hon kan hitta och skrika: "Nu räcker det, era hycklande jävlar! Sluta cancella, sluta moralisera, sluta döda personligheten hos dem vi påstår oss älska."

Det är dags för henne att släppa sentimentala krokodiltårar och se sig själv i spegeln. För kniven i ryggen, kära Åsa, den sitter där med dina egna förbannade fingeravtryck.

Jag såg senast igår en SVT journalist fråga vår utrikesminister varför hon kör en Tesla och hennes syn på det i och med utvecklingen av USA. Det är såna journalister som förstör Sverige.

Hon vinner verkligen svartskalledemografin med dessa meriter. En kommunist som tänker som en kommunist.

Jag tror att det bästa för vänstern och liberalerna är att fortsätta sin palliativa vård och kanske fundera på ridå. Det finns ingen bot för galopperande kommunism som inte inbegriper napalm.

Alltså, det där var ju tidsandan alltihop. Vi alla som var woke gjorde sånt. Man styrdes till det tänkandet. Fick frågan: Är du färgblind? Vad är ditt pronomen? Sen var det igång. Jag tror till och med jag fick kompisar jag inte skulle träffat annars. Vet inte vart de tog vägen. Udda existenser på det hela taget, precis som jag själv.

Va?

Nej alla gjorde inte sånt.

Men Åsa är väl en av få som bett om ursäkt några gånger? Hon är en vettig person i grunden på grund av en moralisk kompass men verkar samtidigt vara en lojal vän. Klart det är förvirrande och skapar inre målkonflikter.

Nej, det är svårt att glömma drevandet men Sverige är litet. Klart folk måste förlåta varann.

Jag gratulerar dig till att ha kunnat stå emot. Åsa Linderborg klarade det inte och tycks ha tagit Benny Anderssons liv på sitt samvete fastän horder av kvinnor stod med högafflar. Jag fick inte vara med eftersom jag redan hade straffat ut mig på grund av färgblindhet eller vad det var.

Jaha? Måste de?

Jag vet en instans där SVT chefens man satt och näthatade en rasifierad sexualbrottsdömd transsexuell person tillsammans med diverse kommunister och nationalsocialister i en chattgrupp.

De la ut olagliga ljudupptagningar, privata fotografier, domar och kartlade henne in i minsta detalj. Alla vet att det har skett, inte minst David själv.

Tror du att man förlåter någon när styrkeförhållandena ser ut så?

Det enda som återstår är om det finns någon nytta för de här människorna, annars får pöbeln gärna ta dem och deras familjer till närmsta lyftkran.

Jag håller inte med dig om att Linderborg är den mest skyldiga men det här var en förbannat vackert skriven politisk metafor för vad som hände.