Citat:
Ursprungligen postat av
Forsvarsadvokat
Jag håller delvis med, vissa ska inte släppas ut. Men i detta fallet var motivet att han inte har ett boende och är desperat. Så desperat att han är beredd att mörda människor för att få tak över huvudet. Kanske hade vi kunnat hjälpa honom och förhindra situationen.
Vi kan inte ha en ordning där vi frågar brottsoffer om straff, vi måste lyfta blicken och tänka i större perspektiv och det är det vi gör. Därför är vi en demokrati till skillnad från vissa andra skitländer.
Jag förstår din poäng, och att fråga brottsoffer om straff var egentligen bara en teoretisk tanke kopplat till när du frågade vilket samhälle vi vill ha. Men låt oss vara ärliga – för den som blev attackerad handlar det nog inte om stora perspektiv, utan om att han blev anfallen och nästan dog. Han bryr sig nog inte om samhällsstrukturer i det läget.
Självklart ska vi se saker ur ett större perspektiv, men vi måste samtidigt ha respekt för de människor som får lida på grund av att samhället inte håller farliga personer borta. Deras säkerhet måste väga tyngre än humanitära förhållanden för människor som är desperata. Att någon är desperat för mat och tak är givetvis ett djupare problem som visar att samhället har misslyckats med att fånga upp och hjälpa honom.
Samtidigt ska vi komma ihåg att hjälp finns just tack vare att vi har demokrati i Sverige, och det är något positivt. Det går att få tak och mat om man verkligen vill, men många väljer att skita i det och bo på gatan eller göra som han gjorde i det här fallet. Så i min mening är det bara ursäkter. Hjälp finns – ansvaret att ta emot den ligger i slutändan hos individen.
Jag vet personligen om ett exempel där en individ blev erbjuden bostad av socialen, stöd för att komma på fötter och alla möjligheter att starta om sitt liv. Socialtjänsten gjorde verkligen sitt yttersta för att hjälpa personen: bostaden var ordnad, ekonomiskt stöd fanns och olika former av vård och rehabilitering erbjöds. Men trots detta valde personen att strunta i alltihop och fortsatte med sitt destruktiva leverne, där missbruk och kriminalitet tog överhanden.
Det mest tragiska var inte bara att han förstörde sitt eget liv – han drog även med sig människor i sin närhet i en spiral av misär. Familjemedlemmar och vänner led konstant av oro, förlorade pengar och blev emotionellt utmattade av att ständigt försöka hjälpa någon som helt enkelt inte ville bli hjälpt.
Det här visar att hjälp visst finns att få i Sverige, men ansvaret att ta emot den ligger i slutändan på individen. När någon väljer att ignorera stödet och istället fortsätter att förstöra både sitt eget liv och andras, är det svårt att se det som något annat än ett medvetet val – en ursäkt för att inte ta ansvar.
Jag hoppas att den skadade klarade sig lindrigt undan.
