Tacky medelklassfenomen (jmf WT-tråden)

Ja jäklar alltså, även om jag kan uppskatta vissa delar/rum så blir ju totalen så makalöst smaklös...det bara osar hur mycket pengar man lagt (dvs lånat). Åhh alla middagar vi haft på våra sociala ytor *urk* två säljare med, knappast förvånande.

Haha makalöst kul, har jag aldrig stött på. Men då får man dra upp sina inneskor (lädersulade oxfords eller Albert slippers) ur väskan och glida in

Udda känsla ändå att dra på sig ett par tofflor i de fall man har mer dressade byxor. Helhetsintrycket rasar på nolltid från representativ medvetenhet till känsla av "Dressman-kavaj-till-jeans". 🤷🏼‍♂️

Skulle vara lagstadgat förbud mot skogräns med skyhöga viten vid överträdelse. Fackförbunden bör agera!!!

Alla former av "vardagslyx" (ordet i sig!) inkluderar SPA känns tacky som faen.

Träning är väl fortfarande den stora grejen fär TM, Craft vindjacka, löpartights, färgglada skor som provats ut minutiöst.

På alla middagar och fester pratas det om vilket lopp man anmält sig till. Högst status är att springa maraton utomlands gärna Berlin eller New York.

Ett maniskt intresse för hälsa som kompenserar den existentiella tomheten och dödsångesten.

Anorexia är ett allt vanligare fenomen för döttrarna i dessa familjer. Inte så konstigt kanske när deras föräldrar är så fixerade vid mat och träning.

Elbilar ... enda sättet man har råd att åka på skidsemester med hela familjen är om man kan få elen gratis via företaget och leasingbilen. Det resulterar i att alla dessa familjer står i timslånga köer och väntar på gratis laddning.

Kan jag hålla med om, jag syftar på Albert tofflan som gör sig rimligt godkänt även vid formell klädsel (även till smoking kan det vara ett lite mer informellt alternativ).

Dvs likt denna: https://www.backmansskoservice.se/sh...waAjFuEALw_wcB

En annan intressant förskjutning är att man förr, fram till säg 20 år sedan, joggade, men att man numera sysslar med löpning. På 90-talet drog man ut för att jogga och det vore helt sinnessjukt att ha det i sig självt som hobby. Numera kretsar hela ens liv kring löpning och man prenumererar på löpartidningar, har specialgjorda löparkläder, loggar varenda meter i olika appar och pratar om det på middagar med vänner och bekanta. Om någon på 90-talet hade pratat om sitt joggande på det sättet hade den personen setts som en enorm kuf.

Fina - men känslan av att man hellre har på sig skor som passar övrig klädsel kvarstår. Tofflor känns som en kohandel i sammanhanget.

Hm, hur fungerar det med dessa tofflor. Hur är det tänkt för gäster? Tar de med eller erbjuds det? Läste att förr var dessa tofflor ett alternativ för att skydda dyra mattor på herrgårdar mor grus och smuts från utomhus. Ett alternativ till vinterskor helt enkelt inomhus.

Är väl så med alla motionssporter inom medelklassen det är fruktansvärt viktigt att liksom vara sitt träningsintresse, ha en instagram där man visar det, skriva långa redogörelser om sina lopp, kläder etc som om man vore en världsstjärna. Jag har själv tränat mycket inom konditions och uthållighetssport, men har inte haft så mycket för folket runt omkring då jag är alldeles för nördig och och föredrar fulkultur framför träningssnack vid en middag.

Det var längesedan dykcertifikat var en statusmarkör, nu ska man ha en kolfibercykel som kostar som en småbil.

Specialkaffe är inte så exotiskt längre, men vissa varianter är väldigt pretto att beställa.

Vin är fortfarande ett bajsnödigt område.

För kindpussar säger jag bara touché, mitt i prick.

Det här med kindpussande. Det är väl egentligen bara en fransk företeelse? Jag menar om en medelålders svensk kvinna skulle råka ut för att en svensk medelålders man skulle försöka kyssa henne på kinderna skulle hon väl rycka till och undra vad som är i görningen. Skulle kunna missförstå och tro det var en vanlig kyss liksom. Känns som att det lätt skulle kunna bli väldigt pinsamt. Speciellt om man träffades ute på lokal. Eller vad tror ni?