Citat:
Ursprungligen postat av
Satine-Sala
Det märks ju att ingen av de som skrivit de senaste inläggen vet vad man går igenom om man har haft en sådan uppväxt som Jocke har. Det finns otaliga andra som råkat illa ut precis som Jocke och gör exakt samma grej. De lägger upp på sina sociala medier och försöker förmedla det dom varit med om, skillnaden är att de kanske inte är lika kända. Det är ju ångesten som äter upp dessa personer inifrån och de vill bara ha ett svar, varför blev jag övergiven?
Klart som korvspad att han fastnar i det som står om honom i papprena, han försöker förstå varför båda hans föräldrar och styvförälder gör det dem gör mot honom. Sen är det som psykologen säger, det är inte lämpligt för honom att läsa det om och om igen så han lär sig det utantill. Det kommer inte göra honom något gott någon stans.
Jocke behöver lätt göra en ordentlig trauma behandling men det går ju inte när det stormar runt honom. Jonna behöver behöver med stöd, kanske hon redan har det idag. Han behöver bränna varenda jävla papper så de försvinner från hans liv.
Gällande hans bröder så ja, de tycker de har fått en normal uppväxt med 2 missbrukande föräldrar. Det säger en hel del.
Jag vill inte låta som jag förminskar hans känslor. Men det är faktiskt inte ”klart som korvspad” att fastna och älta på detta sätt.
Jag känner mig ganska säker på att han fastnat i detta pga sin diagnos. Det är vanligt att autistiska (barn framförallt dock) personer hakar upp sig på saker och personer och blir nästintill maniska på det. Du kanske skämtade på fel sätt och nu är du avskydd för all framtid.
Jag tror inte du förstår hur många barn som haft det som Joakim och ännu värre som lyckats må bra och kanske till och med förlåta. Ha en förståelse för att föräldrarna är faktiskt bara människor de med, och kan ändra sig. Min åsikt är inte att man ska förlåta allt, men man kan fortfarande ha en förståelse.
Det Joakim inte reflekterar över är hans egna barn i detta. Jag reagerar på att om det som sägs av Jonna och han själv stämmer så betyder det att han i perioder är en frånvarande pappa med allvarlig psykiskt sjukdom. När jag jobbade på psykakuten för vuxna gjorde vi socanmälan på alla föräldrar som sökte vård hos oss. Vare sig barnen hade en till förälder i samma hem eller inte. Psykisk ohälsa går också i arv och ja, barn ska absolut få se att mamma och pappa kan gråta, må dåligt eller ha en dålig dag. Men det finns gränser för vad dom ska behöva se och leva i.
På samma sätt som du nämner ärftligheten av missbruksproblematik så vill jag peka på ärftligheten och riskerna för barn som växer upp med föräldrar som har denna typ av psykisk ohälsa. Och då pratar jag inte om specifika diagnoser. Jag pratar om att man mår så dåligt i långa perioder att man kanske inte tänker på barnen i första hand. Man kan ha alla möjliga psykiska sjukdomar men det farliga är när man själv inte ser sina brister och svagheter och får detta tunnelseende.
Psykisk ohälsa kan också leda till missbruk, så vad som är hönan eller fjädern i denna familj är nog svårt att säga.