2025-02-07, 22:23
  #1
Medlem
Gulsmurf2s avatar
Halloj!

Visst kan vi börja med alla de vanliga flosklerna om att varje ögonblick är underbart och att vi älskar våra barn mer än något annat (det stämmer ju oftast, jag vet!). Men om vi ser på det från ett annat håll: Vilken tidsepok i föräldraskapet tycker ni själva var den mest tråkiga?

Och jag menar inte jobbiga perioder som olyckor eller sjukhusvistelser, utan snarare de tider som ni ser tillbaka på med minst nostalgi eller längtan. Var det de sömnlösa nätterna, småbarnsåren, trotsåldern eller tonåren?
Citera
2025-02-07, 22:39
  #2
Medlem
Nyfödd, när de lärde sig att gå och rev ner alla saker, inskolning på ett puckat dagis, bwc som inte trodde diagnoser fanns, idiotlärare i 123 från 50-talet som inte förstod sig på npf, npf avdelning där mentorn hade mer diagnoser än alla elever tillsammans. Typ så. Nu är de självgående tonåringar och det blir bara bättre och bättre.
Citera
2025-02-07, 22:41
  #3
Medlem
Gulsmurf2s avatar
Citat:
Ursprungligen postat av Tobbex73
Nyfödd, när de lärde sig att gå och rev ner alla saker, inskolning på ett puckat dagis, bwc som inte trodde diagnoser fanns, idiotlärare i 123 från 50-talet som inte förstod sig på npf, npf avdelning där mentorn hade mer diagnoser än alla elever tillsammans. Typ så. Nu är de självgående tonåringar och det blir bara bättre och bättre.

Spännande, del låter som om barndomen var ganska krävande, men mest pga yttre faktorer. När skulle du säga att det började vända?
Citera
2025-02-07, 22:44
  #4
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Gulsmurf2
Spännande, del låter som om barndomen var ganska krävande, men mest pga yttre faktorer. När skulle du säga att det började vända?
När den yngsta gick över till vanlig klass i sexan, slutade med sina mediciner och blev en vanlig pöjk. Sen har allt rullat på räls efter att bråkat med idioter i 10 år.
Citera
2025-02-07, 22:56
  #5
Medlem
Stenballes avatar
Vi har fyra barn, och om vi pratar just tråkigast och utan något nostalgiskt skimmer så var det nog under åren då de/flera av dem var i åldern 7-15.
Barnen var aktiva på olika sätt, men eftersom vi bodde långt ute på landet så fick vi köra dem till en massa olika aktiviteter.
Fotboll, ridning, skytte, simning, handboll med mera.
Åtskilliga timmar tillbringades med körning, på läktare, vid fotbollsplanen, i korridorer, eller i bilen på parkeringsplatser.
Moppeåldern var en välsignelse...
Citera
2025-02-07, 23:26
  #6
Medlem
Incendios avatar
Nej, jag måste köra på "ingen period". Jag saknar precis allting. Så just därför fattar jag att jag kommer att känna precis likadant om nuet när det är förbi, men just nu känner jag ändå att föräldraskapet för första gången är oroande(men inte tråkigt). Dottern är 13 år. På gränsen mellan barn och tonåring, men helt klart fortfarande mest barn. Vi har tur på den punkten ändå. Just att detta är någon slags mellanperiod känns oroligt. Mång förändringar är på ingång. Snart högstadie, bussresa till skolan, mer självständighet och även om det också är roligt att hon växer upp och blir sin egen mer och mer för varje dag så har jag panik över att hon växer upp och att hon flyttar hemifrån om inte allt för många år Saknar småbarnsåren så. Vi måste få fler barn. Annars kommer jag att bli tvungen att levla upp mitt Crazy Guinea pig-lady:ande om jag ska låta dottern växa upp
Citera
2025-02-07, 23:43
  #7
Medlem
Citat:
Ursprungligen postat av Incendio
Nej, jag måste köra på "ingen period". Jag saknar precis allting. Så just därför fattar jag att jag kommer att känna precis likadant om nuet när det är förbi, men just nu känner jag ändå att föräldraskapet för första gången är oroande(men inte tråkigt). Dottern är 13 år. På gränsen mellan barn och tonåring, men helt klart fortfarande mest barn. Vi har tur på den punkten ändå. Just att detta är någon slags mellanperiod känns oroligt. Mång förändringar är på ingång. Snart högstadie, bussresa till skolan, mer självständighet och även om det också är roligt att hon växer upp och blir sin egen mer och mer för varje dag så har jag panik över att hon växer upp och att hon flyttar hemifrån om inte allt för många år Saknar småbarnsåren så. Vi måste få fler barn. Annars kommer jag att bli tvungen att levla upp mitt Crazy Guinea pig-lady:ande om jag ska låta dottern växa upp

