Citat:
Ursprungligen postat av
Refraktor
Jag håller med dig i det du skriver i ditt långa inlägg (den del jag inte citerat). Vad gäller det citerade är det möjligt att det fanns ett hämndmotiv men det är faktiskt inte säkert att det är så.
Vet inte om du sett ”I huvudet på en gärningsman” om överfallen på Kärleksudden i Sollentuna. Avsnittet sändes i går kväll på TV3. Där hade vi en GM som isolerat sig i ensamhet och som överföll ensamma personer med en hammare. Motivet där tycks inte ha varit hämnd, utan snarare en önskan om uppmärksamhet; att bli sedd av andra, på det ena eller andra sättet. Att bli NÅGON.
Skillnaden i fallen är naturligtvis flera. I Sollentuna finns det exempelvis inget som tyder på att GM var självmordsbenägen, medan RA förefaller ha gett upp (?). Skulle ändå inte utesluta att även RA ville bli hörd, att hans död inte skulle gå obemärkt förbi och att han skulle bli ihågkommen.
”
Alla vill vi bli älskade. I brist därpå beundrade, fruktade, avskydda eller föraktade. Grundläggande i existensen är att bli sedd – att någon riktar sin blick mot oss och konstaterar att vi finns till, att vi är värda uppmärksamhet och få vara med. Annars känns det jobbigt, annars vill vi ställa till det. Böla, bråka och bröla.”
https://www.alba.nu/sidor/37195
Jag tror inte att han ville bli ihågkommen som person, det passar inte riktigt in i hans profil/personlighet att vilja synas. Om hela poängen är att han vill rikta uppmärksamheten mot honom
som person så finns det tusentals andra sätt att göra det på.
Det känns troligare att han ville skicka ett budskap i stil med "Det är såhär det går när ni behandlar människor som skräp". Jag tror jag pratar för alla autistiska när jag säger att de kan relatera till den känslan (frustrationen) mot myndigheter. Jag ser det mer som en konsekvens än en hämnd, men det är väl en definitionsfråga.
Han hade förmodligen tänkt på suicid i stora delar av sitt liv men kände någonstans att samhället inte skulle få den vinsten (tro mig, samhället kan få en att känna att
de vill att man ska försvinna) så han kände sig tvungen att få dom att önska att de behandlat honom bättre.
Den enda biten jag har svårt att förstå är offren, varför det verkar ha varit helt oskyldiga människor som strök med. Att inte
en enda av dem verkar vara skyldiga till hans lidande. Men jag har själv sett så svart några gånger att man inte bryr sig om någonting så jag kan på ett sätt ändå förstå det, tyvärr.
Han lyckades få igång en diskussion om hur samhället behandlat honom, att psykiatrin behöver en rejäl översyn och att människor som Rickard behöver förståelse och hjälp. Jag tror det var hela hans mål, och för den biten är jag tacksam om än det är förjävligt att det måste till så drastiska åtgärder för att problemen ska komma till ytan.
Jag är dock otroligt ledsen för alla oskyldigt drabbade i budskapet - så ingen missförstår.
