Dumpen - Patrik Sjöberg & Sara Nilsson jagar män som vill utnyttja barn sexuellt

Det är nog första gången jag håller med dig, ja det är väldigt olyckligt att det inte är jurister som dömer i första instansen. Det är sjukt att vi i ett sånt viktigt ärende ska låta en jury avgöra istället för jurister som kan lagen.

Sen verkar ju din tanke påtagligt halta, då dom som faktiskt kan något på området är slående överens om att det här är ett textbok-fall av grovt förtal, och att en jury är BPSaras bästa chans att inte bli dömd. Och de kommer inte förändras hur mkt du än sitter och försöker ordbajsa om din egen tolkning av lagen.

Tycker också det är intressant hur du menar att dom haft "grund" för sina påståenden då de flera gånger både i den här och i den andra tråden nämts att personen ifråga exempelvis inte ens var anställd hos polisen?
Eller det kanske i din tolkning av lagen också är selektivt vad man måste ha grund för?

En tanke som har slagit mig, med alla kommande rättsprocesser mot Dumpen, är att ett "lex Dumpen" (om jag nu använder de uttrycket rätt) snarare skulle kunna bli en skärpning/uppdatering av tryckfrihetsgrundlagen?
Om dumpen blir dömda för utpressning, förtal, bp-brott och allt som står på tapeten, allt under skyddet av ett utgivningsbevis, är det väll inte långsökt att tänka att lagstiftarna snarare ser ett behov av att uppdatera TFG så att kreti och pleti inte kan använda utgivningsbevisen som ett brottsverktyg?

Vad är dina tankar om det?

Ja så är det ju! När aggressiva höjdhopparen och den lömska skattefifflarinnan hamnar i tryggt förvar så kommer tittarsiffrorna rasa. Kan tänka mig att fjälltackorna gör ett ihärdigt försök någon månad eller två. Fast sedan kommer det bli som att titta på boktipset eller något liknade.

Han skrev ju själv på nätet att han var anställd av polisen. På vilket sätt är det förtalsgrundande för andra att då påstå detsamma? Du fattar väl att det är chatten som är det centrala, menar du att den är förfalskad eller kopplad till fel person?

Om jag har fel så bör det finnas tidigare domar där media med utgivningsbevis fällts för förtal för sanna uppgifter, var är de?

Ja, det är synd. Yttrandefriheten är en grundbult i ett demokratiskt samhällsbygge. Som anförs i det av dig citerade propp-uttalandet är det väsentligt att beakta den när det gäller medial nyhetsrapportering. Likväl utgör förtalsbestämmelsen en inskränkning av yttrandefriheten även för medier.

Ur ett demokratiperspektiv kan man därför hävda att straffbudet om förtal är ett uttryck för (den demokratiskt valda) lagstiftarens balansgång mellan två beaktansvärda intressen som svårligen låter sig förenas:

Skyddet mot vissa beskyllningar som innebär en kränkning av den personliga integriteten/äran och skyddet av yttrandefriheten. Den svenska demokratin - och det är den inte ensam om - har helt enkelt kostat på sig att dra upp en yttersta gräns för yttrandefriheten: Hit, men inte längre.


Detta citat härrör från ett referat av kommittéförslaget, alltså den statliga utredningen som föregick propositionen (”Med förtal åsyftar kommittén i första hand…”). Kommittén föreslog två olika förtalsbrott, ett där beskyllningen är straffbar oavsett sanning (brottet vanryktande) och ett där beskyllningen är straffbar när den är osann (brottet förtal).

Det här förslaget på uppdelning av förtalsbrottet i två kategorier avfärdades av föredragande statsråd (se Prop. 1962:10 sid. 146). Istället föreslog departementschefen att ett brott skulle införas i lagen, förtal, i vilket beskyllningen och dess sanningshalt sammanfogades. Så blev sedermera riksdagens beslut.

Det här betyder att syftet med förtalsstadgandet ingalunda "i första hand" är att skydda mot osann ärekränkning. Tvärtom är bestämmelsen utformad så, att skyddet primärt gäller ärekränkande uppgifter oaktat sanningen däri. Först om den förtalsgrundande uppgiften bedöms försvarlig att lämna, äger sanningen betydelse för straffrihet: försvarlig + sann/skälig grund = lagligt.

I det aktuella förtalsmålet mot Sara Nilsson görs dessutom i åtalet gällande att somliga av uppgifterna är osanna. Hon har bevisbördan för att de är sanna.


Som framgår av det av mig fetade, har inte den yrkesmässiga nyhetsförmedlingen något carte blanche i förtalshänseende. Tanken är bara den, att avvägningen mellan integritetsskydd och yttrandefrihet särskilt ska övervägas i det sammanhanget så att yttrandefriheten "ofta få väga över". "Ofta" är ofta, inte alltid.


Så är det, men det innebär inte att det är uteslutet att fälla en utgivare för förtal på grund av att uppgiften är oförsvarlig. Även en utgivare måste ta sig förbi försvarlighetshindret.


Man kan absolut argumentera för att Dumpen bedriver nyhetsförmedling. Varje publicering kan ses som en nyhet: Härförleden sprang Gädda Gäddsson ett ljusskyggt ärende och det hände där och då och si och så.