Ibland ser man föräldrar med barn i det publika som ser helt döda ut inombords. Som sitter på tunnelbanan och knappt förmår sig att svara ungen när barnet pratar till dem. Eller ungar som lägger sig på golvet i ICA och bara skriker. Blicken hos dom föräldrarna utstrålar inte direkt livsglädje.

Det finns verkligen ingen period som du helst slipper? Är det verkligen så fantastiskt hela tiden?
Citera
2025-02-07, 23:49
  #8
Medlem
Spädbarnstiden är inget för en man.
Tonårstiden är inget för kvinnor.
Så de första åren ska barnen tas om hand av mamma. Därefter beroende på situation av valfri förälder. Efter konfirmationen faller ansvaret helt på pappa.
Citera
2025-02-07, 23:56
  #9
Moderator
HelgeBuks avatar
2-3 år är ju inte kul alltså. Ungen är mobil, rentav snabb, men med noll förståelse för faror och "det här borde jag inte göra". Tar gärna sönder saker, springer rakt ut i gatan osv. Fullt fokus och nära övervakning fordras mer eller mindre dygnet runt. Dessutom ofta noll förståelse för att det kan vara smart att sova ibland även om man inte har lust.
Citera
2025-02-07, 23:57
  #10
Medlem
Incendios avatar
Citat:
Ursprungligen postat av KetaminKajsa
Ibland ser man föräldrar med barn i det publika som ser helt döda ut inombords. Som sitter på tunnelbanan och knappt förmår sig att svara ungen när barnet pratar till dem. Eller ungar som lägger sig på golvet i ICA och bara skriker. Blicken hos dom föräldrarna utstrålar inte direkt livsglädje.

Det finns verkligen ingen period som du helst slipper? Är det verkligen så fantastiskt hela tiden?
Nej, jag vill ha tillbaka alltihop. Vilket såklart inte är samma sak som att livet alltid varit 100% lätt. Det drar dock inte hur fantastiskt det varit.
Att ha fått ett friskt och "normalt" barn gör ju dock mycket. Hur man uppfostrar ungen gör ytterligare mer.
Citera
2025-02-08, 00:07
  #11
Medlem
Stenballes avatar
Citat:
Ursprungligen postat av HelgeBuk
2-3 år är ju inte kul alltså. Ungen är mobil, rentav snabb, men med noll förståelse för faror och "det här borde jag inte göra". Tar gärna sönder saker, springer rakt ut i gatan osv. Fullt fokus och nära övervakning fordras mer eller mindre dygnet runt. Dessutom ofta noll förståelse för att det kan vara smart att sova ibland även om man inte har lust.

Man är så stolt och glad när de lär sig gå, men inser snabbt att det innebär att de inte stannar kvar där man satte dem...
Citera
2025-02-08, 00:23
  #12
Medlem
Kosmos.s avatar
1-4 är tuffast. De måste ha konstant uppsyn, för de har självskadebeteende/självmordstendenser utan att veta om det själva

kan tänka mig tonåren blir jobbigt på annat sätt med en dotter.
Citera
  • 1
  • 2

Skapa ett konto eller logga in för att kommentera

Du måste vara medlem för att kunna kommentera

Skapa ett konto

Det är enkelt att registrera ett nytt konto

Bli medlem

Logga in

Har du redan ett konto? Logga in här

Logga in