Citat:
Ursprungligen postat av
Duschtankar
I somras gick jag ur gymnasiet och har sedan dess sökt jobb på lager, butiker, budfirmor mm. Har inte varit särskilt kräsen, utan sökt det mesta i min stad. Velat ha någonting på minst 50%. Sökt periodvis under ca ett halvår.
Till en början skickade jag in CV och personligt brev som såg "estetiskt" bra ut. Summan av kardemmuman - dålig idé. Insåg att många av jobben jag sökte var via olika ATS-system (Appliant Tracking System) som rensade bort mina fint kurerade ansökningar så fort jag klickade "Ansök". Bara genom detta sumpade jag nog 20+ jobbansökningar.
Lärde mig av mina misstag och skickade hädanefter bara in supertråkiga, men ATS-anpassade CVn och personliga brev till ytterligare annonser och fick träff betydligt snabbare, på två olika tjänster. Så det är ett hett tips om ni är i samma sits Kolla t.ex. ATS CV tutorials på YT!!
Fortsättbningsvis, nu till mina bekymmer. Gick vidare på en av mina ansökningar till ett jobb jag verkligen vill ha. Problemet är att rekryteringsprocessen har pågått i ca 2 månader. Först har man sökt jobb i ett halvår, där man väntat i snitt ca en månad för att få svar från vardera ansökning. Och nu en extremt utdragen rekryteringsprocess som tär på tålamodet.
Ska det vara så svårt att hitta jobb idag? Känns som jag tappat alla rutiner och börjat må sämre för att allt är så långdraget. Känns ju nästan inhumant att söka jobb idag. Man skriver först ett CV som grund. Sedan när man har annonsen framför sig, skriver man ett personligt brev.
Men inte nog där. Därefter får man gå tillbaka till sitt CV och skriva om för att ATS-systemen ska snappa upp just de nyckelorden som stod i den specifika annonsen. Efter någon timmes arbete går man in i annonsen för att skicka in.
Äntligen!
- Nej
För då ska man antingen gör ett/flera av följande:
• Logik-test med former och figurer
• Problemlösningstest
• Personlighetstest
• Chatta med en chatbot (Ja, på riktigt. T.ex. hubert.ai)
• M.fl.
Sedan får man som sagt vänta, vänta och vänta.
Hur orkar ni med det här? Jag börjar bli galen. Det tar på krafterna att anstränga sig men få så lite tillbaka. Ibland får man inte ens ett nej-besked, utan väntar desperat på svar tills dess att man glömt bort att man ansökt från första början.
Tycker ni det är okej?
Kommentarer som "Välkommen till vuxenvärlden" undanbedes, tack. Ser hellre att ni delar med er av era egna historier eller seriösare tankar så man känner sig mindre ensam. Fler som har så utdragna antagningsprocesser? Vad är det som tar så lång tid? Hur mår ni av det? Har ni några tips för att stå ut? Det mesta vettiga är av intresse! Tankar, idéer, åsikter och funderingar. Särskilt om du är i liknande ålder.
Jobbsökandet i Sverige är verkligen en katastrof. År 2014 räckte det med att ringa till ett äldreboende för att få ett jobb. Sedan dess verkar det ha blivit mycket svårare, kanske delvis på grund av den stora invandringen som skett. Rekryteringsprocesserna har förändrats radikalt. När jag sökte jobb inom äldreomsorgen 2013 skrev jag bara ett mejl och uttryckte mitt intresse. Vi bokade en tid för möte, jag åkte dit och intervjuades, och jag fick jobbet.
Idag är det en helt annan historia, även för samma typ av jobb. Nu måste man först skicka in ansökan, gå på intervju, göra ett språktest (på ungefär förskolenivå förmodligen för att sålla ut analfabetiska invandrare), lämna in ett polisregisterutdrag och mycket annat. För andra jobb, som till exempel på Elgiganten, krävs ännu mer. Där fick en bekant göra en mängd tester, som språktester, former- och objektigenkänning, samt prata med en AI. Det är ett riktigt skämt.
När jag berättade detta för min mormor skakade hon bara på huvudet och såg sorgsen ut. På hennes tid kunde man gå in på ett café, fråga om jobb, göra en kort intervju och sedan avsluta med en handskakning
