Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Jag vet inte om det finns ytterligare uppgifter någon annanstans, men i förhöret som finns i Dropboxen uppger Åberg att C ringde på en kattannons från en telefonapparat på Centralen, den 9 juni. Hon fick dock inget svar.

Några intressanta noteringar:

• Strax dessförinnan hade C suttit och tittat på kattannonser i en dagstidning, oklart vilken. Det bör inte ha varit någon av de tidningar som återfanns i hennes skåp, eftersom hon lämnade in sina saker dagen innan. Men annonsdelarna i t ex DN och SvD från den 9 juni 1984 kunde ju vara av intresse.

• C påstod att det saknades 150 kr för att kunna köpa katten. Om det stämde torde det röra sig om en relativt värdefull katt, förslagsvis en raskatt.

• C säger sig, enligt Åberg, vid flera tillfällen när hon är vid Centralen ha för avsikt att gå hem. Oklart vaf hon syftar på för hem (hon kan självfallet bara ha velat skaka av sig Åberg).

Men om man har förstahandsbilder som visar på sexuella övergrepp så måste det ju dessa övergrepp vara själva brottsligheten, inte bilderna i sig.

Men om man har förstahandsbilder som visar på sexuella övergrepp så måste det ju dessa övergrepp vara själva brottsligheten, inte bilderna i sig.

På 70 talet kunde du köpa tidningar med sådana bilder i många tobaksaffärer.

På 70 talet kunde du köpa tidningar med sådana bilder i många tobaksaffärer.

Vet inte hur det var då, men kan tänka mig att fotohandlare primärt hade en apparat som framkallade filmen. Det är den känsliga processen, det måste vara absolut mörker och exakt temperatur. Fotohandlaren kan då med manuell hantering leverera bilder i större storlekar. Det vanliga var att det fanns en speciell process för framkallning av färgfilm som flera filmmärken använde.
Dåtidens större postorderfirmor och filmtillverkare som Kodak och Agfa hade nog maskiner som kunde spotta ut standardbilder i 10 x 15 som är formatet för småbildskamera och då även andra allmänna format som kvadratiska Instamatic kameror.
Iofs möjligt att även fotohandlarna hade sådana. Men maskinerna då var nog inte oväsentlig investering. Postorderfirmorna hade helt andra volymer än en fotohandlare som även de skickade till större lab för framkallning.

Hobbyfotografer och proffs gjord ofta sk kontaktkopior, filmremsorna som var kapade i lagom längd lades på ett större fotopapper och exponerades på fotopapperet i samma storlek som filmrutan. Så man kunde se bilderna positivt för att sen välja vilka man ville göra större bilder av.

De uppger att de då hade den allra första modellen på snabbframkallningsmaskiner. På något sätt hänger de upp minnesbilden att det ska ha varit runt fyra år sedan på den. Så värst helautomatiskt verkar den inte ha varit då det tydligen blev mycket skrotbilder som fyllde papperskorgen innan Arne med hjälp av en svart knapp på maskinen fick till kopior av bra kvalitet.

Känns som att regeringen inte är intresserad av att ta tag i det här.
Jag tror inte att något av regeringspartierna eller deras stödparti har uttalat krav på att nåt måste göras. Det är nog bara Miljöpartiet som gjort detta, heder till dem.

Demonstration när det begav sig:
https://static.bonniernews.se/images/cd/b0/cdb0035446c04152bbdf8d752dea9806/1280@40.jpg
Det samlade en ansenlig skara som ville sätta dit obducenten och allmänläkaren.

I dag är det några enstaka kulturelit som medger att det nog var justitiemord, men något större engagemang för att TH och TA ska få upprättelse visar de inte.

Strömmer:
– I grund och botten är det en fråga för rättsvårdande myndigheter att pröva både frågor om skuld, men också /.../ frågor om skadestånd för den händelse det skett några övertramp.

Vi får se vad den där advokaten som skulle ta sig an fallet kan skrapa ihop, men troligen är Josefssons dokumentär bara en tillfällig blipp mediaflödet. Strömmer etc hoppas det rinner ut i sanden och allt återgår till det ”normala”. Om de betalar exgratia är det en ganska lång rad prominenta som indirekt pekas ut, folk som "belönades" med utmärkta mer eller mindre offentliga karriärer efter da Costa. Allts mer av systemfel än enstaka som begått fel.

De som varit de som undergrävde förtroende för rättsstaten var inte minst Anders Helin och sen Carl-Anton Spak och Ingegerd Westlander som var juristerna i tingsrätten. Samt förstås poliserna som såg ”barnets berättelse” som trovärdigt bevis.
Det är dessa som ska sålla bort tokstollarna som CA, JR , psykexperterna och såna som Hanna O. Men de gjorde tvärtom.

När hovrätten underkände den första rättegången slog de även fast att Helins förmenta bevisning inte ens räckte till häktning av TA och TH. Trots detta hade de suttit häktade i ca ett halvt år och rättsmarodören Helin drev det ändå ännu en gång till Tingsrätten.

Lata och bekväma försvarsadvokater bidrog också, man kan fråga sig om de när det begav sig trodde på TA och TH:s oskuld.

Att en journalist som granskar rättsväsendet oavsett om de har fel eller inte skulle kunna undergräva det samma är rent nonsens. DJ är en seriös journalist vars karriär vittnar om detta.

Kommer att tänka på de blå hårstrån som hittades på handduken som låg vid en av fyndplatserna.
Nu misstänker jag starkt att TA och TH var oskyldiga, men var det inte på det viset att TH's flickvän var punkare? Inte många andra typer som frivilligt bär den typen av hårfärg.