Citat:
Ursprungligen postat av
peterZiipen
Jag lägger mig platt! Mitt påstående om att Blom skulle ha träffat Gunilla på en dejtingsida har sitt ursprung ifrån Fördomspodden (2:31 min in), som jag lyssnade på för 5-6 år sedan. Blom pratade om hur han testade nätdejting utan bättre resultat, men att han till slut "fick napp på en kristen nätdejtingsida vid namn Sjunde himlen". Segmentet avslutades med att Blom säger "...och det var väl tur det, för annars hade jag inte träffat min Gunilla..." Har alltid tänkt att det var Gunilla som han fick på kroken, men har nu lyssnat om på stycket och, med facit i hand, så går det att konstatera att man kan tolka det han säger på olika sätt.
Aja, bra att jag blev tillrättavisad så jag inte sprider felaktigheter. Dock lite... tråkigt... att de träffades genom bekanta, gillade storyn med Sjunde himlen bättre - kändes mer Edward.
Kan förövrigt rekommendera Fördomspodden, om du ej har lyssnat på den. Känns som att du skulle kunna gilla den.
Ja, han nätdejtade där men inte där han träffade Gunilla. Tack för poddtips!
Vill citera lite ur boken, tycker Edward skriver både fint och rörande (men också lite roligt, t ex att han nobbar en kvinna han är intresserad av pga att hon är nykterist):
Citat:
Jag skulle kunna skriva om alla ensamma år : Hur jag utgjorde centralgestalten i stora vänkretsar, upplevde mig älskad av alla (även av kvinnorna) som kamrat och dryckesbroder, men ändå aldrig var i närheten av att få en flickvän ; om mina egna olika teorier kring vad detta berodde på ; hur jag fyllde min saknad med för mycket alkohol och ständiga aktiviteter tills jag bröt samman psykiskt. (Nätter när jag läste poesi och sjöng Bellman, vilka när jag var ung ännu var fyllda av romantikens sommarnattsdoftande Sehnsucht och hopp att en dag finna ”Längtans blå blomma” – tills allt förvissnade i förtvivlan.) Om att jag inte ens kunde gråta ut inför mina vänner, för att jag kände skam. Jag skulle kunna skriva om olyckliga förälskelser (utdragna över många år) vilka liknade besatthet, likt den unge Werthers lidanden eller nästan som Petrarcas relation till Laura, förälskelser som inte resulterade i något annat än litteraturvetenskapligt betraktat undermåliga dikter – för i konsten (lägg det på minnet !) räcker det inte att slita ut sitt hjärta och hänga upp det på en köttkrok till allmänt beskådande ; saknas genialiteten är ditt forsande blod (ur estetikens synvinkel) endast avskräde. (Att jag ens försökte, fastän jag egentligen alltid föredragit Snoilskys ”Noli me tangere”-hållning framför den Strindberg ger uttryck för i ”Vid avenue de Neuilly”, var för att jag helt enkelt inte hade råd med Snoilskys ädelt aristokratiska hållning : I brist på annat hade även ”att skrynklas ned av obekanta händer” ändå varit någon sorts mänsklig beröring.) Jag skulle kunna redogöra för hur jag enträget vädjade till Gud att äntligen få hitta min tillkommande, eller annars få kallas till präst eller bara få bli en enkel munk som tjänade Gud i det lilla – eller någonting annat nyttigt och meningsfullt – om jag ändå aldrig skulle nå min egentliga kallelse : att träffa min älskade och bilda familj !
Citat:
En person tyckte jag i och för sig var trevlig – men när det visade sig att inte bara hon, utan samtliga personer i hennes släkt och vänkrets, var helnykterister, knöt det sig i magen på mig. Jag försökte koncentrera mig på vad hon berättade om sig själv, om spännande resor till Latinamerika och annat, men såg bara bilden av mig själv varje helg sittande på stora kafferep med högar av småkakor och andra sötsaker (som jag inte äter) framför mig, sörplande kopp efter kopp med surt, blaskigt bryggkaffe medan timmarna kröp fram långsamma som en matematiklektion under högstadiet. Min hjärna och min moral sa att jag inte kunde avfärda en möjlig livskamrat för en sådan småsak som alkohol, men mitt hjärta bara stönade : ”Jag vill inte leva ett sådant liv !”
Citat:
Första gången jag hörde talas om Gunilla var i februari 2009. Jag skulle till New York, och hade frågat på Facebook om någon kunde rekommendera boende. Christoffer Mårtens, som jag inte direkt kände men mött ett par gånger i kyrkan, tipsade då om en svenska som ibland hyrde ut rum i sin lägenhet i Harlem.
Citat:
Första gången jag mötte Gunilla var alltså inte i Harlem, utan i tamburen hemma hos matskribenten Lisa Förare Winbladh
Citat:
När jag en månad senare träffade Gunilla igen mindes jag inte heller att jag hade sett henne tidigare. Däremot mindes jag att jag hade hälsat på en kvinna i vacker guldklädsel. Jag är ju prosopagnostiker, ansiktsblind, och minns aldrig ett utseende eller ett namn förrän jag träffat en person åtskilliga gånger ; det är lättare med speciella klädesplagg.
Gunilla hade dock inte glömt den där katolske bohemen som hennes vän försökt koppla ihop henne med, men som aldrig hörde av sig.
Jag ska nog faktiskt läsa om den här boken och då hela. Intressant med hans utläggningar, romantiska icke-tidsenliga och excentriska personlighet. Ska läsa hans etikettbok också!
