Konservativa i USA dyrkar laglös president. Har de förlorat alla moraliska principer?

Så du räknar systematisk förföjelse av regimkritiker som ”egna brister”? Allt ifrån nedstängning av bankkonton till fängelse för att ha ”förolämpat” politiker som i Tyskland. Eller upp till 3 års fängelse för kritik mot covidvacciner som i Frankrike. Eller upp till 7 års fängelse för att felköna en transa som i Skottland.

Det är ju du som sitter och snyftar över hur elak Trump o Co är mot Europa. Men här kan vi verkligen snacka egna brister för Europa har sen länge gjort sig beroende av USA för sin säkerhet. I flera generationer har USA odlat en lojal liberal bajsadel av politiker och byråkrater i Europa. Nu är festen slut men hade Europa haft riktigt ledarskap så skulle man för länge sen ha gett USA långfingret. I det här läget känner jag bara enorm skadeglädje över hur den europeiska nomenklaturan och svansen av liberala dummerjönsar förnedras.

Att kalla systematisk förföljelse för egna brister missar målet – bankkonton stängs inte för regimkritik utan följer sanktionsregler, fängelsestraff för förolämpningar eller vaccinkritik bygger på överdrivna tolkningar av existerande lagar. Europa har kontrollbehov, absolut, men att framställa det som totalitär kollaps blir högerns egen offerkofta för att slippa granska sig självt. Att gnälla över Trump eller USA handlar inte om snyftande – poängen är att Europas beroende av amerikansk säkerhet sedan 40-talet urholkat all ryggrad. USA odlade en lydig elit av liberala lakejer här, och nu när kranen stängs avslöjas bristen på ledarskap. Skadeglädje över nomenklaturans fall smakar sött, men att tro högerns revansch löser allt liknar att hoppas en kleptokrat slutar stjäla bara för att flaggan byts. Europa behöver stå självständigt, inte byta en överhöghet mot en annan.

Vilket masochistiskt jävla snömos. Europa är ett fuskbygge och européerna har sig själva att skylla för att de blir pissade i munnen av både Putin och Trump. Istället för att lära sig något så ser jag bara kverulerande liberaler och förnumstiga kryptokonservativa SD-spyor som ska försöka sig på någon slags självrannsakan. Det gick fel för länge sen. För 80 år sen närmare bestämt. Europa är slut nu och det är bättre att inse det. Låt Europa rämna och ta den korrumperade härskarklassen med sig. Därefter kanske något nytt och bättre kan byggas upp.

Gnället om Europa som ett "fuskbygge" och att allt varit kört sen 40-talet är mest trött defaitism – det är lätt att sparka på något som redan ligger och sen kalla det analys. Visst, Europa har fuckat upp, beroendet av USA har kastrerat självständigheten och elitens korruption är ett faktum. Men att bara vältra sig i undergångsporno och hoppas på någon magisk omstart efter raset? Det är naivt i kubik. Putin och Trump pissar på oss för att vi låter dem, inte för att kontinenten är nån historisk återvändsgränd. Självrannsakan är inte kverulans, det är det enda som kan bryta mönstret – annars blir det samma skit med ny kostym. Europa är inte "slut", det är på botten, och därifrån går det bara upp om folk slutar yla och börjar bygga.

Det är ett faktum att förhålla sig till och inget gnäll. Dagens Europa är en depraverad och demoraliserad soptipp. Vitaliteten finns inte där. Livskraften är borta. Det är därför som det varit så enkelt att byta ut européer mot negrer och araber. Jag ser ingen dramatik eller defaitism i det här heller. Inga civilisationer existerar för evigt utan de följer som allt annat livets hjul med födelse-död-pånyttfödelse. Europas civilisation är redo att dö. Det är bättre att acceptera det istället för att klamra sig fast vid ett lik.

Kan du ge en blueprint för hur denna omstart skulle se ut?

Den store twitter-profilen Pontus Persson i SD skrev nyss detta på X:

"Här har ni ert så kallade baserade Ryssland. Simpar för islam."

Och visar en video om en kvinna i Ryssland som åtalas för hatbrott för att protesterat mot en moské i Perm.

En annan som brukar påpeka att Ryssland är islamvurmande är Jeff Ahl.

