Har lyssnat ganska flitigt igenom Rolling Stones diskografi den senaste tiden. Mest för att ge diverse album en ny eller ärlig chans.
Problemet med Rolling Stones, som jag alltid har haft, är att väldigt lite fastnar. Låtarna går in genom ena örat och ut genom det andra. En av deras mest kända och hyllade skivor är Beggars Banquet. Visst, Sympathy For The Devil förtjänar sitt goda rykte, och Street Fighting Man är en bra låt. Stray Cat Blues har ett skönt gung i sig också, trots den smaklösa texten. Men resten...? Det fastnar bara inte. Idéerna är få och ojämnheten hög.
Folk klagar på att Tony Iommi är en begränsad gitarrist, men då har de inte hört Keith Richards. Hans spelstil är väldigt basic och han verkar inte ha orkat lära sig leadgitarr ordentligt. Känns som det mest blir ackord och förutsägbara licks. Jagger är ingen vidare sångare heller, även om hans röst har en ton som tilltalar på ett sätt.
Jag tror Stones hade tjänat på att släppa färre skivor. Hade man tagit de bästa låtarna från, säg Goats Head Soup och It's Only Rock And Roll så hade man säkert fått till en bra skiva. Nu blir de istället mest något man bara bläddrar förbi.
__________________
Senast redigerad av Adelaide 2025-11-26 kl. 17:00.
Flashback finansieras genom donationer från våra medlemmar och besökare. Det är med hjälp av dig vi kan fortsätta erbjuda en fri samhällsdebatt. Tack för ditt stöd!