Citat:
Ursprungligen postat av
Incendio
Jag som till och med skulle säga att de flesta tonåringar är mer eller mindre fåniga, men jag kan ändå inte minnas att varken jag eller mina kompisar var så där extremt besatta av killar. Linn nämner ordet kille i varannan mening.
Nä den besattheten är inte att leka med, förutom den är det ju ändå rätt lika hur man iaf jag resonerade i den åldern.
Jag har en bästa vän sen barndomen och hon var sådär besatt av killar. På låg och mellanstadiet hade hon varit ihop med alla killar i hennes klass och i högstadiet började hon dejta och chatta med killar på ett nästa maniskt sätt. Jag chattade lite men var inte ens i närheten av den nivån hon var på. När vi var 14-15 skulle hon träffa en snubbe på stan en kväll och för att känna igen varandra skulle hon ha en ros i handen. Jag fick dålig magkänsla och berättade detta för min mamma, som också anade onåd och smög på henne för att kolla att allt gick bra och eventuellt kunna ingripa. Som tur är dök det inte upp någon snubbe. Det jag ville säga med detta är att vid några av de tillfällen man som 15åring pratade med Oskar 17 , som tyckte man var "så snygg och härlig" inte var Oskar 17. Detta har Linn ännu inte fattat och faller handlöst för varenda kille som ger henne minsta uppmärksamhet.
Gemensam nämnare för Linn, min vän och många andra tjejer likt dem verkar uteslutande vara, en frånvarande pappa.