SDs bonniga tjat om Islam leder ingen vart…”buhu syft låt oss bara få bränna koranen och bajsa på den”. Under tiden fortsätter den SD-stödda regeringen att byta ut svenskar mot brunfolk i rasande takt och den ena vanvettsliberala idén efter den andra implementeras. I länder som leds av vuxna människor fokuserar man på sånt som räknas och man ägnar sig inte åt barnsligheter som att förolämpa religioner. Det enda som kommit ut av koranbränningarna är förövrigt att den SD-stödda regeringen verkar för selektiv blasfemilagstiftning, endast Islam skyddas. SD kan jämställas med en mentalsjuk masochist som ständigt kissar sig själv i munnen.

Han har agerat genom att tillsätta diverse sionister och knäppgökar. Det enda positiva är just bombastisk retorik emot korruption.

Ukrainakriget har spelat ut sin roll i och med att man nu har installerat sin islamistdiktatur i Syrien, som Ryssland den här gången inte hade möjlighet att stoppa. Kriget skulle ha ebbat ut oavsett president.

Angreppet emot biståndsverksamhet där det sipprar ned pengar till Palestina skulle ha skett oavsett president. Bara retoriken kring det påverkades av presidentvalets utgång. Påverkanskampanjer emot Europa kommer inte att upphöra.

Skiftet i folkutbytespolitiken drog igång redan under Biden. Det handlar inte om minskat folkutbyte, utan bara om att satsa mer på indier än latinamerikaner. Samma sak ser vi f.ö. i Sverige med sin extremliberala marionettregering, som också satsar mer på indier och mindre på afrikaner. Har inget att göra med vem som nominellt är stats- eller regeringschef.

Transgrejen går i vågor där man gör framstötar och drar tillbaka offensiven till en säkrad position, innan man rycker fram igen. På 80-talet gick man långt med pedofili, innan man retirerade till en position som ändå var mycket mer bögvänlig än tidigare. Nu rör vi oss från den mest extrema transpositionen till en där transorna ändå är accepterade och den nominella högern också förföljer den som kritiserar bögeri. Om något har Trumps karisma bidragit till att sälja in MAGA som en utpräglat HBT-vänlig rörelse.

USA är samma kapitalistoligarki som tidigare. Amerikansk oligarki är sin egen typ.

Som sagt är det du som ställer upp perfektionistiska krav för att stödja någonting europeiskt. Jag förkastar USA och USA-dyrkan, eftersom det är allvarliga hot emot Europa, och du bemöter det med att önsketänka om Trump och attackera halmgubbar, där du nu verkar likställa USA med informationsteknik.

Enligt Schmitt tillämpas vän-fiendedistinktionen av alla som sysslar med politik. Det är hans definition av politik, så popularisering är en icke-faktor i sammanhanget. Hans popularitet har snarast bestått av att diverse typer har försökt bevisa att de inte sysslar med vän-fiendedistinktioner, alternativt att vän-fiendedistinktioner inte är så kraftfulla jämfört med annat, och de kan tämjas på något sätt (t.ex. begränsas till att handla om valbara kandidater - vilket i praktiken dock bara innebär att man flyttar politiken till andra arenor).

Du ställer upp en falsk dikotomi mellan plutokratin och Israel, liknande marxister som vill trolla bort judefrågan helt med reduktioner till blodlöst ekonomiska analyser. Du gör det dock bara när det kommer till Israel (och bara när det gäller Trumps sionism?), vilket gör det extra ihåligt.

Israel är både ett resultat av judisk makt och något som bidrar till mer judisk makt. Det är helt centralt i aktuella frågor som massinvandring från Mellanöstern och det hägrande hotet om världskrig. Hetsen emot Ryssland och Iran har i allra högsta grad med Israel att göra, och de mäktigaste judiska familjerna gör allt möjligt för Israel oavsett var de själva bor. De har släktingar som bor där, de förknippar det med sin egen identitet och dess förintelseberättelse, och det är den säkerhetsgarant de har när de hamnar i klammer med rättvisan.

Den kristna sionismen är uppfunnen av judiska sionister. I tidigare generationer handlade motsvarande tankegångar hos kristna om att själva besöka eller flytta till Palestina, likt i Selma Lagerlöfs Jerusalem. Det är ytterligare en falsk dikotomi du kör med här, och ett vanligt fulgrepp från judar som vill skylla Israellobbyns brott på gojerna.

Vägen till ett fritt Europa är att vi gör oss av med den amerikanska ockupationsmakten. Det kan man arbeta för på många olika plan, och alla kan bidra på de sätt som passar dem. Man kan fokusera på konstruktiva saker i Europa eller destruktiva i Amerika. Om man däremot stödjer någonting amerikanskt är man direkt kontraproduktiv. Man suger upp europeiska energier som hade kunnat gå till någonting vettigt och man kanske rent av lyckas bidra till att förstärka och vitalisera USA.

