Fallet Catrine da Costa 1984 (Dokumentlänkar finns i trådstart mm)

Det känner jag inte till. Menar du att de upplevt sig ha haft samma kund vid flera tillfällen? Kan du berätta något mer om det?

Vet inte hur det var då, men kan tänka mig att fotohandlare primärt hade en apparat som framkallade filmen. Det är den känsliga processen, det måste vara absolut mörker och exakt temperatur. Fotohandlaren kan då med manuell hantering leverera bilder i större storlekar. Det vanliga var att det fanns en speciell process för framkallning av färgfilm som flera filmmärken använde.
Dåtidens större postorderfirmor och filmtillverkare som Kodak och Agfa hade nog maskiner som kunde spotta ut standardbilder i 10 x 15 som är formatet för småbildskamera och då även andra allmänna format som kvadratiska Instamatic kameror.
Iofs möjligt att även fotohandlarna hade sådana. Men maskinerna då var nog inte oväsentlig investering. Postorderfirmorna hade helt andra volymer än en fotohandlare som även de skickade till större lab för framkallning.

Hobbyfotografer och proffs gjord ofta sk kontaktkopior, filmremsorna som var kapade i lagom längd lades på ett större fotopapper och exponerades på fotopapperet i samma storlek som filmrutan. Så man kunde se bilderna positivt för att sen välja vilka man ville göra större bilder av.

Jag har inte läst Filterintervjun än och vet inte om TH blivit diagnosticerad med Asperger, men han uppvisade ju karaktäristiska drag. Det skulle kunna förklara mycket av det som brukar läggas honom till last, som specialintresset för sitt yrke, vissa svårigheter i att avgöra outtalade normer kring vad som var polisens respektive rättsläkarens område och så vidare.

Kunskapen om NPF överlag var bristande på 80-talet, men det är givetvis oerhört tragiskt. Det är omvittnat att personer med autistiska drag ofta är mycket framgångsrika inom sina specialområden och med tanke på Härms lovande karriär hade han förmodligen blivit en mycket skicklig rättsläkare. Förutom den allmänt mänskliga tragedin som drabbade Härm med flera innebar fallet antagligen en förlust för rättsmedicinen.

Vad som i mina ögon är än mer deprimerande är dock att det fortfarande i denna dag förekommer samma insinuanta hetsjakt, om än mer i skymundan.

En annan sak man kan reagera över är att Anita medger att de får in rullar med barnpornografi att framkalla. Det verkar inte ha satt några spår med flera sömnlösa nätter och dagar utan mat.

De uppger att de då hade den allra första modellen på snabbframkallningsmaskiner. På något sätt hänger de upp minnesbilden att det ska ha varit runt fyra år sedan på den. Så värst helautomatiskt verkar den inte ha varit då det tydligen blev mycket skrotbilder som fyllde papperskorgen innan Arne med hjälp av en svart knapp på maskinen fick till kopior av bra kvalitet.

Efter att Anita pekat ut Thomas och fått smälta det en stund kommer hon pa att han varit i butiken flera gånger. På rak arm kan hon inte säga om det varit fyra eller sex gånger, säger hon. (Sid 763)

Bara en sådan sak att hon inte tidigare nämnt att det var en återkommande kund som lämnade in de famösa rullarna kan få en att undra. Vill minnas att även Arne vid något tillfälle nämner att mannen varit där mer än en gång. Förhör med honom kommer några sidor längre fram.

Det framgår också någonstans i förhören att man kan se på alla kopior att de är framkallade i den affären. Skulle några som helst kort typ familje- eller semesterbilder hos läkarna vara framkallade där borde det upptäckts vid husrannsakan.

En annan sak man kan reagera över är att Anita medger att de får in rullar med barnpornografi att framkalla. Det verkar inte ha satt några spår med flera sömnlösa nätter och dagar utan mat.

Vad tycker ni om den här artikeln?

https://www.dagensjuridik.se/nyheter/svts-det-svenska-styckmordet-goder-misstro-mot-rattsstaten/

Visst kan man alltid ifrågasätta en upphovsmans objektivitet, och hävda att någon borde ha fått komma till tals eller en viss omständighet borde ha belysts mer, men är inte artikeln i sig ett försvarstal över rättsväsendet? Ingen av de jurister som var inblandade i Da Costa-målet är ju verksam längre (de flesta är väl döda), så jag ser artikeln mer som ett sätt att försvara och rädda ansiktet på rättsväsendet i största allmänhet.

Lars Borgnäs skrev ju själv en bok om fallet och utredningen, Sanningen är en sällsynt gäst. Jag antar att han anser att den är objektiv och belyser fallet ur alla upptänkliga vinklar?

Sedan Hanna Olssons bok, Catrine och rättvisan. Hur objektiv var den? Det är många år sedan jag läste den, men jag minns den som ett enda långt brandtal om läkarnas skuld och patriarkatets förtryck.

Nä, Borgnäs är en av mycket få personer som är kritisk till serien "Det svenska styckmordet" och han gör sin röst hörd där han fortfarande publiceras. I Dagens Juridik är det som att han vill mobilisera andra jurister för sitt korståg mot läkarna, för han är tydligen själv jur kand. Hans inblandning i styckmordsfallet var dubiös från början, en tv-serie i fyra delar samt en fullmatad bok blev det med ett mycket tydligt budskap: Läkarna var skyldiga men Polisen "slarvade" och fick inte fram hela bilden av mordet, men det fick Borgnäs.. Som i allting annat han granskat under årens lopp.

Josefsson säger inte i intervjun att TH är diagnosticerad med autism men i princip konstaterar han att TH finns på spekrat och att även TA har drag av nån form av npf.

TA har beskrivits som ”tomtig”. Det är ett uttryck som jag inte hört i något annat sammanhang så riktigt vad som karaktäriserar en tomtig person vet jag inte. Någon som är mer bekant med uttrycket?

Rajs såg relationen mellan honom och Rättsliga rådet som den mellan Mozart och Salieri.

Liknelsen är dock betydligt mer träffande för relationen mellan Rajs och Härm. Där Rajs inte alls intar rollen av Mozart, utan av den hämndlystet intrigerande och missunsamme Salieri.
Salieri skådisen i storfilmen ser dessutom ut som Rajs själv.