Citat:
Ursprungligen postat av
tma-2
Jag har länge funderat hur det kommer sig att de som påstår sig stå upp för rättvisa, mänskliga rättigheter, jämlikhet, minoriteter mm kan samtidigt vara auktoritära, intoleranta, aggressiva och för censur.
Några av svaren finns i boken "Liberal Bullies: Inside the Mind of the Authoritarian Left" av psykologen Luke Conway, som utforskar förekomsten av auktoritära tendenser inom den politiska vänstern. Conway hävdar att en oroande hög andel av självidentifierade progressiva individer uppvisar straffande, mobbande och intoleranta beteenden gentemot meningsmotståndare, och att detta problem förvärras.
Genom att använda sin egen banbrytande forskning analyserar Conway hur dessa auktoritära tendenser är knappast begränsade till högerextremister, utan även finns i allra högsta grad bland dem som förespråkar "vänlighet" och "inkludering". Han menar att en bestående andel av vänsteranhängare visar auktoritära drag och blir mer djärva i takt med att de får kulturell och politisk makt. På flera områden, från utbildning och vaccinmandat till kritisk rasteori, förespråkar de alltmer censur framför fri debatt, bortser från rättsstatsprincipen och avhumaniserar sina motståndare. Boken avslutas med en vädjan om ett fast men rationellt motstånd mot denna växande trend av "liberal mobbning" och erbjuder en väg framåt i vår era.
En aspekt som ofta glöms bort i den här diskussionen är könsfördelningen. Det är rätt uppenbart att högern – särskilt den högljudda och mer provokativa delen – domineras av män. Yngre män, medelålders män, äldre män. Och det påverkar tonen.
Kolla på vilket forum eller kommentarsfält som helst där det är en majoritet män – vad händer? Jo, det blir en grabbig jargong. Det blir mer tävling än diskussion, mer ‘jag ska vinna’ än ‘låt oss förstå varandra’. Det blir en kultur av att ‘äga’ sin motståndare snarare än att föra ett samtal.
Och det är väl där vi ser den stora skillnaden mellan vänstern och högern. Vänstern har fler kvinnor och håller sig oftare till slutna grupper – kanske just för att undvika det här tjafset och kunna ha riktiga samtal istället. Högern däremot, särskilt den populistiska delen, har en machokultur där det viktiga är att synas, höras och provocera.
Sen är det också intressant att det inte finns någon riktig motsvarighet till ‘batikhäxor’ på högerkanten. Eller gör det? För det antyder ju att vänstern i högre grad har en mix av både män och kvinnor, medan högern är mer homogent manlig. Så kanske är det här egentligen mer en fråga om kön snarare än ideologi?