Likaledes bedriver Dumpen opinionsbildning och därmed politisk debatt och ventilerar "samhälleliga frågor".

Dock ska då tas i beaktande vem den publicerade uppgiften på dumpen.se rör och det är där Sara Nilssons sko klämmer extra hårt:

Att publicera så pass integritetskränkande uppgifter som Dumpen gör, inklusive snoppbilder och runkvideor, om allt som oftast "vanliga", okända Svenssons är högst sannolikt enligt rådande rättsläge oförsvarligt, även med en generös syn på vad som bör vara tillåtet inom ramen för politisk debatt och nyhetsförmedling.

På det temat, apropå sensations- och skandaljournalistik, får man nog ändå fråga sig om inte Dumpen simmar i just den bassängen.

Förklara hur du tänker när du påstår att dom har grund för sina påståenden även fast det vid flera tillfällen framkommit här att de inte stämde?
Eller troe du att det är selektivt vad som behöver vara sant och inte när du publicerar något?

Du tyckte Gammelgäddan var jättesöt, precis som Dumpens kåta fjortis tyckte i vanlig ordning. Jag måste vara den enda i hela världen som inte tyckte det.

Håller med om att Norrlandsteamet är lite B-laget i Dumpensfären och är alldeles för mjuka i sin framtoning. Sara har annars varit duktig på att visa vägen för detta aggressiva, gränslösa betteende men så tillhör hon ju A-laget också och det är ju det folket vill ha samt ger mer klirr i kassan för Dumpen så alla utom gäddan vinner på det.



Ja tycker vi ska vara stolta som fixat minkpäls, gratis resa till Västindien mm till vår superwoman Sara.

När jag har använt uttrycket "lex Dumpen" i tråden, har jag refererat till idén om att kriminalisera det gäddorna typiskt sett gör idag. Men visst, en lagändring till följd av utgången i ett mål som rör någon eller några av Dumpens affärer, skulle ju också kunna benämnas "lex Dumpen".

Hursomhelst, det ska väldigt mycket till innan riksdagen petar i en grundlag. Det gäller särskilt materiella (innehållsliga) inskränkningar i någon av de friheter grundlagen ifråga har till ändamål att säkra.

Utgivningsbeviset innebär ett skydd för utgivaren. Det är själva poängen med tryckfrihetsförordningen (TF) och yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) att utgivaren på grund av innehållet i en publicering bara kan straffas för de tydligt angivna brott som räknas upp i TF och YGL: Grundlagarna som exklusiva strafflagar.

Att då som utgivare systematiskt göra sig skyldig till förtal innebär definitionsmässigt ett missbruk av den tryck- och yttrandefrihet TF och YGL ger utgivaren. Att enbart på grund härav exempelvis begränsa möjligheten att få ett utgivningsbevis är inte troligt, även om utgivningsbeviset i en sådan situation skulle kunna betraktas som ett "brottsverktyg". Varför inte troligt?

Därför att också utan utgivningsbevis skulle Dumpen kunna begå förtal. Det har i tråden ibland påståtts att Dumpen missbrukar yttrandefriheten och därför förtjänar de inte utgivningsbevis. De anses använda utgivningsbeviset som ett sätt att skydda sig. Det är sant såtillvida, att utgivningsbeviset gör det extra marigt för någon att beivra exempelvis förtal.

Men om Sara Nilsson fälls för grovt förtal har hon enligt grundlagens ordalydelse missbrukat sin yttrandefrihet, trots utgivningsbeviset. Att det är lättare att få någon fälld för förtal utanför det grundlagsskyddade fältet är en annan sak.

När det gäller övriga anmälda brott som för närvarande utreds - barnpornografibrott, utpressning - regleras de utanför grundlagarna, eftersom de inte har med publicerat innehåll på dumpen.se att göra. Med andra ord, oberoende av utgivningsbeviset tillämpas de vanliga straffrättsliga reglerna i brottsbalken. Här saknas också anledning att gripa in i grundlagen, då dessa brott kan förövas såväl med som utan utgivningsbevis.

Föreslår att du går in och kollar vad han själv skrev på nätet, t ex på Dumpens publicering.

Jag har redan läst det.
Varför har du så svårt att svara på frågan?

Att han jobbade som polis eller ens åt polismyndigheten har folk både i den här tråden och i den om fallet specifikt påpekat är felaktigt.

Du sitter och svamlar och jämför det här fallet med andra fall där "det mycket svårt att hitta något tidigare fall där media med utgivningsbevis fällts när de haft grund för sina påståenden och det inte handlat om enbart sensationsjournalistik*. Jag har inte hittat ett enda fall, men har inte sökt i rättsdatabaser."

Det betyder alltså att du tror att det inte är så viktigt att allting i en publicering stämmer? Eller så är din definition av "god grund" en skärmdump från nått socialamedier konto?

Han har ju förfan själv skrivit att han jobbar som it-forensiker hos polismyndigheten sedan 2017!

Inga teorier här, bara en gnutta verklighetsuppfattning. Dumpen blev säkerligen lättare att driva när den höknästa ränksmidaren, äntligen försvann. Mindre turbulens, mer resultat – det säger väl sig självt?