---

I båda era fall verkar ni ha behov av att ha någonting i dräggmedia att heja på. Att få ingå i en högljudd hejarklack. Det är ett alldeles för passivt och kortsiktigt förhållande till politiken. Enligt Schmitt är det politiska skiljelinjen mellan vän och fiende. Om ni är européer är er vänsida det europeiska i vid bemärkelse, vilket gör mediacirkusen - och dess värld av utspel och twittertrender - till ett tämligen obetydligt eko från tidigare striders utfall.

Språklig anglofili, amerikanska referensramar m.m. blir markörer för den som har dragits in i någonting passivt och senkommet: som anpassar sig efter fiendens önskemål utan att ens förstå vad som pågår. Vill man bidra till den europeiska sidan måste man vara proaktiv på ett helt annat sätt. Man måste lära sig europeiska styrkor och markörer med ett större oberoende och längre tidsperspektiv.

Man måste angripa fienden på de arenor som är tillgängliga, vilket inte kommer att vara dräggmedia, popkultur och liknande. Vad som sker i den massmediala Trump-världen är en eftersläpning. På sin höjd kan man se de utspel som sker där som kvitton på vad som hade genomslag i äldre generationers arbete på högre nivå (dagens ursäktanden av Israels terrorism som eftersläpning från de "New York-intellektuella" och "neokonservativa"; althögerns relativa genomslag på 2010-talet som eftersläpning från den europeiska nya högern och amerikanska "paleokonservatismen", t.ex.)

Sionismen är den svaga punkten i Trumps politik, men det känns tröttsamt att ensidigt prata om enbart det som ändå är status quo i amerikansk politik.

Ukrainakriget skulle fortgått i 4 år till ifall demokraterna hade vunnit. Timber Sycamore var ju exempel på sådant som Trump satte stopp för redan i första 4 åren då han var betydligt mildare i sin CIA-kritik än vad han varit i andra omgången. Sprickan som den orsakade kunde dock inte lagas och Assads redan fragila regim föll tillslut. Denna typen av liberal internationalism är ju just sådant som tycks ta slut med Trump 2.0.





Några fåtal procent av USaid gick till Palestina. Det finns ingen chans att demokraterna skulle ha lagt ner hela USaid, eller för den delen någon annan republikansk president.


Det är ju något som jag förvisso problematiserar, men det är likväl en enorm steg åt rätt riktning. I USAs fall är dessa indier och kineser sådan elit av eliten att de utgör rentav en dimension av hela deras säkerhetspolitik och det är osäkert ifall de ens skulle kunna tävla mot östasiaterna i AI och datorteknik utan att just tömma Asien på deras mest utmärkande studenter.

Jag anser att vår egen import av indier är mer en andra klassens elit som kan göra basala kontorsuppgifter billigare än svenskar, så jag skulle inte jämföra USAs indier mot svenskarnas indier. Du behöver bara se hur många CEOs och mångmiljardärer som är indier i USA, i Sverige kan jag inte ens nämna någon.

Asiatiska invandrare har sedan mycket lägre fertilitetsnivåer än vita amerikaner och utgör inte en demografisk hot mot nationens majoritetsbefolkning som latinos gör (eller araber i europa).


Och att DEI stoppas ser du inte som positivt? Det är ju till och med företag som Disney som nu annonserade att de slutar satsa på mångfald. Det här är en virus som skulle ha spridits till Europa ifall det inte stoppades tidigt.

Du vill se en kontrarevolution som inte kan ske, det finns inte ens fröet till en folkvilja för att hänga bögar i gatuföreställningar.


Generaliseringar av det slaget säger mig inte mycket. Det finns enorma skillnader mellan George Soros och Elon Musk. Ena hyllar AFD och får presidenten att sätta press på att boer slutar förföljas i Sydafrika, den andra sorten gör motsatsen. Rika är de båda, men den ena blev rik på att orsaka och utnyttja artificiella finanskriser medan den andre investerar i framtidens scifi teknologi.

Du är teknologifobisk nu, vilket jag givetvis respekterar då jag ser det som en ytterst destruktiv kraft i samhället; från industrialismens massproduktion till kärnvapen till algoritmberoende ungdomar till AI. Det är för varje steg entropi av äldre mer stabila strukturer där människan fortfarande var i centrum.

