Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Ja, det vore sannerligen intressant att få reda på vilken fakta Borgnäs har, som alla andra tycks sakna.

Sedan tycker att han har fel i sak med formuleringen "I själva verket hade mammans vittnesmål ingen betydelse överhuvudtaget för kammarrättens dom. Den valde att helt bortse från det eftersom den inte ansåg det visat att flickans traumatiska upplevelser kunde knytas till någon styckning, än mindre till den av Catrine da Costas kropp."

Borgnäs försöker här spela bort korten kring att i praktiken hela fallen mot TA och TH bygger på just moderns psykiatriska problematik. Och den tragiska historien kring THs fd svärfar med bihang som gav sig tusan på att första THs liv.

Men som jag ser det - utan modernas lögner och vanföreställningar - inget justitiemord.
Det tror jag de flesta som inte premierat på att vara en del av lögnerna upplever.

När det gäller Lars Borgnäs få vi komma ihåg att Lindebergs "Döden är en man" fick stort genomslag när den kom ut vid sekelskiftet. Men vissa delar av etablissemanget avskydde den och författaren fick några rejäla utskällningar, mest på kultursidorna, men även av politiska skribenter. Narrativet var helt enkelt förändrat, och till läkarnas fördel, vilket gav Borgnäs idén att göra en insats att återta den mark som förlorats av snutar, feminister och kommunister. För här fanns ju en målgrupp av snopna men hämndgiriga människor. Själva mordet brydde han sig inte om, allt hängde på att RÄTT gärningsmän stämplades, så något så banalt som t.ex. en knarkdeal som gått överstyr intresserade honom inte.

Planen var att låtsas komma in och titta på utredningen med "neutral" blick. Borgnäs lät antyda att han inte "följt fallet så noga" och nu kom med friska ögon och öppet sinne för att sakligt granska alltihop.. En slags journalistik under falsk flagg alltså. För det enda som intresserade Borgnäs var att läkarna på något sätt, även om han fick använda fantastiska resonemang, var inblandade i mord och styckning och mer därtill. Hans källor var till stor del de protokoll som intresserade flashbackare läst, förhör och beslagsprotokoll m.m. Men eftersom Borgnäs ibland kallas för Nojnäs så blev det som det blev.

Ett upphittat fotografi i Teet Härms bil blev ett slags bevis för Härms mördarkaraktär. Bilden var en porträttbild på Yngsjömörderskan som blivit över på rättsläkarstationen och som Härm bestämt sig för att spara. Bilden i sig är bara en bild på ett kvinnoansikte, vilket Borgnäs inte trodde skulle göra intryck på tittarna, så man ordnade en bild av yngsjömörderskan EFTER avrättningen av henne 1890. Detta visades i Borgnäs serie om fyra program 2001. Borgnäs drog även in en utländsk psykiater som förklarade att just att fotot låg i den "misstänktes" bil var extra graverande. Borgnäs nickade menande..

Och på den vägen var det. När serien var slut så var Teet Härm inte bara styckmördare utan också trolig seriemördare och del i en sammansvärjning med bl.a. den s.k. arkitekten samt en polis som liksom Härm bodde i Täby. Följden av Borgnäs tv-serie och bok blev att sådana som Frank lindblad, Christian Diesen och Hanna Olsson m.fl. fick lite andrum. Mission Accomplished.

Jag vet inte om det finns ytterligare uppgifter någon annanstans, men i förhöret som finns i Dropboxen uppger Åberg att C ringde på en kattannons från en telefonapparat på Centralen, den 9 juni. Hon fick dock inget svar.

Några intressanta noteringar:

• Strax dessförinnan hade C suttit och tittat på kattannonser i en dagstidning, oklart vilken. Det bör inte ha varit någon av de tidningar som återfanns i hennes skåp, eftersom hon lämnade in sina saker dagen innan. Men annonsdelarna i t ex DN och SvD från den 9 juni 1984 kunde ju vara av intresse.

• C påstod att det saknades 150 kr för att kunna köpa katten. Om det stämde torde det röra sig om en relativt värdefull katt, förslagsvis en raskatt.

• C säger sig, enligt Åberg, vid flera tillfällen när hon är vid Centralen ha för avsikt att gå hem. Oklart vaf hon syftar på för hem (hon kan självfallet bara ha velat skaka av sig Åberg).

Arne Schröder uppger att kunden lämnat in foton vid två separata tillfällen (s. 766). Han menar även att det hela ska ha ägt rum ungefär ett halvår innan han läser i tidningen om säckarna med kroppsdelar (s. 771).

Anita Schröder pekar ju även ut Härm som kund i butiken, även om hon inte menar att han lämnat in de specifika bilderna.

Tack för informationen. Det vore intressant att få veta vad Josefsson grundar sin uppfattning om NPF-drag hos TA på.
Jag tolkar det som ett annat uttryck för kufig, och att TA kunde uppfattas som lite förvirrad.

Nja, "tomtig", d.v.s. vara en tomte, är ju att vara lite allmänt bortkommen.

EDIT: Tänk att det inte anropades som kraftfullt bevis: "tomtig" = uppenbart känner Farbror Tomt. = Styckmördare.

Kunskapen om NPF, särskilt högfungerande autism hos vuxna var - och är till viss del fortfarande - mycket bristfällig, men det förhindrar inte att Härm så klart kan ha haft insikt i sina styrkor respektive svagheter, utan att tänka i diagnostermer. Uppenbarligen var Härms noggrannhet och önskan om att förkovra sig en fördel inom hans specifika yrkesområde.

Vad man däremot kan konstatera är att intrigerande, social fingertoppskänsla, förmågan till hotfulla och/eller manipulativa undanmanövrar av vad man uppfattar som sina fiender inte tillhör symptom på autism, utan en, långt mer ödesdiger diagnos. Samt att individer med den sistnämnda ofta oförtjänt tar sig fram och gör karriär på bekostnad av sådana med den förstnämnda.

Tror till och med att Arne kommer tillbaka till det där med ett halvår i något mer förhör. Ganska stor skillnad på det och tiden som Ruben fastställde.

Anita uteslöt fullständig att hon sett Härm på något annat ställe än i butiken under förhöret. Likt förbannat kom hon sedan på att det var på bilderna hon sett Härm.

Att sätta på en skiva med bakgrundsorl på en parmiddag kan kanske ses som ett tomtigt drag.

Ja. Framför allt utesluter det med all önskvärd tydlighet att eventuella bilder skulle föreställa CdC, eftersom hon inte var död ett halvår innan säckarna upphittades.

Men som alltid i detta fall - och det i många avseenden likartade Quick-fallet - sorteras de grövsta anomalierna omärkligt bort och om uppgifter ändock strider mot tid och rum ignoreras det likväl.

1980 blev det straffbart att framställa barnpornografi om man hade för avsikt att sprida i sverige. 1999 blev det förbjudet att inneha. https://sv.wikipedia.org/wiki/Barnpornografibrott

Men om man har förstahandsbilder som visar på sexuella övergrepp så måste det ju dessa övergrepp vara själva brottsligheten, inte bilderna i sig.