Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Detta reportaget sätter finger på begreppet tacky medelklass, imo: https://levaochbo.expressen.se/hemma...kelskifteshem/

Josefin, mediasäljare på Bonnier och certifierad inredare, köper inredningsdetaljer direkt av handlare i Europa. Murano-lamporna, som är vintage, har hon köpt direkt av återförsäljare i Italien. Mattorna har hon hittat hos producenten i Sydeuropa och den italienska keramiken har hon köpt med sig från sina resor till Sicilien.

– Att investera i designklassiker är något jag gjort sedan många år tillbaka, de går aldrig ur tiden. Jag är ganska ”lamptokig” och minns hur jag sparade ihop till min första Arco-lampa signerad av Achille Castiglioni och Pier Giacomo Castiglioni för Flos 1962, säger Josefin.

Länge var det hennes favorit, men nu har den rosa vintage Muranon Tulipani i vardagsrummet knipit förstaplatsen.

– Jag är också väldigt förtjust i soffan Maralunga från Vico Magistretti från 1960-talet som jag köpt via ett auktionsverk i Tyskland och den vackra spegeln från Normandie, som är över 100 år gammal.

Det här med kindpussande. Det är väl egentligen bara en fransk företeelse? Jag menar om en medelålders svensk kvinna skulle råka ut för att en svensk medelålders man skulle försöka kyssa henne på kinderna skulle hon väl rycka till och undra vad som är i görningen. Skulle kunna missförstå och tro det var en vanlig kyss liksom. Känns som att det lätt skulle kunna bli väldigt pinsamt. Speciellt om man träffades ute på lokal. Eller vad tror ni?

Tvärtom min käre Schaffer, kärleken till klassiska bilar är en dygd i samtliga samhällsklasser.

Träning är väl fortfarande den stora grejen fär TM, Craft vindjacka, löpartights, färgglada skor som provats ut minutiöst.

På alla middagar och fester pratas det om vilket lopp man anmält sig till. Högst status är att springa maraton utomlands gärna Berlin eller New York.

Ett maniskt intresse för hälsa som kompenserar den existentiella tomheten och dödsångesten.

Anorexia är ett allt vanligare fenomen för döttrarna i dessa familjer. Inte så konstigt kanske när deras föräldrar är så fixerade vid mat och träning.

Fina - men känslan av att man hellre har på sig skor som passar övrig klädsel kvarstår. Tofflor känns som en kohandel i sammanhanget.

Hm, hur fungerar det med dessa tofflor. Hur är det tänkt för gäster? Tar de med eller erbjuds det? Läste att förr var dessa tofflor ett alternativ för att skydda dyra mattor på herrgårdar mor grus och smuts från utomhus. Ett alternativ till vinterskor helt enkelt inomhus.