Men man måste någonstans vara en realist; vi kan inte ha Japans edoperiod som samhällsideal. Teknologisk utveckling kan bara bromsas ifall vi har en centraliserad världsregering, och jag tror inte att någon konservativ önskar se det hända.


Vadå för europeiskt? Jag uppskattar givetvis att vi blir mer fokuserade på realpolitik nu när NATO dekonstrueras i snabb takt, men europeisk politik är statisk och inte dynamisk som i USA. Det finns en struktur i hela EU-byråkratin som motverkar "the great man of history" som kan ändra på historiens riktning.

Det märkligaste är att du inte ser det som positivt att Europa tvingas nu anpassa sig till det vakuum som Trump lämnar efter sig. Vi styr vårat eget öde på många sätt. Givetvis så kommer unga europeer att fortsätta storkonsumera amerikansk kultur, och mycket annat som du föraktar. Amerikanisering av Europa kommer fortsätta på det viset oavsett vad Trump gör. Än värre är ju att svenska artister kommer fortsätta skapa just amerikansk kultur.

Amerikansk eller kinesisk AI kommer likaså att ändra hela vår arbetsmarknad och livsstil, vad vi än gör som europeer, förutom ifall vi just söker kopiera japanska edoperioden.

Houellebecq gjorde ju rätt när han rättade en journalist som anklagade honom för att vara reaktionär med att det bara är naiva idealister som är reaktionärer. Man kan längta tillbaka till en annan tid, men att på riktigt tro att man kan återvända till hur saker en gång var är rätt så korkad.

När har vi sett representanter för högern i väst tillämpa Schmitts vän/fiende distinktion i politiken efter WWII? Trump är den enda jag kommer på. Det enda jag sett i övrigt är en överslätande meshöger som fjäskat för vänstern. Ständigt detta tjat från meshögern att politiska motståndare ska ”övertalas” för de är bara ”vilseledda”…etc. Allt detta och Trumps agerande nu gör Schmitt och hans vän/fiende distinktion relevant idag.

Men det är ett faktum att judisk makt i allra högsta grad existerade innan Israels tillblivelse 1948. Hur lyckas du ständigt förtränga detta obestridliga faktum. Det kvittar hur vi formulerar problemet för det är inte en hönan-eller-ägget fråga. Vi vet vad som kom först. Vad är det för fantastisk utveckling du förväntar dig förresten om Israel försvinner? Och vart tror du 8 miljoner Israeljudar tar vägen då? Hur tror du att du ska få bukt med Israel utan att först ta itu med de globala strukturer som judarna skapat? Du har gjort en felanalys och fokuserar på helt fel sak.

Det är bara fantasier om Europa du ägnar dig åt. Europa har varit ett amerikanskt lydrike sen WWII. Om något ska förändras till det bättre i Europa så måste det börja i USA. Nu ser ju Trump ut att lämna Europa åt sitt öde förresten så varför gnäller du egentligen? Men jag undrar alltjämt varför du tror att Europa utan en amerikansk stövel i nacken plötsligt ska hitta tillbaka till något vitalt och konstruktivt kopplat till den egna identiteten. Jag kan inte se det tyvärr. Det beror dels på att hela etablissemanget i Europa är liberalt avskräde av värsta sort men också på att européerna är totalt demoraliserade.

Du har skapat din egen esoteriska ekokammare som stänger ute allt du finner obehagligt i verkligheten. Men det är i verkligheten riktiga förändringar sker och vi ser väldigt mycket ske just nu som i förlängningen kan gynna vita européer. Visst kan du rynka på näsan åt Trump och hans plebejgäng om du vill men de har makten att göra något och de gör det. Det enda du för fram är en massa flum och abstrakta finsnickerier som bara är intressanta för en väldigt liten klick.

Efter den senaste veckans trumpiska framfart, fr a i Ukraina-frågan, har knappast stärkt hans konservativa aktier. Om man mäter med europeiska konservativa mått mäter, så är eftergivenhet för Ryssland som raka motsatsen. Sådant brukar socialister och liberaler ägna sig åt.

Så, medan man kan anse att den antibyråkratiska framfarten på hemmaplan innehåller vissa mått av konservatism, något kanske att jämföra med den räfst och reduktion som fordom fick genomföras i Sverige efter allt för lössläppta tider, så minskar de konservativa poängen i utrikespolitiken.