Är separerade föräldrar alltid lite sämre än sammanboende föräldrar för ett barn?

Är det något magiskt med siffran två? Eller är två vuxna bättre än en, tre vuxna bättre än två etc?

Jag tror du förstår vad jag menar. Att det finns fler än en vuxen. Det är dock ovanligt med tre vuxna i ett hushåll om inte en är ett vuxet barn. Naturligtvis är det bra att vara ännu fler.

Mina föräldrar bråkade jämt och alltid dålig stämning, jag hatade verkligen att vara hemma och hände ibland att jag sov hos min mormor och morfar då jag inte ville va hemma mer.

Min pappa var manlig arg och bitter men om något hände oss barn så hjälpte han oftast till.
Han var en dålig pappa utöver det och ingen jag umgås med om jag inte måste om mans äger så.

Jag har alltid klarat mig utan pappa men samtidigt så ser jag att jag tagit efter honom när det gäller moral och hur en man ska vara.
En man ska kunna ta till våld om det krävs och man ska inte jävlas med folk, skvallra, eller umgås med kriminellt slödder., det har jag inrotat i ryggmärgen.
Sen att man kan va bitter ,otrevlig och hata negrer är en annan sak.

Tänk om min pappa hade varit en snäll pappa som var hemma mycket men samtidigt var en jävla mes, då tror jag att jag hade varit väldigt olycklig som vuxen eftersom jag inte haft en manlig förebild som är som en man bör vara rent naturligt.
Akademiker som är män är oftast veka mesiga och en sådan vill man inte ha som pappa tror jag.
Har själv sett vad det blev av killarna i klassen med sån pappa och dom blir trampade på av deras fruar och utnyttjad i övrigt

Jag tror att det är bättre att ha en pappa som är hyfsat dålig men har nån sorts moral än att inte ha en pappa alls.
Tror att det är bra att föräldrarna är tillsammans fram till typ att barnet blir mer självständigt vid 13 års åldern ungefär än att skiljas när ungen är 7 år gammal.

En förälder kan inte både arbeta och lägga den energi som behövs på ett barn. Det är helt enkelt fysiskt omöjligt. Så barnet blir lidande i alla fall med bara en förälder jämfört med barn som har två. All statistik är solklar.

Hade du hellre velat att de bodde ihop och bråkade?

Tala för dig själv. Jag och många andra skilsmässobarn hde allt det där - två stabila föräldrar som höll sams och kunde umgås, bodde nära, varannan vecka och allt det där. Det var inte minsta okej för det.

Tala för dig själv. Inget i mitt liv har varit så destruktivt som att växa upp med en bitter förälder som ständigt hotade att lämna.

Och tala för dig själv... Sedan finns det ju givetvis grader i konflikter. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så kan extrema fall av konflikter/psykisk misshandel definitivt vara värre än en splittrad familj. Det enda jag vet är dock att ALLA(och det är många) skilsmässobarn jag känner är på ett eller annat sätt uppfuckade. Av ett eller annat skäl, såklart.